Trådlösa bandet
Egentligen var uppgiften kanske väl svår. Elektro-ettorna hade ju inte läst vare sig radio- eller antennteknik ännu när det var dags för projektarbetet. Men självklart kunde en grupp där 3 av 5 är gitarrister inte motstå ett projekt som handlade om att förmedla ljudet från en gitarr.
Projektarbetet i årkurs 1
– Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på, sjunger Jonatan och slår an ackorden på elgitarren.
Det låter bra. Och mycket, trots att man inte kan se någon förstärkare kopplad till gitarren.
Förklaringen är en liten svart ask nerstoppad i backfickan på Jonatans jeans. Asken innehåller en trådlös sändare, resultatet av det projektarbete som Jonatan gjort tillsammans med kurskamraterna Daniel, Olof, Kim och Dino i årskurs 1 på elektroteknik.
– Tanken är att man ska kunna stå på scen och höras tillräckligt bra utan att behöva ha en massa förstärkarsladdar omkring sig, förklarar Kim.
Pedagogisk fördel med svåra uppgifter
Den behändiga sändaren i backfickan skickar istället ljudet vidare via FM-bandet till en FM-mottagare, till exempel en radio, som spelar upp ljudet. Mottagaren kan placeras var som helst inom en radie på 20-30 meter. Räckvidden är alltså inte särskilt lång, men fullt tillräcklig för det här ändamålet. Och den enda ledning som behövs är en kort sladd mellan gitarren och sändaren.
Till sina projektarbeten kan ettorna välja bland olika förslag som Elektros lärare lägger ut på skolans hemsida. Uppgiften att skapa trådlös kommunikation mellan elgitarr och förstärkare var ett förslag från Peter, lärare i antennteori och störningsteori.
Peter konstaterar att uppgiften är ganska svår för ettorna som ännu inte hunnit läsa någon av hans kurser. Men samtidigt, påpekar han, finns det en stor pedagogisk fördel med att ge studenterna en försmak av de avancerade kurserna.
– I ettan läser de annars bara teoretiska kurser vilket kan bli väldigt abstrakt. Projektarbetet är ett sätt att motivera dem, säga, ”det kommer, det kommer, lite tålamod så kommer det roliga”.
Självklart förstahandsval
Kopplingen till deras favoritinstrument gjorde sändaruppgiften till ett självklart förstahandsval för gitarristerna Jonatan, Daniel och Olof. Även Kim lockades av musikanknytningen – även om hans instrument inte är gitarr, utan piano.
För Dino var det framförallt intresset för trådlös kommunikation överhuvudtaget som avgjorde valet av projektuppgift. Men han konstaterar att gruppen har behövt ganska mycket hjälp.
– Transistorer har vi ju inte jobbat med tidigare, så det har Peter hjälpt oss med en hel del, berättar han.
För att lösa sin uppgift letade gruppen först upp ett lämpligt kretsschema genom att söka på nätet. Kretsen löddes ihop och testades sedan med hjälp av oscilloskop och spektrumanalysator. Det visade sig behövas en ganska avancerad krets.
– Vi testade med en enklare krets först, men det fungerade inte så bra, förklarar Daniel.
För att förbättra ljudet kombinerades sändaren också med en krets som förstärker högre frekvenser. Den svarta asken innehåller dessutom en antenn som är fäst på insidan av locket för att inte sticka ut och kunna fastna i kläder eller skadas på annat sätt.
– Om vi är nöjda med resultatet? Ja, det är faktiskt bättre än väntat. Vi har inte gjort alla tester ännu men det låter bra och räckvidden verkar vara tillräcklig, konstaterar Dino.
För mer information, kontakta Peter Fuks, peter.fuks@ee.kth.se , 08-790 6460.
Text: Ursula Stigzelius