”Det finns inga dumma frågor”

Forskningsområdet knyter samman datavetenskap och informatik, vilket kan handla om att ta fram prototyper som underlättar datoranvändning för personer med funktionsnedsättning. Som lärare förbereder hon studenterna för samarbeten med specialister inom design och kognitionsvetenskap.

Efter ex-jobbet från Beteendevetenskaplig utredarlinje på SU anställdes hon på Telia Research. När forskarskolan MDI startades var ämnet hyfsat nytt. Hon tyckte det lät spännande och började doktorera på KTH.

– Jag disputerade 2004 och har varit här sedan dess. Under åren har det blivit många forskningsprojekt. Vi fick precis ett nytt anslag för en forskningsmiljö i inkluderande digitalt lärande. Det handlar om multisensoriska gränssnitt där man får både visuell, auditiv och haptisk återkoppling i tre dimensioner. Man kan alltså både se, höra och känna grafisk information.

Envis och uthållig 

Eva-Lotta Pysander beskrivs av andra som väldigt engagerad. Själv nämner hon egenskaper som envishet, uthållighet, och hur förtjust hon är i tvärdisciplinärt arbete.

– Det är då man hittar de unika frågeställningarna. Projektkurserna gör att varje presentation är unik, det upprepar sig aldrig. Jag får ju följa samhällsutvecklingen ur studenternas sätt att se på den. Det är allt ifrån datorspel till sociala medier och Chat GPT. Det är väldigt inspirerande att få veta vad ungdomar tycker är relevant.

Hur tänker du som pedagog?
– I projektarbetena har vi tydliga metoder och teorier. Däremot får studenterna välja tillämpningsområde vilket gör att de blir väldigt motiverade att själva ta reda på hur det förhåller sig. De utvecklar exempelvis haptiska gränssnitt för olika tillämpningsområden och utvärderar hur dessa bör utformas för specifika målgrupper.

Strukturerad feedback

I båda hennes kurser ingår metodövningar, föreläsningar, samt tre-fyra tillfällen med strukturerad feedback. Den ena projektkursen är mer tekniskt orienterad och den andra grundläggande där man lär sig att utvärdera användbarhet.

– Studenterna har assignments (deluppgifter) där de skriver texter och får feedback i text men också i seminarier där vi diskuterar deras progress. De lär sig av sina egna och andras framgångar och misstag, och genom min återkoppling.

…och hur fångar du studenternas uppmärksamhet?
– Studenterna ser att det de gör kommer att ha en nytta i samhället. Jag poängterar det genom att visa exempel. Vi har också gästföreläsare från företag och vi gör studiebesök, bland annat på ett stort företag inom användbarhetsutvärderingar.

– I haptikkursen besöker vi CAMST , ett center på Karolinska Institutet där läkare tränar kirurgiska moment i simulatorer som har haptik och vi provar simulatorerna.

Jobbar aktivt

Hon framhåller vikten av att bygga tillit och att vara tillgänglig. Studenterna ska veta att hon kommer att göra sitt bästa för att de ska kunna prestera sitt bästa.

– Det finns inga dumma frågor, ju fler frågor desto lättare blir det att få ett bra betyg eftersom missförstånd kan redas ut. Jag jobbar aktivt med att få studenterna att diskutera mer under kursmomenten. Jag uppmanar också till att mejla mig när man har funderingar.

Text och foto: Lars Öhman

Eva-Lotta Sallnäs Pysander

Ålder: 53.
Yrke: Professor i Människa-Datorinteraktion.
Utbildning: Beteendevetenskaplig utredarlinje vid Stockholms universitet. Doktorerade i Människa-Maskininteraktion på KTH.
Bor: Älvsjö.
Familj: Man och två barn.
Fritidsintressen: Odling är en stor passion, har ett stort matintresse, och tycker om att vara i naturen och plocka bär och svamp.
Drivkrafter: Att ta reda på hur det förhåller sig. Generera kunskap om de forskningsfrågor vi arbetar med. Det är också en drivkraft och intressant att jobba med studenterna, att genom metodiken följa deras process i deras formativa lärande, aha-upplevelserna dem får.