Snart ses vi hellre i VR

Upp med handen ni som tröttnat på videomöten? Möten i Zoom och Teams blir inte som att ses på riktigt, och kreativiteten är satt på paus. Än så länge krävs fortfarande stora tekniska framsteg för att digitala samarbeten ska bli lika interaktiva som fysiska möten, men pandemin har satt fart på utvecklingen av VR som snabbt etablerar sig utanför spelkretsar.

Virtual reality är en teknik där vi möts på ett sätt som liknar verkligheten. Vi kan simulera en miljö som liknar vår fysiska arbetsplats, eller en konferensanläggning eller en härlig takterrass i tja, varför inte Shanghai?

VR-användningen låg i startgroparna redan före pandemin men håller nu på att bli en viktig del av företagens digitala omställning. Byggindustrin satsar på säkerhetsutbildningar i riskabla miljöer i VR eftersom tekniken hjälper till att skapa en känsla av att man upplever en risk. Kirurger kan lära ut fysiska arbetsmoment utan att äventyra patienters väl och ve.  

Och nu växer ”social VR” fram – ett område som inte minst kan liva upp distansmöten.

Känsla av samhörighet

Britta Nordin Forsberg forskar på sociala relationer och samarbeten i VR. Jämfört med andra VR-applikationer som exempelvis simulatorer är VR för social interaktion fortfarande i sin linda och hennes forskning därmed i framkant.

Hon studerar bland annat hur professionella möten fungerar i den virtuella världen, vilken roll avatarernas utseende och funktion har, och smarta verktyg i virtuella möten.

– Det som lockar med att mötas på det här sättet är en känsla av att vara på samma plats. Jag tror att det är en naturlig utveckling att skapa mötesmiljöer som i högre grad liknar vår verkliga värld och inte minst att skapa en större känsla av samhörighet.

Om 15 år tror hon att VR har blivit vanligt när vi ska träffas.

– Jag tror att vi har utvecklat hjälpmedel som är anpassade efter vilken typ av möten vi har. Och kanske vissa personer eller yrkeskategorier har sitt kontor i VR.

Virtuellt mingel

Britta Nordin Forsberg var tidigt ute med att arrangera möten i ”social VR” för att kunna forska kring det. I höstas arrangerade hon ett virtuellt mingel under en Zoom-baserad konferens, ScAIEM, för institutioner inom industriell ekonomi) från hela Norden.

– En viktig del av konferenser är att träffas för att nätverka, utbyta idéer och umgås, och där har ju videomöten sina begränsningar.

Några begränsningar fanns inte på ScAIEM:s VR-mingel. Deltagarna träffades på en fiktiv ö i havet med sol och vacker utsikt. Alla hade fått skapa sin egen avatar från ett galleri av hårfärger, kläder med mera, eller ladda ned ett porträttfoto till sin avatar.

Programmet var digert: deltagarna hann spela bordsspel och basket, teleporteras till månen och Ovala rummet i Vita huset samt avsluta tillställningen med en guidad cykeltur i Köpenhamn.

– Både det visuella och ljudet bidrar till att få känslan av att resa. Ljudet liknar faktiskt en verklig upplevelse. Man kan höra samtalet inom den grupp man står nära, medan andra samtal blir som en ljudmatta, ett bakgrundsljud, precis som på ett live-mingel.

Text: Anna Gullers