KTH Logo

Mentoring: the other half of ‘Science and Art’

Words
Photo by Gilles Roux on Unsplash

In English further down.

Mentorskap: den andra halvan av “Vetenskap och konst”

När jag ser tillbaka på min tidigare anställning och min nuvarande akademiska karriär tänker jag ofta på de personer som gav mig vägledning i både stora och små frågor. Mitt första ingenjörsjobb innebar en form av co-op-utbildning, där jag växlade mellan arbete och studier under min grundutbildning i maskinteknik. Jag placerades på en stor försvarsentreprenör i USA. När jag var på jobbet var jag inte så sugen på att be om råd – jag ville visa att jag visste vad jag gjorde. (Haha, jag var verkligen grön och oerfaren på den tiden!). Som grön uppskattade jag verkligen oombedda råd från vänligt inställda ingenjörer, om allt från kontorsetikett (läs inte tidningen under arbetstid om du inte har något att göra – pinsamt!) till detaljer i vibrationsmodellering av konstruktioner (undrar om uttrycket “voodoo engineering” fortfarande används?). Jag försökte ändå mest klara mig själv under forskarutbildningen och i början av min postdoc- och akademiska karriär.

Situationen började förändras när jag fick ansvar som programansvarig för ett masterprogram. Jag började ställa frågor från olika kollegor jag mötte i arbetet med liknande roller. Det ledde till att jag gjorde mer generella förfrågningar till några personer som jag hade förtroende för. Senare hade jag turen att hitta fler kollegor som jag kunde vända mig till för stöd i min roll som avdelningschef och i efterföljande uppdrag. Att kunna prata med en erfaren och klok kollega som förstod situationen, men som inte nödvändigtvis var direkt involverad i den, gav både lättnad och framtidstro.

För ungefär fem år sedan blev jag inbjuden att delta i STHLM Mentor Program, i rollen som mentor. Den adept (det vill säga den som skulle få mentorskap) som jag matchades med var prefekt och en erfaren lärare vid ett närliggande universitet.

”Va, jag – mentor åt en prefekt?!” förmedlade jag till organisatörerna. Jag fick besked om att matchningen var avsiktlig. Det visade sig att de hade rätt: jag kunde ge konkreta råd till min kollega, och träffarna var mycket givande. Jag blev tillfrågad att delta i programmet igen 2025. Den här gången var upplägget liknande. Jag var mentor – med skillnaden att min adept var en administratör (en mycket erfaren sådan) och inte lärare. Även då undrade jag om jag verkligen var kvalificerad att vara mentor, och återigen fick jag bekräftelse på att så var fallet. (Någon som hört talas om impostor syndrome?) Min nya adept och jag hade flera bra möten. I båda fallen var det givande att kunna göra skillnad genom att lyssna på en kollega och tillsammans resonera kring olika scenarier och alternativ. Erfarenheten stärkte mitt självförtroende och har varit till hjälp i mitt dagliga arbete.

På senare tid har vi bett seniora lärare vid ITM (docenter och professorer) att avsätta tid för att vara mentorer inom KTH:s karriärutvecklingsprogram för biträdande lektorer, Partners in Learning (PIL). Tack till alla kollegor som anmält sig som mentorer! Om fler förfrågningar uppstår hoppas jag att ni vill överväga dem. Och om du själv behöver mentorskap – hör gärna av dig till mig så ser jag vad vi kan göra. Det är inte alltid lätt att hitta tid i en fullspäckad kalender, men tro mig: oavsett om du är adept eller mentor kommer insatsen att löna sig.

/Andrew Martin, ansvarig för fakultetsförnylse (FFA) vid ITM-skolan

Mentoring: the other half of ‘Science and Art’

When I reflect on my previous employment and current academic career, I often think of those persons who provided me with guidance on issues large and small. My first engineering job involved cooperative education, alternating between work and study in my undergrad mechanical engineering program. I was placed at a major defense contractor in the US. When at work I was reluctant to ask for advice as I wanted to show that I knew what I was doing. (Ha ha, I was truly green with inexperience in those days!) Back then unsolicited advice from sympathetic engineers was really appreciated, covering subjects from office etiquette (don’t read the newspaper during working hours if you have nothing to do – embarrassing!) to the ins and outs of vibration modeling in structures (I wonder if the term ‘voodoo engineering’ still exists?). I still was mostly trying to figure things out on my own throughout graduate school and in my early days of postdoc and academic career.

The situation started to change when I was given responsibility as MSc programme manager. I started to ask questions from various colleagues in parallel positions that I met while handling various tasks. This led me to make more general inquiries from a few such individuals that I trusted. Later I was fortunate to find other colleagues who I could turn to for support in my role as division head and subsequent appointments. To be able to talk to an experienced and sensible colleague who understood a given situation, but was not necessarily invested in it, provided relief and optimism.

About five years ago I was invited to join the STHLM Mentor Program, playing the role as mentor. The adept (i.e. person to be mentored) I was paired with was a department head and experienced faculty member at a nearby university.

“What, me mentoring a department head?!” I relayed to the organizers. I received confirmation that the placement was intentional. It turned out that they were right: I was able to provide concrete guidance to my colleague, and the sessions were highly rewarding. I was asked to join this program a second time in 2025. Here the placement was similar, with me serving as a mentor, with the difference that my adept was an administrator (very experienced one at that) and not faculty. Again, I wondered if was qualified to mentor, and I again received confirmation that this was the case. (Anyone heard of impostor syndrome?!). My new adept and I had some fine meetings. In both cases it was rewarding that I could make a difference by listening to a colleague and working through various scenarios and alternatives. The experience was a confidence booster and has been of help in my everyday work.

We recently asked ITM’s senior faculty (associate professors and professors) to set aside time to mentor within KTH’s career development program for assistant professors, Partners in Learning (PIL). Thanks to those colleagues who offered to join as mentors! If other requests arise, I hope you’ll give them a thought. And if you are in need of mentoring, feel free to contact me, I will see what can be done. It’s not easy setting aside time in your busy schedule, but trust me, whether you are an adept or mentor, the effort will pay off.

/Andrew Martin, Head of Faculty Renewal (FFA) at the ITM School

 

When CDIO’s roots are given the right environment

Woman in an air plane.
Does mastering an air plane requires an engineering mindset? Pernilla Ulfvengren on a Tuesday at work.

In English further down.

När CDIO:s rötter får rätt miljö

Härliga tider, strålande tider – det är vår! Och förändringarna hänger i luften, som Fredrik skrev i sin höstblogg. Med systemtänk förstår jag att det alltid är en fördröjning från det att styrningen ändrats tills det sipprar ner till skolor och sen PA och sen utbildningsplaner och sen kursplaner och sen undervisning och sen lärande och sen kanske åtgärdsplan…

Peter Sellers roll som trädgårdsmästare i Mr Chance, förstod vikten av att låta rötterna vara kvar och att tillväxt kräver tålamod genom årstidernas växlingar. Mr Chance konstaterar att så länge växter får rätt vård och miljö kommer de att frodas… En fin analogi och modell.

Men styrning hinner ibland ändras innan tidigare frön hunnit gro och frodas. Sedan styrning mot CDIO och ingenjörsmässighet introducerades runt 2000 i KTH:s program, har den ambitionen (i alla fall för mig) levt kvar. Men under min tid som vice GA har jag också förstått att CDIO för många idag endast är synonymt med utvärdering av hållbar utveckling i våra ingenjörsutbildningar. Förhoppningsvis finns det CDIO-rötter kvar som kan orka komma igen!

KTH:s ledning har nyligen uttryckt att KTH inte använder CDIO som styrning längre. Men det gör vi ju! Fast vi tillämpar formellt endast den del av CDIO:s standard 3.0 som riktar sig mot hållbar utveckling, nämligen  standard nummer 13. De övriga 12 som ingår i CDIO Standards 3.0 diskuterar vi däremot inte och vare sig dem eller CDIO Syllabus 3.o syns i KTH:s styrning. Varför då?

Jag möter ibland skepsis och kritik mot att vilja stärka fokus på ingenjörsmässighet. Kritiken kopplas ofta till det som kallas ”traditional engineering”. För mig känns denna kritik som ett halmgubbeargument. Jag uppfattar att kritikerna menar att ett fokus på ingenjörsmässighet egentligen handlar om att bevara ett gammalt status quo, som de ser som något negativt.

Själv förknippar jag ingenjörsmässighet med förmåga och en genuin vilja att lösa mänskliga problem och göra världen bättre genom teknik. Det är också det jag hoppas att de flesta tänker på när något beskrivs som ingenjörsmässigt. Varför vi tolkar begreppet så olika vet jag inte.

Om vi enas om en oönskad ingenjörsmässighet som ”bad practice” så borde vi också vara eniga om CDIO:s ramverk, med både syllabus och standards, som förespråkar (modern?) ingenjörsmässighet och ”good practice”. Kritik av ingenjörsutbildningar har lyfts fram sedan 40-talet då man menade att ingenjörsutbildningar i allt för stor utsträckning var baserad på naturvetenskap. Detta gjorde att de som utbildades gled ifrån ingenjörspraktiken och ingenjörsmässighet. ”Engineers that can engineer”. Ett av skälen var att färre och färre av fakulteten hade praktiserat som ingenjörer eller hade ingenjörsbakgrund och därmed inte kunde fungera som mentorer och handleda i utveckling av praktiken. Detta var också startpunkten för CDIO och att, denna utveckling till trots, kunde kompenseras med en gemensamt framtagen kravspecifikation att förhålla sig till, som kunde säkerställa att utbildningarna fördes närmare ingenjörspraktiken och ingenjörsmässighet.

Min förhoppning är att vi till nästa års programanalys har kommit en bit närmare att styra mot ingenjörsmässighet genom att under våren och sommaren ge CDIO:s rötter rätt vård och miljö att frodas i.

Glad vår och sommar!

/Pernilla Ulfvengren, vice grundutbildningsansvarig på ITM-skolan

When CDIO’s roots are given the right environment

Wonderful times, radiant times – it is spring! And change is in the air, as Fredrik wrote in his autumn blog. From a systems-thinking perspective, I understand that there is always a delay between a change in governance and when it finally reaches schools, then programme administrators, then programme syllabi, then course syllabi, then teaching, then learning – and perhaps eventually an action plan.

Peter Sellers’ character, the gardener Mr Chance, understood the importance of letting roots remain and that growth requires patience through the changing seasons. Mr Chance observes that as long as plants are given the right care and environment, they will flourish. A beautiful analogy and model.

However, governance sometimes changes before previously planted seeds have had time to germinate and grow. Since governance towards CDIO and engineering mindset was introduced in KTH’s programmes around the year 2000, that ambition has, at least for me, remained alive. But during my time as Deputy Head of First and Second Cycle Education, I have also come to realise that for many today, CDIO has become synonymous solely with the evaluation of sustainable development in our engineering programmes. Hopefully, there are still CDIO roots left that are strong enough to grow back.

KTH’s leadership has recently stated that KTH no longer uses CDIO as a governing framework. But in practice, we do! Formally, however, we apply only the part of CDIO Standards 3.0 that addresses sustainable development, namely Standard 13. The other 12 standards included in CDIO Standards 3.0 are not discussed, and neither they nor the CDIO Syllabus 3.0 are visible in KTH’s governance. Why is that?

I sometimes encounter skepticism and criticism when I argue for strengthening the focus on engineering mindset. This criticism is often linked to what is referred to as “traditional engineering.” To me, this feels like a straw man argument. I interpret the critics as suggesting that a focus on engineering mindset is really about preserving an old status quo, which they view as something negative. Personally, I associate engineering mindset with the ability and a genuine desire to solve human problems and to improve the world through the possibilities and potential of technology. That is also what I hope most people think of when something is described as being engineered in an “engineering-minded” way. I do not know why we interpret the concept so differently…

If we can agree that there exists an undesirable form of engineering mindset as “bad practice,” then we should also be able to agree on CDIO’s framework – both the syllabus and the standards – which promotes (modern?) engineering mindset and “good practice.” Criticism of engineering education has been raised since the 1940s, when it was argued that engineering programmes were too heavily based on natural sciences. As a result, graduates drifted away from engineering practice and engineering mindset – engineers that can engineer. One reason was that fewer and fewer faculty members had practised as engineers or had an engineering background, and therefore could not act as mentors or supervise the development of practice. This was also the starting point for CDIO: despite this development, it was possible to compensate by jointly developing a specification of requirements to relate to, ensuring that education was brought closer to engineering practice and engineering mindset.

My hope is that by the time of next year’s programme analysis, we will have moved a step closer to governing towards engineering mindset, by giving CDIO’s roots the right care and environment to flourish during the spring and summer.

Happy spring and summer!

/Pernilla Ulfvengren, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Spring brings record interest in teacher training

Students walking on KTH campus

In English further down.

Våren ger rekordstort intresse för lärarutbildningar

Våren är äntligen här, det är dags för en nystart i naturen. Det är sol och värme, fågelsång, pollenallergi, aprilväder och det säkraste vårtecknet av dem alla – ansökningsstatistik! I år kan jag med glädje konstatera att det ser riktigt bra ut för lärarutbildningarna. Till Civilingenjör och lärare är det totalt 30% fler sökande jämfört med 2025 och även antalet förstahandssökande har ökat med 15%.

För den Kompletterande pedagogiska utbildning som fram till nu har haft antagning på sommaren har antalet förstahandssökande ökat med hela 59% till hösten 2026 jämfört med sommaren 2025. Det är mycket glädjande att studenterna fortfarande är intresserade av utbildningen när den startar på hösten. Höststarten har införts för att underlätta för samläsning mellan våra två KPU program. Samtidigt har vi strukturerat om utbildningen för att skapa en bättre studiesituation för studenterna med färre kurser som går parallellt. Förhoppningsvis ska detta leda till ökad genomströmning.

Jag tycker alltid att det är lite extra roligt att välkomna dessa studenter till utbildningen eftersom de gör samma resa som jag själv har gjort. Många av studenterna som söker sig till KTH när det är dags att byta bana i arbetslivet genom att gå KPU har tidigare läst en ingenjörsutbildning på KTH. Några av dem helt nyligen, men många har läst sin ingenjörsutbildning för många år sedan. Att så många ändå väljer att återvända till KTH när de står inför en nystart i karriären ser jag som ett mycket gott betyg.

/Sandra Tibbelin, Vice grundutbildningsansvarig på ITM

Growing interest in teacher training programmes

Spring is finally here – a time for fresh starts in nature. Sunshine and warmer days, birdsong, pollen allergies, unpredictable April weather, and the most reliable sign of spring of them all: application statistics! This year, I’m delighted to say that things are looking very promising for our teacher training programmes. Applications to the Master of Science in Engineering and Teaching programme are up by a total of 30% compared with 2025, and the number of first-choice applicants has increased by 15%.

For the Complementary Pedagogical Education (KPU), which until now has had its main intake in the summer, the number of first-choice applicants has risen by an impressive 59% for autumn 2026 compared with summer 2025. It’s incredibly encouraging to see that students remain keen to apply when the programme starts in the autumn. The autumn start has been introduced to make it easier to run joint courses across our two KPU programmes. At the same time, we have restructured the programme to create a better study environment for students, with fewer courses running in parallel. Hopefully, this will lead to improved completion rates.

I always find it especially rewarding to welcome these students, as they are making the same journey that I once did myself. Many of those who apply to KTH to change direction in their working lives by undertaking a KPU have previously studied engineering at KTH. Some have done so quite recently, while others completed their engineering degrees many years ago. The fact that so many still choose to return to KTH when embarking on a new phase in their careers is, in my view, a very strong endorsement indeed.

/Sandra Tibbelin, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Mirror, mirror upon my wall…

In English further down.

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem den bästa forskaren är?

Bästa kollegor!

Under 2024 och 2025 har fokus på ITM varit att få ekonomin i balans. Nu, 2026, är det dags att tag i andra saker som vi behöver utveckla, men utan att tumma på en god ekonomi. Därför har ITM skolan tagit fram en första version av en verksamhetsplan under ledning av Eva Björndal i samarbete med flera personer.

Här har vi listat prioriteringar, mål och aktiviteter inom i) grundutbildning, ii) forskarutbildning, iii) forskning, iv) experimentella miljöer och forskningsinfrastruktur, v) fakultetsförnyelse och kompetensförsörjning, vi) arbetsmiljö, vii) jämställdhet, mångfald och lika villkor, viii) hållbarhet och ix) utvecklingsplan 2026-2030.

Här hittar du ITM verksamhetsplan 2026

Vi har ordnat zoommöten för att informera mer om verksamhetsplanen:

14 april: 14.00 – 15.00, https://kth-se.zoom.us/j/65053084284
15 april: 8.00 – 9.00, https://kth-se.zoom.us/j/62839520377

Att arbeta med framtiden är viktigt, men för att göra det på ett bra sätt så bör vi förstå våra styrkor och svagheter. Dessutom måste vi använda vår spåkula för att ta reda på de framtida behoven, vilket inte är enkelt. För det framtida utbildningsutbudet pågår ett arbete som vår GA Fredrik Asplund nyligen bloggade om.

Med forskningen har vi valt en annan väg. Det normala är att forskare på KTH jämför sig med den årliga bibliometriska uppföljningen som KTHB gör, men vi ville gräva lite djupare. På förslag av Cali Nuur hr vi börjat göra detta på INDEK. Ulf Sandström, som är Professor Emeritus på INDEK, haft fått i uppdrag att beskriva ITM:s forskningsfält, dess internationella positioner och olika former av genomslag på ett jämförbart sätt. I dagsläget finns en första version av hans rapport. De närmaste veckorna kommer skolcheferna och Cali Nuur att diskutera resultatet med prefekter och enhetschefer på varje institution. Syftet är ju både att identifiera starka och svaga forskningsmiljöer och baserat på dessa fakta planera en utveckling för institutionens forskning för framtiden.

Vi ser också en möjlighet att utnyttja starka forskningsmiljöer på olika institutioner för att utveckla ny tvärinstitutionella mastersprogram.

Det är nog många av ITM:s forskare som vill se resultaten i Ulfs rapport för att få svaret på frågan ” Spegel, spegel på min vägg, säg mig vem som är den bästa forskaren i mitt fält”. Kanske de inspirerats av bröderna Herreys hit Mirror, mirror (upon the wall) ?

/Pär Jönsson, Skolchef ITM

Mirror, mirror upon my wall, who is the best researcher in my field?

Dear colleagues,

During 2024 and 2025, the focus at ITM has been on achieving a balanced economy. Now, in 2026, the time has come to address many other areas that we need to develop—without compromising our commitment to sound financial management. Therefore, the ITM School has produced a first version of an operational plan under the leadership of Eva Björndal, in collaboration with several colleagues.

In this plan, we have outlined priorities, goals, and activities within: i) undergraduate education, ii) doctoral education, iii) research, iv) experimental environments and research infrastructure, v) faculty renewal and competence supply, vi) work environment, vii) equality, diversity, and equal opportunities, viii) sustainability, and ix) the development plan for 2026–2030.

The ITM operational plan 2026 (in Swedish)

We have scheduled Zoom meetings to provide more information about the operational plan:

Working with the future is important, but to do so effectively, we must understand our strengths and weaknesses. In addition, we need to use our “crystal ball” to anticipate future needs—which is no trivial task. Regarding future educational offerings, work is underway that our Director of First and Second Cycle Education (GA), Fredrik Asplund, recently wrote about in a blog post.

When it comes to research, we have chosen a different approach. Typically, researchers at KTH compare themselves using the annual bibliometric follow-up conducted by KTHB, but on the suggestion of Cali Nuur, we wanted to dig deeper and have begun doing so at INDEK. Therefore, Ulf Sandström, Professor Emeritus at INDEK, was commissioned to describe ITM’s research fields, their international positions, and various forms of impact in a comparable way. A first version of the report has now been published. In the coming weeks, the school management and Cali Nuur will meet with heads of departments and unit managers at each department. The aim is both to identify strong and weak research environments and, based on these findings, plan the future development of each department’s research.

We also see an opportunity to leverage strong research environments across different departments to develop new interdisciplinary master’s programmes.

Many of ITM’s researchers are probably eager to see the results of Ulf’s report to answer the question: “Mirror, mirror on the wall, who is the best researcher in my field?” Perhaps they were inspired by the Herreys brothers’ hit “Mirror, Mirror (Upon the Wall)”?

/Pär Jönsson, Head of the ITM School

Together, we drive our education forward

In English further down.

Tillsammans driver vi utbildningarna framåt

Nu är förslagen till måltal för civilingenjörsprogrammen inlämnade, och förslagen på antagningstal för mastersprogrammen också snart satta. Jag vet att alla programansvariga jobbat hårt med detta, så förhoppningsvis får ni lite tid till återhämtning innan programanalyserna startar på allvar. För egen del så fortsätter jag mitt deltagande i genomlysningen av ITM:s utbildningsportfölj, och genomlysningen på KTH-nivå av alla utbildningsprogram som snart startar upp igen efter ett kort uppehåll.

Inget är så klart satt i sten, men KTH siktar på en ytterligare minskning av antalet helårsstudenter till 2027 för att sedan bibehålla antalet under 2028. (I detta ingår en ökning av ersättningen per helårsstudent, och antalet kan så klart även komma att påverkas av förändringar av prestationsgraden, men i stort så är det planen.) Vi står alltså inför ytterligare en tid av turbulens, men med en mer balanserad situation i sikte.

För egen del så kommer ITM behöva fundera på att utveckla och skapa nya mastersprogram då civilingenjörsprogrammen minskar under de närmsta åren, i linje med rektors reformagenda. Vi kommer arbeta på det under året, men jag vet också att just detta diskuteras på flera ställen runt om på ITM. Jag hoppas därför att alla ni som har idéer lyfter dem på möten, med era medarbetare och prefekter. Ska ett nytt program startas under höstterminen 2028 så behöver det beslutas om under våren 2027, så bra idéer behöver komma fram tidigt.

Men, för att avsluta på ett mindre uppfodrande sätt, så vill jag tacka för alla tankar och idéer som många av er lyft angående utbildningsutbudet när vi setts – ofta i förbifarten. Det kommer ta tid, antagligen år, att ändra på våra utbildningars form och innehåll, och ofta händer inte mycket förrän många saker faller på plats och gör en förändring möjlig. Så det känns bra att så många av er ändå vill sträva framåt och förbättra det vi har.

/Fredrik Asplund, Grundutbildningsansvarig på ITM-skolan

Together, we drive our education forward

The proposed target numbers for the Master of Science in Engineering programmes have now been submitted, and the suggested admission figures for the master’s programmes are also close to being finalised. I know that all programme directors have worked hard on this, so I hope you will get a moment to recharge before the programme analyses begin. As for myself, I continue to take part in the review of ITM’s educational portfolio, as well as the KTH-wide review of all study programmes, which will soon resume after a short pause.

Nothing is, of course, set in stone, but KTH is aiming for a further reduction in the number of full-time equivalent students by 2027, and then to maintain that level during 2028. (This includes an increase in funding per full-time equivalent student, and the numbers may naturally be affected by changes in performance rates, but overall this is the plan.) We are therefore facing another period of turbulence, but with a more balanced situation ahead.

For ITM specifically, we will need to start considering the development and creation of new master’s programmes, as the Master of Science in Engineering programmes will decrease over the coming years, in line with the President’s reform agenda. We will be working on this during the year, but I also know that these discussions are already taking place in several parts of ITM. I therefore hope that those of you who have ideas bring them forward during meetings, with colleagues and with heads of department. If a new programme is to be launched in the autumn semester of 2028, a decision will need to be made in spring 2027, so strong ideas must surface early.

But to end on a less demanding note, I want to thank you for all the thoughts and suggestions many of you have shared regarding our educational offerings – often in passing. It will take time, probably years, to make changes to the structure and content of our programmes, and often not much happens until many pieces fall into place and make change possible. So it is heartening that so many of you still want to move forward and improve what we have.

/Fredrik Asplund, Director of First- and Second Cycle Education