Pär Jönsson tilldelas Rinmanmedalj

Att det skulle bli han själv som stod i centrum under jubileumskonferensen hade han inte räknat med. När Jernkontoret firade 100 år av gemensam forskning inom stålområdet överraskades ITM:s skolchef och professor Pär Jönsson av beskedet att han tilldelas den prestigefyllda Rinmanmedaljen, en utmärkelse som ges till personer som gjort betydande insatser för svensk järn- och stålhantering. Det har gått trettio år sedan medaljen senast delades ut.

– Det känns enormt roligt! Det kom som en total överraskning för mig, säger han.

Under konferensen deltog han i en paneldiskussion om betydelsen av den gemensamma forskningen inom stålområdet. Först mot slutet av dagen fick han veta att han skulle tilldelas medaljen.

– Jag blev enormt glad. Det var också mycket speciellt att min dotter Jane, som arbetar som metallurg på Ovako, var med på mötet och fick dela min glädje.

Brobyggare mellan forskning och industri

I motiveringen till utmärkelsen lyfts hans förmåga att förena vetenskaplig forskning med industrins behov och samhället utmaningar. Under nästan tre decennier som professor vid KTH har han varit en central aktör i samarbetet mellan akademi och stålindustri.

Det nära samarbetet mellan KTH och svensk stålindustri har länge varit en styrka, dock har förutsättningarna förändrats över tid.

– I början av 2000-talet fanns det större finansiering än i dag, vilket möjliggjorde finansiering av doktorandtjänster genom projekt inom Jernkontorets olika teknikområden.

Doktoranderna redovisade kontinuerligt sina forskningsresultat och fick värdefull återkoppling från industrins specialister, berättar han.

Även om finansieringsmöjligheterna har minskat fortsätter samarbetet att vara starkt. I dag finansierar teknikområdena bland annat förstudier som kan ligga till grund för framtida forskningsansökningar där KTH och industrin samarbetar.

Samtidigt är industrins engagemang i utbildningen fortsatt stort.

– Stålindustrin stöttar grundutbildningen genom gästföreläsningar, industribesök och andra aktiviteter. Industrin värdesätter den unika kompetens inom processer, struktur och materialegenskaper som KTH-studenter får med sig från utbildningen.

Verkliga problem ger värdefull erfarenhet

En viktig del av utbildningen är att låta studenter arbeta med verkliga industriutmaningar redan under studietiden.

– De får träning i att hantera komplexa problem och lär sig använda den verktygslåda/necessär som vi lärare förser dem med. När de arbetar med verkliga frågeställningar ser de nyttan av avancerad modellering inom termodynamik och kinetik, samtidigt som de inser vikten av experimentella studier. Allt går inte att beräkna när man ska lösa tekniska problem.

Kombinationen av teoretisk förståelse och praktisk problemlösning är avgörande för att utbilda framtidens ingenjörer, menar han.

Det jag känner mig mest stolt över under dessa år är att jag tillsammans med otroligt många duktiga lärarkollegor och doktorander lyckats inspirera studenter att arbeta med komplexa metallurgiska problem som är industrirelevanta, säger Pär.

Vi har dessutom flyttat ut examineringen av vissa kurser i industrin. Tillsammans med min kollega Professor Björn Glaser och Olle Sundqvist från Alleima så har vi skapat konceptet ”flipped-location examination”. Studenter får arbeta med industriella problem och sedan examineras på industriföretaget där projektet har initierats i närvaro av lärare från KTH och experter från företaget. Detta koncept har vi hittills använt på företag som Alleima, Ovako och Uddeholm, men fler företag har visat intresse.

Kompetensförsörjning är den största utmaningen

När han blickar framåt ser han kompetensförsörjningen som den kanske viktigaste frågan för svensk stålindustris framtid.

– Den största utmaningen är att locka unga människor att satsa på en karriär i stålbranschen.

För att lyckas krävs insatser både lokalt och nationellt. Han menar att företag och kommuner behöver uppmuntra fler unga att söka sig till tekniska utbildningar, samtidigt som högskolor och universitet måste ges förutsättningar att behålla och utveckla sin specialistkompetens.

– Det är viktigt att stötta oss lärare ekonomiskt, inklusive forskningsanslag, så att vi kan fortsätta utveckla utbildningar baserade på nya forskningsrön och inspirera studenter att välja en karriär inom stålindustrin.

Han betonar att industrins framtida konkurrenskraft till stor del avgörs av tillgången på kompetenta människor.

– Industrin bör komma ihåg att det är universitet som KTH som förser företagen med framtidens medarbetare. Det är enligt min mening dessa människor, deras kunskap och kompetens som utgör den viktigaste konkurrensfördelen för att svensk stålindustri även i fortsättningen ska vara en framgångsrik nischindustri. Man kan investera i den mest avancerade utrustningen, men nyckeln är att attrahera kompetenta medarbetare som kan driva utvecklingen framåt.

Rinmanmedaljen blir därmed inte bara ett erkännande av en lång och framgångsrik akademisk karriär, utan också en påminnelse om den avgörande betydelsen av samverkan mellan forskning, utbildning och industri för svensk stålindustrins framtid. 

Text och bild: Rita Nõu