Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Lågköttsamhälle – vägen dit

Publicerad 2018-04-25

”Det är bara att flytta handen i hyllan i mataffären”.
Så beskriver Annika Carlsson Kanyama, forskare i industriell ekologi på KTH, hur vi genom att välja att äta mindre kött kan dra ett tjockt strå till klimatstacken – och få snabb effekt.

Att västvärldens köttkonsumtion är en påfrestning på miljö, hälsa och klimat är forskarna idag tämligen överens om.
Den globala animalieproduktionen står idag för större utsläpp av växthusgaser än vad världens bilar gör tillsammans.

Enbart matkonsumtionen står för 25-30 procent av alla utsläpp i ett svenskt hushåll.
70 procent av dessa kommer från animalieproduktionen, berättar KTH:s Annika Carlsson Kanyama, som forskar på våra kostvanors påverkan på växthusgasutsläppen.

– Vi kommer att behöva ställa om till ett lågköttsamhälle. Att äta mindre kött är en förändring vi kan genomföra här och nu, som ger stora effekter på en gång om man ”äter som en medelsvensson”.

Enligt Annika Carlsson Kanyama ska vi ner till ett ton utsläpp per person och år – från dagens dryga tio – om vi ska nå klimatmålen.

Det ”lågköttsamhälle” hon talar om innebär att vi i framtiden äter kött bara ibland, kanske på söndagar eller vid högtidligare tillfällen.

I i-länderna finns de stora köttkonsumenterna. I stora delar av världen äter man betydligt mindre kött, ofta bara som ett litet tillägg i en måltid, förklarar Annika Carlsson Kanyama.

Sveriges köttkonsumtion är hög, även med internationella mått mätt. När vi gick med i EU och köttet blev billigare ökade konsumtionen drastiskt. Däremot har vi sett ett litet trendbrott de senaste åren då svenskarnas konsumtion har gått ner med 2,2 kg per person och år.

Vår årliga köttkonsumtion är enligt Livsmedelsverkets senaste matvaneundersökning drygt 40 kilo per vuxen.

– Vad vi sällan tänker på är att vi genom tiderna HAR gjort ganska drastiska förändringar i våra matvanor, påpekar Annika Carlsson Kanyama.

För 40 år sedan åt vi exempelvis inte speciellt mycket frukt och grönt jämfört med idag.
Vi har dragit ned på mjöl – staten rekommenderar inte längre åtta skivor bröd om dagen.
Mjölk är inte längre en lika vanlig måltidsdryck, och vi äter inte lika mycket potatis som tidigare.

Det här är omställningar vi bland annat gjort för hälsans skull, säger Annika Carlsson Kanyama.
Studier visar att rött kött, och framför allt processat kött som charkprodukter, är cancerframkallande. Med tanke på den sammantagna problembilden tycker hon det är förvånande att politikerna inte gör mer åt saken.

– För att förändra situationen behöver vi inte vänta på någon ny teknik eller göra någon kostsam investering, som exempelvis en elbil. Däremot behöver vi hjälp genom politiska styrmedel att ta rätt beslut.

För vi bryter inte frivilligt våra vanor.
Vad vi äter är en livsstilsmarkör, på samma sätt som vilken bil vi kör eller vilka kläder vi bär. Uppmaningen att dra ned på kött kan bli en attack på vår livsstil, säger hon.

– Och den trend vi trots allt ser i storstäderna idag, med allt fler vegetarianer och veganer, är också det en identitetsmarkering som riskerar ebba ut som trend, menar Annika.

I stället vill hon se modiga politiker som vågar använda de styrmedel som finns för att hjälpa konsumenterna att göra rätt val.

Styrmedlen kan vara skatter, upplysningskampanjer, dialoger och frivilliga överenskommelser med intressenter i livsmedelsbranschen.

– Den totala avsaknaden av myndighetsinitiativ på det här området är väldigt märklig. Rekommendationerna på Livsmedelsverkets hemsida om att äta mindre kött når inte fram till massorna...

Annika Carlsson Kanyama efterlyser även egna initiativ från handel och restauranger.
Våra val styrs av våra upplevelser i butikerna, av utbudet och av vad vi exponeras för.

Restaurangerna skulle också kunna bli bättre på attraktiva vegetariska alternativ, i stället för att ha dem ett sistaval på menyn i form av en "en trött broccolipaj med isbergssallad", som hon uttrycker saken.

När färre personer väljer kött och mejerivaror behövs det färre djur, och en grupp näringsidkare riskerar därmed att slås ut.

I ett framtida lågköttsamhälle kommer djurhållning finnas kvar, menar Annika Carlsson Kanyama, men i mindre skala. I stället för att göra en industri av djuren fungerar djuren då som landskapsvårdare – med långa liv.

– Idag värnar samhället om kött- och mjölkbönderna. Men det finns massor av nya möjligheter i det nya lågköttsamhället. Se på Oatly, som gör nya mejeriliknande produkter av svensk havre. Det odlas baljväxter som kan förädlas, som till exempel Kungsörnens tillverkning av bönpasta.

Vad ska vi då ersätta proteinet med när vi inte äter samma mängder kött?
Med tanke på att vi äter för stora mängder protein idag behöver vi inte kompensera för alltihop, säger Annika Carlsson Kanyama.

– Men ett sätt är att äta fisk, mer fågel och musslor som ofta är hållbart producerade. Eller vegetabiliskt protein, som bönor i olika former.

En del av världens sojabönsproduktion odlas idag på skövlade regnskogsområden.
Men en stor del av sojaskördarna går till djurfoder, och minskar man efterfrågan på kött så minskar faktiskt efterfrågan på sojabönor odlad på regnskogsmark.

– Som konsument kan man ju hålla utkik så man inte köper sojabönor odlade i före detta regnskog, säger Annika Carlsson Kanyama.

Hur vi i realiteten kommer att lyckas dra ner vår köttkonsumtion i framtiden törs hon inte sia om. Men hon hoppas att situationen om 25 år blivit bättre.

– Alla förändringar innebär konflikter och motstånd. Idag har vi till stor del slutat röka inomhus, vi kastar inte ut skräp genom bilfönstret och vi agar inte barn – trots att många tidigare trodde att barnen skulle bli vanartiga om vi slutade slå dem.

– Dessvärre är inte klimatintresset är på topp idag, inte ens bland unga. Men ska vi kunna ställa om till ett klimatsmart samhälle måste vi våga röra köttsektorn också. Och prata om elefanten i rummet.

ANNIKA CARLSSON KANYAMA:

Tips på hur du kan äta mer klimatsmart

1. Ät mindre mängd rött kött.
2. Ersätt en del av mejeriprodukterna med alternativ.
3. Minska matsvinnet så inte mat har producerats i onödan – ät upp dina rester helt enkelt.
4. Ställ krav på maten du äter, ställ krav på restauranger och butiker genom att fråga hur maten har producerats. Ju fler vi är som frågar, desto snabbare kommer frågan upp på agendan.

Text Anna Gullers

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 25 APRIL, 2018

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2018-04-25