Obetydliga skillnader mellan gröna och vanliga fonder
Gröna fonder skiljer sig förvånansvärt lite från vanliga fonder – det visar en omfattande granskning av nästan 7 000 europeiska investeringsfonder. Bakom studien står forskare vid KTH och Stockholms universitet, som analyserat portföljerna för att se hur stora skillnaderna egentligen är. Svaret: ofta mycket små – men med ett tydligt undantag.
För många sparare är investeringar idag inte bara ett sätt att öka kapitalet, utan också ett sätt att visa och stödja sina värderingar. Dessutom klassificeras en majoritet av Europas fonder numera som artikel 8 eller 9*, vilket innebär att miljontals sparare placerar sina pengar i produkter som de uppfattar som mer hållbara alternativ.
För att undersöka hur stor skillnaden faktiskt är har Mark Sanctuary på KTH, tillsammans med kollegor vid Stockholm Resilience Centre, granskat innehaven i 6 888 fonder. För att jämföra fonderna har de använt en metod lånad från ekologin som vanligtvis används för att jämföra likheter mellan arter i olika miljöer, men här anpassad för att mäta hur lika eller olika fondportföljerna är.
Små skillnader trots stora förväntningar
Studien visar att antagandet om att gröna fonder skulle vara fundamentalt annorlunda än traditionella sällan stämmer.
– När man ser till vilka tillgångar fonderna äger, och hur dessa är fördelade, är skillnaderna överraskande små. Detta trots EU:s omfattande regelverk som ska skapa tydlighet och transparens, säger Mark Sanctuary.
En förklaring, menar han, är att företag bedöms på olika sätt. Olika ratinginstitut väger in olika faktorer och når därför ofta olika slutsatser om samma företag. Dessutom är det inte alltid tydligt vad som egentligen mäts: företagets faktiska påverkan på miljö och samhälle, eller företagets ekonomiska risk kopplad till miljöfrågor? Den otydligheten gör det svårt för fondförvaltare – och ännu svårare för sparare – att orientera sig.
Forskarna såg också att den vanligaste strategin för att skapa en grön fond är att utgå från en bred, traditionell portfölj och helt enkelt plocka bort vissa typer av företag, till exempel de som arbetar med fossila bränslen, tobak eller vapen.
Denna så kallade negativa screening minskar risken för kontroversiella innehav, men innebär inte per automatik att kapitalet styrs mot mer hållbara, innovativa eller framtidsinriktade verksamheter.
I praktiken får många investerare därför en något “avskalad” version av samma marknad – inte en portfölj som skiljer sig i grunden.
Energisektorn det stora undantaget
Det fanns emellertid ett område där gröna fonder skiljde sig tydligt från konventionella: energisektorn.
– Här hittar vi konsekventa och betydande skillnader. Det finns helt enkelt mer tillförlitlig data om utsläpp och klimatpåverkan inom energibranschen, vilket gör det lättare att välja företag som faktiskt presterar bättre ur klimatsynpunkt. Samtidigt har tekniken för förnybar energi blivit mer konkurrenskraftig ekonomiskt, och EU:s klimatpolitik har stärkt sektorns tillväxtmöjligheter. Sammantaget gör detta att gröna fonder verkligen kan sticka ut just här, säger Mark Sanctuary.
Om miljömärkningen inte alltid visar hela bilden – vad bör investerare då titta på?
– Det är mycket svårt att jämföra fonder, särskilt med tanke på att en fond kan ha hundratals innehav som dessutom förändras över tid. Vår förhoppning är att den metod vi använder i studien kan bidra till bättre överblick och göra det lättare att se verkliga skillnader. Med ökad transparens blir det också lättare för investerare att se vilka fonder som faktiskt tar ett seriöst grepp om hållbart sparande, säger Sanctuary.
Text: Anna Gullers