I huvudet på en envis visionär
Ett blodprov en gång om året berättar om du har en viss typ av cancer i kroppen. Då ökar möjligheten att upptäcka sjukdomen tidigt, bota och förbättra oddsen för överlevnad.
Det är forskaren Mathias Uhlén dröm och vision som kan bli verklighet inom tio år.
– Utvecklingen går rasande fort när det gäller blodanalyser och vi ligger bra till. Det kommer att minska mänskligt lidande och samhällets kostnader för diagnostik och behandling avsevärt.
På väggarna Mathias Uhléns hörnrum avlöser diplomen och utmärkelserna varandra. Utanför åker bilarna på Solnavägen i en rasande fart liksom samtalet med professorn i mikrobiologi som också är mannen bakom proteinatlasen där 20 000 av människokroppens proteiner är kartlagda. Databasen, som är världens näst största byggdes upp för 20 år sedan, har använts av forskare världen över och har en halv miljon besökare per månad.
– Det är nog det jag är mest stolt över under min karriär – Human Protein Atlas satte både Sverige och KTH på kartan när det gäller studier av människans byggstenar.
Med AI:s hjälp sorteras proteinerna i blodet och visar mönster för de tolv vanligaste cancerformerna. På bara en droppe blod kan man göra 3000 olika tester.
– Nu har vi gett oss i kast med att spåra ytterligare ett 50-tal sjukdomar, såsom artrit, MS och Alzheimer till exempel. Det resultatet kommer vi presentera i början av nästa år.
AI oroar inte
Att AI och tidigare maskininlärning används för att systematisera, sekvensera och strukturera enorma mängder data är en förutsättning för arbetet och användningen oroar honom inte nämnvärt.
– All teknologi kan missbrukas, men jag tycker nog att det finns betydligt värre saker att oroa sig för på planeten som krig, kärnvapen och klimatet till exempel.
Att Mathias Uhlén skulle äga sitt liv åt proteinforskning, antikroppar och precisionsmedicin var inget han föreställde sig som kemistudent i slutet av 1970-talet på KTH.
– Som så ofta var det något av ett bananskal att jag fick möjlighet att sätta upp ett labb inom genteknik. På den vägen är det.
Mathias Uhlén har närmare 1000 publikationer och hundra patent och 20 startup-bolag i bagaget. Han har också handlett 120 doktorander. Hans forskning har varit väl finansierad och han är väl medveten om att han är priviligierad och säger samtidigt att han ju alltid har levererat. Han vaknar och somnar med sina projekt och nu har han lovat sin sambo att trappa ner något när han nu närmar sig 70-årstrecket och bara arbeta 100 procent.
– Vi får se hur det blir. Nu har jag ingen undervisning längre utan får ägna mig bara åt forskning – det är också underbart.
Vad är det som driver dig?
– Jag skulle nog säga att jag är en tävlingsmänniska, men framförallt är jag nästan löjligt intresserad av den kreativa processen inom forskningen och att få ihop ett bra lag. Att upptäcka saker före alla andra är också uppskattat.
Men han har också en faiblesse för väl förberedda och snabbt genomförda möten.
– Jag älskar möten och koncensusmodellen när de tas på allvar – då kan man bygga fantastiska forskargrupper med lagkänsla.
Har du misslyckats någon gång?
– Självklart, säger han och funderar en stund. I slutet av 80-talet byggde jag upp en teknologi för att analysera arvsmassa. Tanken var rätt, men molekylen vi utgick ifrån var fel. Det grämer mig lite grann.
Drömmer du om ett Nobelpris?
– Nja, det tror jag vore väldigt farligt att ha det i tankarna som forskare. Om vår forskning med proteinprofilering och ett enkelt blodprov blir verklighet är det ju en revolution. Det räcker långt.
Text: Jill Klackenberg
Foto: Theresia Köhlin