Panta bort sopbergen
Sätt en streck-kod på alla prylar och förpackningar. Skapa ett system som belönar den som återvinner på rätt sätt, föreslår en forskargrupp på KTH.
Befolkningstillväxten, urbaniseringen och uppgången i ekonomin har fått bland annat Indien att ”drunkna” i sopor. Och sopbergen leder till enorma miljöproblem.
Deponierna läcker giftiga ämnen som förorenar grundvattnet. Det läcker även ut metangas som fattar eld och blir till svårsläckta bränder.
Samtidigt är tipparna ett stort hälsoproblem för hundratusentals skrotsamlare, som lever av att plocka, sortera och sälja fynd de hittat i bråten.
Och soptipparna växer stadigt i antal, trots att Indien sedan år 2000 har ett regelverk för hushållsavfall som förordar källsortering, och som förbjuder soptippar i närheten av bebyggelse.
en här potentiella miljökatastrofen fanns i tankarna när Himanshu Chaudary, Puneeth Lingaiah och Gagan Gupta, masterstudenter på KTH, satte sig för att spåna idéer kring hur man kan komma tillrätta med problemet.
De tre kommer från helt olika teknikområden, något som bidrog till att det slog idégnistor när de möttes. De grupperades slumpvis ihop vid en innovationstävling som arrangerades av indiska ambassaden i juni i år – ett ”hackathon” för 40 svenska och indiska forskare, entreprenörer och studenter.
Och deras idé tog hem segern i den indiska innovationstävlingen.
Indiska staten har börjat agera för att vända utvecklingen med landets miljöproblem. Landet har nyligen lanserat det ambitiösa miljöprogrammet Smart Cities, vars mål är att göra 100 av landets städer mer hållbara och beboeliga.
Men många indiska miljöaktivister tycker att staten har undervärderat avfallsfrågan, och efterlyser system för källsortering, ett strikt regelverk och hot om böter för att få folk att ändra beteendet.
Här valde KTH-gruppen att helt vända på perspektivet. I stället för piska bygger deras idé på morot – att belöna de personer som gör rätt.
– Vår idé Value Waste handlar i stället om att avfallet får ett värde, så att befolkningen får ett ekonomiskt incitament för återvinning, säger Gagan Gupta.
Så här går Value Waste-processen till:
Tillverkaren får ett ansvar att märka produkter och förpackningar med en streckkod eller QR-kod.
Koden laddas med information om tillverkaren och om de komponenter och material som ingår i produkten.
Systemet bygger på att produkten används hela sin förväntade livscykel, vilken kan vara kort för en mjölkförpackning eller ett plastomslag, och längre för ett par byxor eller en mobiltelefon.
Tanken är att konsumenten sedan går med sin produkt till ett lokalt ”grönt center”, läser av koden, pantar prylen och får pengar tillbaka – eller några poäng på ett digitalt konto.
Insamlade poäng skulle till exempel kunna användas till att köpa en renoverad andrahandsprodukt vid centret.
– Vi tänker att det kan uppstå nya jobb med kontrollerade och säkra arbetsvillkor vid de här gröna centren, säger Puneeth Lingaiah. På så sätt kan den här typen av jobb uppgraderas. I dag är allt som har med sopor att göra socialt stigmatiserat i Indien.
– En annan fördel är att de gröna centren kan förse lokala industrier med råvarumaterial. På så sätt blir centren ett bidrag till en cirkulär ekonomi, tillägger Gagan Gupta.
Sverige är ett relativt välutvecklat källsorteringsland. Här går i dag runt 35 procent av hushållsavfallet till materialåtervinning, och KTH-gruppen menar att deras idé också kan appliceras här.
I den utvecklingskedja som gruppen ser framför sig kan man i Sverige starta med ”smarta behållare” som läser av streckkoder och där konsumenter kan återvinna fler produkter än i dagsläget.
Dessa smarta behållare ska vara uppkopplade digitalt för att skapa en avfallsprocess som är betydligt mer resurseffektiv än dagens system.
– Mycket folk slutar bry sig. I princip allt hushållsavfall i Indien hamnar osorterat på soptippar eller deponier, säger Himanshu Chaudhary som har doktorerat på KTH, i dag verksam på KTH:s Kemiskolan.
– I och med uppkopplingen kan kommuner och andra intressenter få realtidsdata från avfallsprocessen, och därmed planera sophanteringen mycket smartare, säger Gagan Gupta.
Dessutom kan produkt-tillverkare få ut värdefull data om konsumentbeteende på lokal nivå.
– Arla skulle till exempel kunna få mer kunskap om hur mycket mjölk som konsumeras i ett visst område, och även kunna mäta effekten av marknadsföringsåtgärder, säger Puneeth Lingaiah.
I dag är idén Value Waste fortfarande på ritstadiet. Men Himanshu Chaudhary berättar att gruppen bland annat har planer på att delta i fler innovationstävlingar.
– Vi hoppas kunna fortsätta jobba med idén och få finansiering till ett mindre pilotprojekt för vår återvinningsidé här i Sverige.
Text Per-Ola Knutas
Foto Håkan Lindgren
KTH Magazine 25 OKTOBER, 2017