KTH Järnvägsgruppens mål: Öka tågtrafiken i Sverige

KTH Järnvägsgruppens  forskning har som mål att öka användningen av järnvägen och skapa en mer miljövänlig spårtrafik.
– Det faktum att EU och Trafikverket nu satsar cirka 60 miljoner kronor  på vår tågforskning är ett tydligt tecken på att man ser järnvägen som ett viktigt transportsätt för framtiden i Europa, säger Sebastian Stichel .

Stora delar av Sveriges järnvägsnät är i behov av upprustning i närtid, och stora reparationsåtgärder planeras de kommande åren.
Följden blir ett reducerat antal tågturer på flera högtrafikerade sträckor genom landet.
– En utmaning för Sveriges tågtrafik är redan i dag att flera olika tågtyper måste samsas på ett fåtal banor, säger Sebastian Stichel.

De olika tågens maxhastighet skiftar. Godstrafik går i 100 kilometer i timmen, medan X2000 körs i 200 kilometer i timmen, på samma räls.
– De snabbare tågen hinner köra ikapp de långsammare, och kapaciteten sinkas. Nu ser vi över möjligheterna att ändå få ut mer trafik på de befintliga tågbanorna.

– Det kan exempelvis ske genom att öka farten på vissa godståg till 140 kilometer i timmen. Farthöjningen kan genomföras med hjälp av teknikförbättringar, och genom att introducera nya signalsystem ska tågen kunna gå tätare efter varann.

Så kallade sömlösa godstransporter är ett av KTH Järnvägsgruppens prioriterade forskningsområden inom EU-Rail .
– Det innebär att olika länders olika signalsystem för tågtrafik ska samordnas, så exempelvis resor mellan Sverige, Danmark och Tyskland kan ske betydligt snabbare och smidigare än i dag, säger Sebastian Stichel.

Bland annat är det den tidskrävande processen för till- och frånkoppling av vagnar vid stationer och landsgränser som kan bli betydligt snabbare och effektivare framöver, genom en digitalstyrd automatkoppling.
– I dagsläget behöver järnvägspersonal vara på plats för att utföra kopplingsarbetet manuellt på rälsen. Men tack vare automatkoppling slipper tågen göra långa uppehåll på grund av lok- och vagnbyten, säger Sebastian Stichel.

Sensorer märker "hur en vagn mår"

Framtida förarlösa tåg som ska trafikera järnvägsnätet utgör ytterligare ett forskningsområde inom KTH Järnvägsgruppen.
– Det är också en psykologisk fråga om vi kommer att kunna införa förarlösa tåg för både person- och godstrafik i Sverige.
Sebastian Stichel framhåller att trafiksäkerheten stärks dels genom digitalisering och GPS-styrning, och dels genom radiokommunikation som samordnas i trafikledningscentraler.

Den tekniska tågsäkerheten kan öka bland annat genom sensorer som i realtid märker ”hur en vagn mår” genom registrering av ökade vibrationer.
– Felsökningar blir effektivare, och behov av exempelvis hjulbyte kan upptäckas tidigt.

I strukturlabbet på KTH har forskare designat och testat en ny sorts boggi-ram av kolfiber, så kallat sandwich-material. Hela tågboggi-ramen väger bara 76 kilo, en viktminskning med ungefär 50 pocent jämfört med konventionella boggi-ramar.

I KTH Järnvägsgruppens olika forskningsprojekt arbetar i dagsläget cirka 50 personer.
– Det gör oss till den största forskningsnoden för järnväg i Sverige, säger Sebastian Stichel.
– När vi påbörjade arbetet för många år sedan bestod gruppen främst av ingenjörer inom mekanik, elektroteknik, brobyggnad och trafikplanering. Nu har vi knutit till oss nya kompetenser, bland annat dataingenjörer inom området cybersäkerhet.

Text: Katarina Ahlfort
Foto: Michael Erhardsson/Mostphotos