”Mitt mål är att sätta KTH på kartan”
Veronique Chotteau leder en multidisciplinär forskargrupp som är den enda i sitt slag i Sverige och en av få i världen. Efter att i över tio år i industrin ha utvecklat processer för att producera bioläkemedel kom hon 2008 till KTH. Sedan november är hon professor i mammaliecellbaserad bioprocessteknologi.
– Det är kul för mig personligen, men också ett tecken på att CBH tycker att ämnesområdet är nödvändigt inom både forskning och utbildning, säger Veronique Chotteau.
Bioläkemedel är ämnen framtagna ur humana och mammala celler, alltså celler från människa och andra däggdjur. Det handlar om proteiner som enzymer och antikroppar, samt ämnen som virala vektorer för genterapi och celler som används för cellterapi. Läkemedlen behandlar bland annat cancer och autoimmuna sjukdomar. Nya användningsområden är till exempel antikroppar mot Alzheimers sjukdom.
– Det vi är specialiserade på är att utveckla processer för att producera de här bioläkemedlen. Vi forskar på nya metoder baserade på kontinuerliga processer, samt på matematisk modellering och online-implementering av sensorer för processmonitorering och -kontroll, säger Veronique Chotteau.
Minskade kostnader och bättre kvalitet
De bioreaktorer som traditionellt används har volymer på upp till 25 000 liter. Det kräver stora anläggningar som måste byggas många år i förväg, då det ännu inte går att veta om ett läkemedel blir godkänt för kommersialisering. De senaste tio åren har utvecklingen gått mot användandet av en högre koncentration celler i mindre kärl. Genom denna intensifiering går det att producera större mängder läkemedel i bioreaktorkärl som är mindre i storlek.
– Det leder till minskade kostnader, kontinuerliga processer som också kan resultera i bättre kvalitet på produkten. Om man jobbar i mindre storlek går det även att använda engångsutrustning. Det ökar flexibiliteten och minskar risken för kontaminering, som annars är ett stort bekymmer. Intressant i det här sammanhanget är att system som använder utrustning av rostfritt stål kräver jättemycket energi och rent vatten, så även om man använder engångsutrustning i plast är det mycket mer lönsamt ur hållbarhetssynpunkt, säger Veronique Chotteau.
Även läkemedelsmyndigheter som amerikanska FDA och europeiska EMA ser fördelar, som bättre läkemedelskvalitet. En småskalig utrustning gör det också lättare att multiplicera en process någon annanstans i världen.
– Ett problem med vår industri är att det inte finns så många platser där man producerar bioläkemedel, det kräver utrustning och expertis. När man har ett produktionsbehov som varierar blir det svårt att bemöta. En produktion baserad på engångsutrustning och mindre utrustning går lättare att köpa in och använda på en annan plats i världen.
Först med att publicera celltäthet i odling
Enligt Veronique Chotteau är hon och hennes forskningsgrupp ledande inom akademin när det gäller att intensifiera processer med hjälp av hög celltäthet.
– 2010 var vi de första som publicerade celltäthet i odling som var betydligt högre än vad som åstadkommits tidigare. Tillsammans med andra faktorer har det hjälpt industrin att gå mot mer kontinuerliga processer, säger hon.
Hon är också föreståndare för AdBIOPRO, ett multidisciplinärt kompetenscenter som tillsammans med andra universitet, forskargrupper på KTH och industriella parter har som mål att hitta nya metoder för produktion av bioläkemedel.
– Det är mycket som händer inom industrin, men industrin behöver också akademiker som trycker gränserna framåt så att utvecklingen går snabbare. Det finns problem med att ens kunna producera läkemedel och där kan akademiker komma med nya lösningar. Mitt mål är att sätta KTH på kartan när det gäller utbildning och forskning inom utvecklingen av bioläkemedel, inklusive cell- och genterapi, säger Veronique Chotteau.
Text: Sabina Fabrizi