Film- och gamingteknik samspelar med skådespelarna i pjäs på KTH
I den absurdistiska teaterföreställningen Kafkas Arkiv, som hade premiär i reaktorhallen R1 på KTH fredag 25 oktober, möts den animerade och den verkliga världen. Animerade avatarer som styrs av sensorer och motion capture-kameror samspelar med skådespelarna på scenen.
Teaterföreställningen Kafkas Arkiv är löst baserad på och inspirerad av Franz Kafkas författarskap. I synnerhet har inspiration till pjäsen hämtats från den korta romanen Förvandlingen, som har kallats världens bästa novell (eller vad man i den brittiska litteraturtraditionen kallar novella) där huvudpersonen Gregor Samsa förvandlas till en insekt.
Föreställningen är resultatet av sju års forskning på KTH:s avdelning för tal, musik och hörsel, Stockholms Dramatiska Högskola och Dramaten. Simon Alexandersson, som disputerade på KTH 2017, har i samarbete med sin bror, Dramatenskådespelaren Filip Alexandersson, och dockspelaren Henrik Bäckbro undersökt om det skulle vara möjligt att även på teaterscenen kunna använda teknik som används inom film och gaming: sensorer och motion capture-kameror. Filip Alexandersson har också skrivit manus till och regisserat föreställningen.
Kafkas Arkiv utspelar sig i en kontorsmiljö som andas 50-tal, 60-tal, möjligen 70-tal. Det är hursomhelst långt före datorernas inträde på kontoren. Arbetsverktygen är skrivmaskiner, stämplar och häftapparater på tunga skrivbord i trä. Bakom skrivborden står en fondvägg med dörrar och fönster och en spiraltrappa som leder upp till en andra och en tredje våning där en del av handlingen utspelar sig.
Föreställningen sätter det byråkratiska kontorslivet i skrattspegel. Det råder en maktkamp mellan de fyra anställda på kontoret. För en av rollfigurerna, Gregor, är det fullkomligt obegripligt att styrelsen har utsett den kvinnliga rollfiguren fru K till chef. När sedan Franz, nykomlingen på kontoret, blir fru K:s favorit, blir situationen ohållbar för Gregor.
Fru K styr och ställer på kontoret och får medarbetarna att göra en massa meningslösa uppgifter, som att slicka kuvert, byta skrivbord och flytta runt papper. Men när fru K dras in som anklagad i en absurd Kafkaartad mardrömsliknande process börjar hon tappa greppet. Samtidigt börjar Gregor att förvandlas till en insekt. Och det är här tekniken med sensorer och motion capture-kameror kommer in på allvar i föreställningen. Gregor börjar göra insektsliknande rörelser. Motion capture-kamerorna fångar upp rörelserna via sensorer på hans händer och huvud och projicerar den ena insektsavataren efter den andra på väggen bakom. Plötsligt är hela väggen full av illasinnade insekter.
Rollfigurerna fru K och Gregor gestaltas alldeles utmärkt av skådespelarna och mimarna Linn Bergstam och Alejandro Bonnet. Plasticiteten i deras rörelsemönster och mimik adderar enormt mycket till den absurdistiska, tragikomiska situationen och stämningen i den kontorsmiljö som gestaltas i föreställningen.
Över huvud taget blixtrar det av energi och inlevelse de fyra skådespelarna emellan. Och ändå pratar de knappast med varandra. Det är väldigt lite dialog i föreställningen. Det som bär handlingen framåt bygger mycket på hur skådespelarna rör sig på scenen – hur de flyttar runt olika saker som dokument, skrivbord, med mera – i kombination med ljud (till exempel skrivmaskiner som smattrar taktfast) och musik (ömsom stillsam men samtidigt suggestivt olycksbådande, ömsom intensiv) samt de moderna tekniska lösningarna.
Premiärföreställningen i fredags var slutsåld, liksom föreställningen igår söndag 28/10. Föreställningen idag måndag 29/10 var också den slutsåld, liksom dem som ges tisdag 30/10 och onsdag 31/10. Men det finns planer på att ge fler föreställningar framöver. Om tillfälle ges, gå och se den här föreställningen!
För idé och koncept står Filip Alexanderson, Simon Alexanderson och Henrik Bäckbo, som också producerat föreställningen. För musiken står Erik Nilsson.
Läs mer om föreställningen Kafkas Arkiv .
Håkan Soold