Till innehåll på sidan

Självseglande båt tar sig an trånga farvatten

Den självseglande båten Maribot Vane från KTH i fin solnedgång på halvöppet vatten. Solen befinner sig precis bakom seglet.
"Maribot Vane är ordentligt självständig i trånga farvatten", säger Jakob Kuttenkeuler, professor vid avdelningen Farkostteknik och solidmekanik på KTH.

NYHET

Publicerad 2020-05-11

I drygt tre år har KTH-forskarna jobbat med deras självseglande båt. Nu har de gjort nya framsteg. Maribot Vane heter segelbåten som med väldigt liten energiåtgång helt på egen hand kan segla runt bland Stockholm skärgårds kobbar och skär.

– Maribot Vane är ordentligt självständig i trånga farvatten. Där andra främst testat självseglande skepp på öppet hav har vi låtit båten segla runt på Baggensfjärden. Denna förmåga är ganska unik skulle jag vilja påstå, säger Jakob Kuttenkeuler, professor vid avdelningen Farkostteknik och solidmekanik på KTH.

Förutom möjligheten att navigera i tajta sjöutrymmen så har KTH-forskarnas båt ytterligare en stor fördel i jämförelse med konkurrerande tekniker. Det är Maribot Vanes energibehov. Styrdatorn kan gå ner i "sömnläge" när den inte behövs.

En bild av en karta där KTH:s självseglande båt Maribot Vanes rut finns uppmärkt.  Kartan visar bland annat där båten seglat helt själv, och där den behövt assistans av människor.
Under en seglats på Ingaröfjärden "sov" styrdatorn 80,3 procent av tiden.

– Vindrodret, seglet, är mekaniskt. Så styrdatorn kan "sova" i allt från ett par sekunder till ett par timmar beroende av hur situationen ser ut. Vettigt då poängen med att segla är att spara energi från start, säger Jakob Kuttenkeuler.

– Under en segling på Ingaröfjärden var styrdatorn inaktiv under drygt hälften av tiden under resan ut till målet, och under hela 80 procent av tiden under färden tillbaka. Det är ganska mycket energi som sparas, säger Ulysse Dhomé, forskarstuderande vid KTH. 

Dags för längre seglatser

Än så länge har inte båten hunnit med så många timmar som ensamseglare. Men det ska Ulysse Dhomé och de andra forskarna ändra på.

– Det mesta Maribot Vane varit ute och seglat själv är en dag. Nu planerar vi för att vara ute en vecka i stöten. Ett mål är att båten ska segla till Askö där Stockholms universitet har sitt Östersjöcentrum. Resan dit tar kanske två dagar och samma tid tillbaka. Sedan ska vi ha med mätutrustning eftersom det är viktigt att studera hur det fungerar med last, säger Ulysse Dhomé.

KTH:s självseglande båt Maribot Vane selgar på ett hav där det blåser en del och där det går så kallade "vita gäss". Himlen är grå och det ser ut att regna.
Maribot Vane och de vita gässen.

Det första genombrottet för båten kom 2018 [länk till gamla artikeln]. Då hade man sett till att Maribot Vane kunde ta höjd för vindstyrka och riktning, och en första version av båten var klar. Då var planen att utveckla den artificiella intelligensen (AI) och datorseendet.

AI-delen har forskarna alltså kommit en bit på väg med. När det gäller datorseendet återstår det en del arbete.

– Det är en utmaning då sjön ibland är blank och fin, ibland en himla oreda med höga vågor. Hav ser väldigt olika ut vid olika tillfällen, och båten ska kunna navigera bland till exempel isflak. Det finns komplexa företeelser att ta hänsyn till när det gäller datorseende, som till exempel att solljuset speglas i vattenytan, säger Jakob Kuttenkeuler.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Ulysse Dhomé på dhome@kth.se eller Jakob Kuttenkeuler på 070 - 346 42 40 / jakob@kth.se.

Faktaruta

  • Finns flera kommersiella självseglande båtar att köpa redan idag. Men det som skiljer sig åt är energiförbrukningen där KTH:s självseglande båt Maribot Vane är mer snål än konkurrenterna.
  • Istället för datorseende använder forskarna idag Automatic Identification System (AIS) för att "prata" med andra båtar om egen och andra fartygs positioner.
  • Forskarna betraktar Maribot Vane som en forskningsplattform där de kan studera nya tekniker och sätt att automatisera segling.