Global and National Entanglements HIV/AIDS response in Mozambique, 1986-2020

Vad handlar din doktorsavhandling om?
– Avhandlingen handlar om Mozambiques respons på hiv/aids från slutet av 1980-talet till 2020. Studien ingår i det bredare temat om mänsklighetens historiska respons på pandemier. Mozambique har både globalt och regionalt legat i topp vad gäller hiv-prevalens och antal personer som lever med hiv/aids. Forskningens förklaringar till denna trend har varierat. Den aktuella avhandlingen analyserar Mozambiques respons genom fyra fallstudier: medier, policyer, inkludering av traditionella helbrägdagörare samt civilsamhällets deltagande.

Varför valde du detta ämne?
– Intresset för temat kommer från min arbetslivserfarenhet inom landsbygdsutvecklingsprojekt i icke-statliga organisationer som arbetade med hiv/aids i Mozambique mellan slutet av 2010 och 2012. Det kommer också från mitt välgörenhetsarbete med hiv/aids-patienter i livets slutskede (innan många länder i Afrika söder om Sahara hade tillgång till antiretrovirala läkemedel) på Chilanga Hospice i Zambia i början av 2000-talet. Denna erfarenhet kombinerades med Mozambiques höga hiv-prevalens, bristen på studier med ett omfattande historiskt perspektiv på hiv/aids-responsen i landet, samt det faktum att hiv/aids-relaterade komplikationer har stått för majoriteten av dödsfallen under mer än ett decennium.

Vilka är de viktigaste resultaten?
– Den huvudsakliga slutsatsen är att Mozambiques respons på hiv/aids har präglats av en ständig konflikt eller spänning mellan globala och nationella aktörer – både mänskliga och icke-mänskliga – vilket i sig utgör en form av motstånd.

För det första har detta visat sig i hur tidningen Notícias (statlig tryckt press) har gestaltat hiv/aids. Deras rapportering har präglats av tre dilemman: att behålla regeringens tidigare centraliserade och gräsrotsorienterade vänsterideologi inom hälsosektorn i en liberal marknadskontext; att balansera påverkan från globala multilaterala och bilaterala hiv/aids-aktörer med regeringens ambition att anpassa responsen till Mozambiques specifika kontext; samt att framställa en nationalistisk och positiv bild av regeringens insatser trots att samhällets praktiker inte alltid möjliggjort en effektiv hiv/aids-respons.

För det andra har policyförändringar kring hiv/aids präglats av en ständig spänning mellan en minimal stat (laissez-faire) och en interventionistisk stat (maximal stat). Detta har yttrat sig i konflikten mellan globala hiv/aids-policyer och regeringens historiska vänsterpolitik kring decentralisering, massmobilisering och integrering av hälsoinsatser i primärvården.

För det tredje har inkluderingen av traditionella helbrägdagörare i hiv/aids-responsen (och hälsovården generellt) i början av 1990-talet – till skillnad från deras tidigare uteslutning och förföljelse under både kolonialtiden och efter självständigheten –varit ett sätt att assimilera dem i biomedicinsk kunskap och praktik samt att utöva kontroll över deras verksamhet. Detta har inneburit ett deltagande som inte är reell. Det har också varit ett uttryck för utövandet av "governmentality" och biopolitik. Deras tidigare status som "mörkermän" och vidskepliga lever fortfarande kvar.

För det fjärde, i denna fallstudie analyseras hållbarheten hos civilsamhällesorganisationer som arbetar med hiv/aids-responsen, bortom finansiella indikatorer. Deras inkludering i början av 1990-talet väckte stora förhoppningar om ökad effektivitet i kampen mot pandemin. Men deras hållbarhet har kritiserats kraftigt på grund av beroendet av utländska finansiärer. Studien visar att problemet inte bara handlar om brist på resurser, utan också om att organisationerna har uppstått utifrån externa drivkrafter, verkar i en begränsad offentlig sfär (politiskt och juridiskt), och saknar legitimitet och trovärdighet hos befolkningen.

Stötte du på något oväntat under arbetet med avhandlingen?
– Personligen råkade jag ut för en olycka som tvingade mig att göra ett längre uppehåll och begränsade min rörlighet för datainsamling och fältarbete, samt påverkade skrivtakten.

Vem kommer att ha nytta av dina resultat? Vilken påverkan kan avhandlingen ha på samhället?
– Resultaten kan vara till nytta för forskare, regeringar, globala multilaterala FN-aktörer (till exempel WHO, UNAIDS), icke-FN-aktörer (till exempel Världsbanken), bilaterala aktörer (till exempel PEPFAR), aktörer inom offentlig-privata samarbeten (till exempel Globala fonden) samt civilsamhällesorganisationer generellt. Globala hälsoaktörer uppmanas att ta hänsyn till nationella kontexter och den ständiga närvaron av makt i hiv/aids-responsen (globala och nationella aktörer, inklusive politiska, socioekonomiska och kulturella faktorer) vid utformning och utvärdering av globala hälsostrategier. Det omgivande samhället kan gynnas av ökad inkludering och demokratiska processer i utformningen och genomförandet av hälso- och sjukvårdspolitik.

Vad ska du göra härnäst och hur kan man kontakta dig?
– Efter min återkomst till Mozambique kommer jag att undervisa vid ett universitet. Samtidigt kommer jag att söka postdoktorala forskningsmöjligheter i Afrika eller globalt. Jag nås via e-post: aramequedomingos@gmail.com