Högtalarbygge ger fördjupade kunskaper
Med hjälp av bland annat en kakburk, en reflexväst och ihärdigt sökande på internet har Victoria, Jonas, Niklas och Robert skaffat sig fördjupade kunskaper i elektroteknik. En ny kurs ger studenterna redan i årskurs 2 tillfälle att omsätta teorin i ett praktiskt projektarbete.
Fördjupade kunskaper i elektroteknik
På den långa arbetsbänken i ELAB står en samling lådor och burkar i olika storlek på rad.
Victoria sänker försiktigt ner en kopparspole fäst vid ett pappersmembran i en rund plåtburk. Hon och hennes kurskamrater befinner sig i slutfasen på tvåornas projektarbete i Elektrotekni – att bygga en högtalare.
– Uppgiften var att bygga den helt från grunden. Den enda del som fick vara färdig från början var magneten, förklarar Niklas.
Utformningen varierar, en grupp har byggt in sin högtalare i en rejält tilltagen trälåda andra arbetar i betydligt mindre format. Victoria, Niklas och deras kamrater i grupp 1, Robert och Jonas, har använt en vanlig kakburk som skal. Invändigt har burken klätts med sammet på sidorna och skumgummi i botten. På baksidan har den försetts med ett fotoställ för att kunna stå lutad.
– Magneten tog vi från en gammal högtalare som jag hade hemma, berättar Robert.
Även i övrigt har gruppen följt principen ”billigast möjliga” i sitt materialval. Membranet är tillverkat av hårt papper och spolen centreras med hjälp av en bit från en begagnad reflexväst, ett tyg som är ”stretchigt och bra” förklarar Jonas.
Praktik från grunden
Det här är första gången kursen, Elektroprojekt 2, ges. Den löper över två terminer och innehåller flera delmoment, projektplan, teknisk beskrivning med olika beräkningar, modell, bygge, utvärdering och rapportering.
Att jobbet skulle göras ”helt från grunden” innebär också att studenterna inte fick några ritningar eller någon referenslitteratur att utgå från. I stället har de själva fått leta upp all information de behövt. Vilket de beskriver som bitvis rätt frustrerande.
– De få böcker som fanns på biblioteket om ämnet var redan utlånade. Så det mesta fick vi söka oss fram till på internet, berättar Robert.
– Väldigt mycket googlande blev det, instämmer Victoria och påpekar att de förmodligen lagt ner betydligt mer tid än vad som motsvarar kursens 4,5 poäng.
De har onekligen blivit duktiga på att söka information, konstaterar Robert. Men studenterna tycker ändå att just informationssökandet var väl tidsödande. Någon typ av grundinstruktion eller åtminstone några tips om referenslitteratur hade varit på sin plats, menar de.
Djupare förståelse för teori
Det håller inte Martin, en av kursens lärare, med om.
– Det är en del av själva upplägget för den här kursen att studenterna själva ska leta upp nödvändig information. Syftet är ju att de ska använda kunskaper från olika kurser och tränas i att planera och genomföra ett förhållandevis stort arbete, påpekar han.
Sammanfattningsvis tycker Victoria, Niklas, Robert och Jonas att projektarbetet har gett dem en djupare förståelse för det de läst i elektromagnetisk fältteori. Och de är fullständigt eniga om att den roligaste delen av projektet var själva bygget.
– Framförallt för att resultatet blev mycket bättre än vi hade väntat oss. När vi kopplade in högtalaren första gången blev vi glatt överraskade över att ljudet var så pass bra, berättar Robert.
Byggdelen av kursen avslutades med en minimässa där studenterna demonstrerade sin högtalare för varandra och lärarna på elektroskolan. Då röstade studenter och lärare var för sig om vilken grupp som gjort det bästa jobbet. Victoria, Niklas, Robert och Jonas kakburk fick lärarnas röster.
Martin konstaterar att alla grupperna hade klarat uppgiften väldigt bra. Fast kanske inte riktigt på det sätt som var meningen.
– Samtliga högtalare fungerade rätt bra, utifrån förutsättningarna. Det som inte fungerade bra var att studenterna tyckte att de inte behövde använda teorin så mycket. De har lyckats göra en hel del med hjälp av trial & error istället. Till nästa gång måste vi se till att de tvingas använda teorin mycket mer.
Text: Ursula Stigzelius