”Jag blev doktor till slut”
Efter lång och trogen tjänst fick karriären en extra skjuts. Först genom en prisad intervju med Iggy Pop, sedan som tävlande i På spåret. Nu kan Lena Nordlund, vetenskapsjournalist, även titulera sig hedersdoktor vid KTH.
– Jag blev doktor till slut ändå, fast på ett annat sätt, säger Lena Nordlund, som en gång i tiden blev avrådd att inleda en forskarkarriär av en professor på KTH.
Nu tar hon emot i Sveriges Radios gråa kolossbyggnad intill Gärdet som varit hennes arbetsplats i tre decennier. Uppdragen har växlat mellan alltifrån reportage i Vetenskapsradion och inslag i P2:s kulturtablå till lättsammare program som Kossornas planet och långa dokumentärer eller personporträtt.
Vad är det som hållit henne kvar? Med trygg radioröst och klädd i slitna jeans, nitbälte och svarta boots, förklarar hon:
– Det är världens roligaste jobb. Som vetenskapsjournalist får man kasta sig in i så många olika frågor och ämnen. Att hela tiden lära sig nya saker är väldigt roligt och så tycker jag också att uppdraget är jätteviktigt.
Nå lyssnare
I motiveringen till hedersdoktoratet framhålls hennes förmåga att nå ut till nya lyssnargrupper, bland annat genom att fläta in den mänskliga aspekten i vetenskapen. Om vetenskap blir alltför teoretisk är den svår att väcka intresse för, säger hon själv.
– Det handlar om att knyta an till den som lyssnar, hur vetenskapen kan beröra oss i vår vardag. Och ska man prata om något som är väldigt svårt, partikelfysik eller matematik, då kanske man får plocka in forskaren också och hans eller hennes drivkraft. Det kan bli en intressant personlig historia av det.
Som färdigutbildad kemist på KTH i slutet av 1980-talet såg hon framför sig en egen karriär inom akademin. Hon trivdes vid dåvarande institutionen för biokemisk teknologi och drogs med i den positiva anda som rådde när intresset för DNA-teknik exploderade.
Men snart stod det klart att hon inte var något ”forskarämne”.
Intervjua ungdomsidol
– Därför är det extra roligt att bli hedersdoktor just vid KTH. Och kemistutbildningen är inte bortkastad. Den har jag haft med mig som viktig bakgrundskunskap i hur jag närmar mig vetenskap, och i att jag inte har alltför mycket respekt för forskare.
En av karriärens höjdpunkter var när hon fick intervjua sin ungdomsidol Iggy Pop. Efter elva års ”lågintensivt tjat” lyckades hon till slut locka honom till radiomikrofonen.
– Under åren när jag jagat honom hade det program jag ville ha med honom i hunnit läggas ner, och den ursprungliga intervjuvinkeln bli föråldrad, säger hon och fortsätter:
– Så när han nappade hade jag ingen aning om vad jag skulle intervjua honom om. Men då tänkte jag att jag gör ett hälsoprogram om Iggy och hans kropp för han har ju levt ett väldigt hårt liv. Sedan blev det även ett kulturprogram och en dokumentär om hur distanslös jag var när jag jagade Iggy Pop, säger hon och skrattar.
Vändpunkt på jobbet
Radioinslagen belönades med branschpriset Guldörat. Och av bara farten blev hon tillfrågad om att vara med i frågesportprogrammet På spåret där hon fick tävla med journalisten Niklas Källner.
– Det blev som en vändpunkt för mig. Jag hade haft det lite deppigt efter pandemin, och tyckte inte att jobbet var lika roligt. Så fick jag intervjun, och så har det peakat lite efter det. Det får jag tacka Iggy Pop för.
Med tanke på världsläget och en strid ström av nya rön blir vetenskapsjournalistiken bara viktigare och viktigare, menar hon.
– Vi behöver alla vara insatta och förstå vetenskap, vad som händer med klimatet och hur AI utvecklas. Eller medicinsk-etiska frågor. Som medborgare kan vi behöva ta ställning och måste då förstå vår tids ödesfrågor.
Text: Christer Gummeson (gummeson@kth.se)
