Högtalarkonstruktör med egen fanclub

Ortoakustiskt – akustiskt rätt. Så beskrev Stig Carlsson ljudet från de högtalare han konstruerade. Uttrycket ”ortho acoustic” (OA) fanns också med i namnen på de flesta av hans högtalare.

Prototypen till den första ”akustiskt riktiga” högtalaren, Elektronlund Lund Ortho Acoustical System 1001, även kallad Kolboxen, kom 1953 samma år som Stig Carlsson tog sin civilingenjörsexamen på KTH.

Stig Carlssons målsättning var att hans högtalare skulle återge ljudet bra i ett normalt möblerat vardagsrum. Konventionella högtalare dimensionerades oftast efter mätningar utförda i ett ekofritt testrum. Carlssons metod var att istället samverka med, och kontrollera, reflexer från rummets ytor.

Ett vanligt sätt att minska inverkan av rumsreflexer är att placera högtalare på stativ en bit från väggarna. Stig Carlsson gjorde tvärtom – placerade sina högtalare intill väggen så reflexen därifrån skulle komma så snabbt att den uppfattades som en del av direktljudet.

– ”De tidiga reflexerna” var Stigs käpphäst. Genom att utnyttja en del av reflexerna så de blandades med direktljudet fick han den luftighet och plasticitet som kännetecknar Carlsson-ljudet, förklarar akustikern Ingemar Ohlsson, mångårig vän till Stig Carlsson.

De lärde känna varandra 1964, när Ingemar Ohlsson började arbeta som assistent till Carlsson på KTH:s institution för tillämpad akustik. Där hade Stig Carlsson byggt upp ett imponerande laboratorium för tester av högtalare och alla andra länkar i ljudåtergivningskedjan.

– För mig som 20-åring med ett brinnande intresse för ljudåtergivning var det ett himmelrike, säger Ingemar Ohlsson.

Det himmelriket varade ytterligare ett år, sedan blev institutionen nerlagd och Stig Carlsson lämnade KTH. Istället började han konstruera högtalare i det nystartade företaget Sonab.

Den exklusiva Kolboxen tillverkades bara i cirka 300 exemplar. Men på 1960- och 1970-talet kom flera nya, mer marknadsanpassade Carlsson-modeller. En av dem, OA-5, byggdes i mer än 100 000 exemplar.

Ännu fler var förmodligen de Carlsson-kopior som byggdes i pojkrum och garage under denna hemmabyggenas storhetstid, och många företag byggde Carlsson-liknande högtalare. Men de kunde sällan mäta sig med originalen, påpekar Lars Bäcklund, en annan av Stig Carlssons vänner.

– Innan jag lärde känna Stig på 1970-talet byggde jag själv åtminstone fyra par högtalare. Men sedan jag upptäckt Stigs konstruktioner blev det köpehögtalare för mig, förklarar han.

Sonab övertogs 1969 av Statsföretag som avvecklade hela högtalartillverkningen 1978. Stig Carlsson började istället producera högtalare under ett eget märkesnamn, Carlsson. Under 1980-talet licenstillverkades en serie med tre modeller som skilde sig en del från äldre Carlsson-högtalare. Bland annat användes ett ensamt diskantelement istället för flera.

Stig Carlsson fortsatte att experimentera; han vidareutvecklade 1980-talserien och förfinade en större trevägshögtalare som krävde kostsam utveckling av nya högtalarelement. Men till det räckte inte hans inkomster.

Patentkostnader och en höjd lokalhyra bidrog till att de följande åren blev magra. För att få ekonomin att hjälpligt gå ihop tvingades Stig Carlsson bland annat säga upp sina laboratorie-lokaler.

En stor förlust, tycker Lars Bäcklund, som 1992 föreslog att Stig Carlsson skulle få KTH:s Stora pris, bland annat med hänvisning till det förnämliga laboratoriet.

– Stig var ju inte bara högtalarkonstruktör. Han gjorde också viktiga insatser inom elektroakustisk mätteknik och inspelningsteknik.

Något KTH-pris blev det aldrig för Stig Carlsson. Men 1996 fick han ett stort arv efter sin mor och sin bror. Entusiasterna började hoppas på att den förbättrade ekonomin skulle ge Carlsson möjlighet att fullfölja arbetet med trevägshögtalaren.

Men så blev det inte. En vårvinterdag 1997 drabbades Stig Carlsson av en massiv hjärtinfarkt och segnade ner på gatan. Efter hans död bildade Ingemar Ohlsson, Lars Bäcklund och några andra vänner till Stig Carlsson en stiftelse för att föra hans insatser och idéer vidare.

I stiftelsens ägo finns bland annat konstruktionsritningar, patent och andra dokument samt mängder med grammofon- och cd-skivor.

– Stig var ständigt nyfiken på att upptäcka ny musik och gjorde många fina inspelningar, berättar Lars Bäcklund som är ordförande i Stiftelsen Stig Carlsson, SSC.

Flera av Carlssons teorier om smårumsakustik har bekräftats med nyare metoder av forskare som till exempel Floyd Toole, påpekar Lars Bäcklund. Trots det har Carlsson-idéerna fått ganska måttlig påverkan på dagens högtalarkonstruktioner konstaterar han.

– Det finns Stig-inspirerade högtalare på marknaden, men det är inte de som dominerar.

En ”Stig-inspirerad” tillverkare är till exempel Larsen hi-fi, en före detta samarbetspartner till Stig Carlsson. Högtalarbyggsatser av några Carlsson-modeller liksom nyutvecklade högtalarelement och reservdelar till äldre högtalare framtagna av SSC, finns att köpa från HiFi Kit. Dessutom är begagnatmarknaden livlig, många rustar nu upp sina gamla eller nyköpta Carlsson-högtalare.

FAKTA

60 år av succé

Kolboxen. Stig Carlssons första ”Ortho Acoustical” högtalare kom att kallas Kolboxen, eftersom den liknade de kolhämtare som på 1950-talet användes i hem med kakelugnar. Men ursprungligen var det papperskorgarna på KTH som gav inspiration till formen, en snett avskuren stympad kon. Kolboxen var en rundstrålande högtalare med fyra diskantelement som spred diskantljudet åt olika håll. 

Väg- och vattenbyggare. Stig Carlsson sökte till KTH:s väg- och vattenbyggnadslinje eftersom det var den enda som erbjöd en utbildning i akustik. Under studietiden arbetade han som assistent vid institutionen för tillämpad elektronik och efter examen blev han förste assistent i elektroakustik. 

Nytillverkning. En ny version av en Carlsson-modell har utvecklats av firman Teenage Engineering som har licensavtal med Stiftelsen Stig Carlsson. Utvändigt ser Teenage Engineerings variant likadan ut som Carlssons minsta högtalare, OD11, men invändigt har den nya versionen kompletterats med moder elektronik och mjukvara för trådlös avspelning.
 

Text Ursula Stigzelius

KTH Magazine 01 JANUARI, 2015

Först publicerad i tidningen KTH&Co 1, 2015