Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Hon styr upp snabbtågen

Publicerad 2016-09-30

KTH-alumnen Jenny Johansson har hamnat i hetluften i två av vår tids största infrastrukturprojekt: Förbifart Stockholm och höghastighetstågen på Ostlänken.

Hon basar över 200 specialister. Flertalet både jätteskickliga och egensinniga, med idéer som de gärna tar strid för. Det är Jenny Johansson som ska få ut det bästa av dem.

– Specialisterna är fantastiska på sina områden och det ett privilegium att leda dem. Men det gäller att de går i gång på rätt saker, säger Jenny Johansson.

Och det handlar om enorma summor pengar. Sträckan mellan Järna och Linköping har beräknats kosta 55 miljarder.

– Om det är värt pengarna? Det kan inte jag uttala mig om. Men så länge vi inte har lärt oss teleportera behöver vi transporter för att träffas, säger Jenny Johansson.

Vi har satt oss i ett ganska alldagligt kontorsrum vid Slussen i Stockholm. Beigegrått. ÅF och Tyréns har provisoriska kontor här. Så pass provisoriska att skyltarna utanför mötesrummen är skrivna på A4-ark med tuschpenna.

Här inne planeras framtidens höghastighetståg, ett av de två megastora infrastrukturprojekt den 38-åriga KTH-ingenjören har eller har haft nyckelroller i.
Ostlänken är en del i det höghastighetsnät som ska ta oss mellan Stockholm, Malmö och Göteborg i 320 kilometer i timmen, är det tänkt.

Det är ett projekt som valsat fram och tillbaka, där beslut har tagits för att sedan ifrågasättas när politiska majoriteter skiftar och kostnadskalkylen skenar. Senaste budet har varit att ”allt utom just Ostlänken ska läggas i malpåse”.

– Det där bryr jag mig inte så mycket om. Jag håller mig utanför de politiska diskussionerna. Jag är van. Det var likadant med Förbifarten, berättar hon.

Jenny Johanssons förra uppdrag var en projektledarroll för Förbifart Stockholm, det väg- och tunnelprojekt som ska löpa väster om Stockholms innerstad.
Det avstannade ett tag efter valet. Den nya regeringen skulle gå igenom handlingarna och då blir det paus. Men sedan satte det igång igen.
– Det är sällan projekt helt läggs ner, men de läggs på is ett tag...

I fjol satte tidningen Ny Teknik Jenny Johansson på tredje plats över listan på Sveriges mest inspirerande kvinnliga ingenjörer. Tidningen skriver att hon i sin projektledarroll sätter standarden för hur framtidens höghastighetsbanor ska byggas.

Egentligen hade hon tänkt bli läkare. Men betygen räckte inte riktigt och en lärare på gymnasiet såg att det bodde en teknikbegåvning i uppsalatjejen.

Jenny Johansson hade sedan en lycklig tid på KTH. Livet var helt enkelt. Hon flyttade hemifrån och bodde på korridor. Sektionsspexen var roliga att delta i. Hon fick jättemånga kompisar.

Det faktum att hon missade några mattetentor hade inte att göra med att hon var obegåvad, utan att det fanns så mycket annat roligt att fokusera på. Fikaklubben, till exempel, ett gäng KTH- studenter som varje söndag tog sig an uppgiften att testa stans alla bra caféer. Man letade sig ända bort till Kungsholmen. Där, vid Rådhuset, fanns det bästa fikat.

Idag tjänar Jenny Johansson lite mer pengar. Fikaklubben har bytts ut till en aktieklubb med några gamla KTH-kompisar, alla tjejer.
Hur det går för dem? Jodå, de har rest till Split och till Mallorca för överskottet i aktiehandeln, berättar hon.

– Studietiden var fantastisk och jag stöter på massor av folk överallt nu i arbetslivet. Det är roligt, säger Jenny Johansson som tycker att engagemanget i det sociala umgänget var minst lika viktigt som studierna.

Efter examen fick hon jobb på Thyréns och sysslade med spårprojektering. Men ganska snart upptäckte hon hur roligt det är att föra samman olika teknikområden, och det är till stor del vad hennes jobb handlar om.

Hon berättar hur viktigt men svårt det är att kommunicera med sina över 200 medarbetare från helt olika teknikområden.
Hur viktigt men svårt det är att undvika missförstånd, och att få specialisterna att agera när de ska agera, och att ligga lågt när de ska ligga lågt.

Hennes jobb består till stor del av projektledning och just nu pågår planarbetet för Ostlänken. Det är ett knåpande att jämka samman specialister från alla områden.

Spåren ska gå över naturreservat och befintlig bebyggelse. Planarbetet ska väga in aspekter från ingenjörer som är specialiserade inom berg, geoteknik, konstruktion och järnvägsteknik (bara det sistnämnda inrymmer ett knippe olika specialiteter: bana, el, tele, signalteknik etcetera).
Landskapsarkitekter och arkitekter ska säga sitt, liksom specialister inom vatten, miljö och kulturmiljö.

Även en barnkonsekvensanalys ska göras. Hur går det till?
– Vi besöker skolor och förskolor och intervjuar barn. Om var barnen brukar leka och röra sig, och hur de tar sig till och från skolan. Fokus är att få fram barnens perspektiv, säger Jenny Johansson.

Men hur mycket "traditionellt" ingenjörsjobb är det? Kanske inte så mycket. Det är mer ett ledarskap säger hon. Det handlar om problemlösning, men det är inte alltid problemen är tekniska.

– Jag känner mig trygg med att ha en ingenjörsbakgrund. Jag förstår vad det handlar om. Jag gör inte gör så många beräkningar i det här jobbet, men jag kan ta en diskussion med en teknikansvarig, säger Jenny Johansson.

FAKTA

Ostlänken

Höghastighetslänk mellan Södertälje och Linköping.
Ingår i en större satsning med höghastighetståg mellan Stockholm-Göteborg- Malmö.
Tågen uppges ska ha en maxfart på 320 kilometer i timmen.
Kostnaden för Ostlänken har beräknats till cirka 55 miljarder kronor (som jämförelse kostade Hollywood-filmen Pirates of the Caribbean 2,4 miljarder kronor).
Ostlänken beräknas börja trafikeras 2028.

Jenny Johansson

Ålder: 38
Aktuell som: Projektledare på ÅF för Ostlänken, sträckan Södertälje-Trosa.
Läste på KTH: Väg och Vatten 1997-2003
Kommer från: Uppsala
Bor: I Vasastaden, Stockholm.
Gillar: Att resa, yoga, träna.
Tar sig till jobbet: Promenerar till ÅF:s kontor i Solna.

Text Thomas Heldmark

Foto Håkan Lindgren

KTH Magazine 30 SEPTEMBER, 2016

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2016-09-30