Därför ökar översvämningarna
Risken för översvämningar har ökat – orsaker är klimatförändringar och människans förändring av landskapet de senaste 100 åren.
I sin avhandling konstaterar Anna Åkesson, som doktorerade vid KTH 2015, att risken för höga vattenflöden har ökat på många ställen i Sverige. Detta trots att nederbörden inte visar samma förändring, sedan den började mätas på 1800-talet.
Det är flera faktorer som ligger bakom de förändrade vattenflödena, som exempelvis urbanisering, upptining av permafrost och ett förändrat jord- och skogsbruk.
I slutet av 1800-talet växte befolkningen i Sverige och det gällde att få fram mer jordbruksmark. För att klara det torrlade man våtmarker, sänkte sjönivåer, dikade ur vid åkrarna och rätade ut vattendrag. Syftet var att få fram mer och bättre jordbruksmark.
– Nu har vi stora arealer jordbruksmark där vattnet snabbt rinner undan, vilket är positivt för odlingen, säger Anna Åkesson.
– Men de snabbare flödena leder till att vattnet snabbt rinner till andra områden. Det innebär att risken för översvämning ökar.
Samtidigt har Sverige urbaniserats under hela 1900-talet. Nu växer och förtätas de större städerna allt mer, det byggs hela tiden nya bostadsområden.
– När de asfalterade ytorna växer påverkar det också vattenflödena. Vattnet rinner av betydligt snabbare från asfalt än från jord och grus eller skogs- och ängsmark.
När vattnet rinner ner i kommunernas dagvattensystem hamnar det i rör där det rinner snabbare och inte dunstar bort på samma sätt som om det hade färdats ovan jord.
Konsekvensen blir att stora mängder vatten snabbt hamnar i rörsystemen, och om inte rören är tillräckligt dimensionerade uppstår översvämningar när vattnet inte kan transporteras bort tillräckligt snabbt.
– Det är inte ovanligt i dag att vatten kommer upp bakvägen i systemet så att avloppsvattnet tränger upp ur toaletter, tvättställ och golvbrunnar i huset. Det blir helt enkelt för mycket vatten där avloppsvattnet ska rinna ut.
För att förhindra översvämningar gäller det att tänka efter innan man bygger nya bostadsområden.
Först och främst gäller det att inte bara urskiljningslöst hugga ner all skog där det nya bostadsområdet ska stå.
Genom att spara träd och ha små allmänningar och skapa gröna ytor mellan tomterna så får regnvattnet en chans att dunsta bort och rinna ner i marken. Det går också att anlägga små slingrande bäckar, dammar och rabatter i bostadsområdet. Dels minskar då mängden överskottsvatten, dels når inte allt vatten efter ett regn rörsystemet samtidigt.
– Man behöver inte bara tänka att dagvattnet ska rinna ner i brunnar i gatan. Dagvattnet kan också få finnas i planteringar och vattendrag. När man bygger höghus kan man ordna odlingar på taket som suger åt sig regnvattnet.
– I Linköping där jag bor stenlägger man med tegelstenar i stället för asfalt på vissa ställen, då kan vattnet rinna ner i stenarna och små grässtrån sticka upp.
Allt detta påverkar vattenflödet på ett positivt sätt.
– Det finns många nya spännande lösningar för att undvika snabba flöden av vattnet. Men det är väldigt stor skillnad mellan kommunerna . En del ligger i framkant på det här området, medan andra ligger långt efter.
– I många länder jobbar man väldigt konsekvent med den här frågan. För man har sett att förutom att vattnet har någonstans att ta vägen så mår människor bra av att ha grönområden i städerna.
Det behöver inte alltid vara stora parker utan kan vara en plantering i en rondell, eller gräs runt ett träd på trottoaren. Vid dammar och små bäckar blir det snabbt en biologisk mångfald som är rogivande för oss människor.
Anna Åkesson menar att vi är litet nyvakna i Sverige. Det är lätt hänt att vi tänker att det finns så mycket natur i Sverige.
– Men då tänker man inte på att de flesta människorna bor ganska koncentrerat runt vissa större städer. Dessutom finns det moderna jord- och skogsbruket överallt, med stora krav på lönsamhet – en översvämmad åker kan vara en katastrof för en bonde i dag.
Till och med i den orörda fjällvärlden har risken för översvämningar ökat.
– Det kan bero på en viss avsmältning av permafrosten. Fjällvärlden har lokala temperaturer som ligger mycket nära nollpunkten, det räcker då med en liten temperaturökning för att den ska börja smälta och det påverkar flödena i vattendragen.
Dagens beräkningsmodeller av vattenflöden måste ta hänsyn till upptiningen av permafrost, urbaniseringen och det förändrade jord- och skogsbruket för att kunna ge pålitliga resultat.
Samtidigt stiger havsnivåerna på grund av den globala uppvärmningen. I Sverige där de flesta städer ligger vid vattnet är vi väldigt sårbara för det. Många har i dag sina hus under havsnivån.
– Alla vill bygga så strandnära som möjligt. Men det ökar förstås risken enormt för att drabbas av översvämningar. Frågan är vems ansvar det är då, är det kommunen som har beviljat bygglov eller är det försäkringsbolaget eller den enskilde som har byggt huset alltför nära vattnet som ska ta kostnaderna?
Länsstyrelserna på flera håll i Sverige har kommit med riktlinjer hur högt ovanför havsnivån man måste bygga nya hus.
Klimatförändringarna påverkar också vattennivåerna, många studier visar att det har blivit allt vanligare med skyfall då det kommer mycket regn på kort tid. De milda vintrarna kan både ha en positiv och negativ inverkan.
Å ena sidan rinner vattnet av mer kontinuerligt i stället för att det blir en enorm vårflod, å andra sidan kan det bli höga vattennivåer alla tider på året.
– Men förutom klimatförändringarna måste vi också ta hänsyn till vår egen påverkan på landskapet och se vad vi kan göra åt den. Det gäller att återskapa en mer naturlig miljö även i stadsmiljöer.
– Om vi inte vidtar åtgärder kommer vi att få se allt fler översvämningar med stora konsekvenser för bebyggelsen, menar Anna Åkesson.
FAKTA
Anna Åkesson
Anna Åkesson är konsult på samhällsbyggnadsföretaget WSP i Norrköping, där hon arbetar med översvämningsproblematik, flödesberäkningar och klimatanpassningar.
Hon disputerade hösten 2015 vid avdelningen för vattendragsteknik på KTH med sin avhandling ”Peakflow response of stream networks. Implications of physical descriptions of streams and temporal change.”
Text Ann-Katrin Öhman
Foto Susanne Kronholm
KTH Magazine 01 AUGUSTI, 2016