Certification Systems and Urban Experiments

Vad handlar avhandlingen om?

På en övergripande nivå handlar avhandlingen om hur olika aktörer kan styra stadsutvecklingen i en mer hållbar riktning. Jag har studerat två typer av verktyg som ofta används i detta arbete: certifieringssystem för hållbara stadsdelar och urbana experiment. Den första delen fokuserar på hur ett sådant certifieringssystem utvecklas i praktiken och vilka avvägningar som krävs i processen. Resultaten visar att det inte finns någon optimal lösning, utan att utformningen handlar om att balansera olika krav, såsom trovärdighet, enkelhet och bredd. Den andra delen av avhandlingen handlar om urbana experiment, det vill säga olika typer av pilot- och testprojekt som syftar till att utveckla nya lösningar. Här undersöker jag hur lärdomar från dessa projekt kan tas tillvara och få genomslag i den ordinarie stadsutvecklingen. Jag visar att denna övergång inte är självklar och att kommuner behöver arbeta mer aktivt för att säkerställa att lärande faktiskt omsätts i praktiken.

Varför blev du intresserad av ämnet?

Jag blev intresserad av ämnet utifrån en frustration över glappet mellan kunskap och handling. Idag vet vi mycket om hur mänsklig aktivitet påverkar miljön och om vilka åtgärder som krävs för att skapa mer hållbara samhällen. Vi har också en relativt god förståelse för hur olika åtgärder behöver samverka för att ge effekt. Däremot är det mindre tydligt hur denna kunskap omsätts i konkret handling i stadsutveckling. Certifieringssystem och urbana experiment har lyfts fram som viktiga verktyg för att driva förändring, men det finns begränsad kunskap om hur de faktiskt fungerar i praktiken. Det väckte mitt intresse att studera dessa verktyg närmare, för att bättre förstå deras möjligheter och begränsningar. Förhoppningen har varit att bidra med kunskap som kan stödja arbetet mot de hållbarhetsmål som samhället har satt upp.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Ett centralt resultat är att certifieringssystem inte enbart är tekniska verktyg för att mäta hållbarhet, utan formas genom avvägningar mellan olika krav, såsom trovärdighet, enkelhet och bredd. Dessa avvägningar påverkar vilka aspekter av hållbarhet som lyfts fram och prioriteras. När det gäller urbana experiment visar avhandlingen att kommuner faktiskt lär sig från denna typ av projekt, men att potentialen inte utnyttjas fullt ut. För att lärdomar ska kunna skalas upp krävs både att projekten blir bättre på att formulera vad som är möjligt att sprida, och att organisationer skapar utrymme för att ta tillvara denna kunskap. Det handlar också om att i större utsträckning utgå från vilka lösningar och arbetssätt som redan finns, snarare än att ständigt utveckla nya. Sammantaget visar resultaten att det inte räcker att skapa nya idéer, utan att lika stor vikt behöver läggas vid att sprida men inte minst ta till sig och implementera befintlig kunskap.

Var det något som överraskade dig?

En sak som överraskade mig var hur stor betydelse olika begrepp har för hur arbetet bedrivs i praktiken. Begreppet uppskalning är ett tydligt exempel. För vissa innebär det att exakt samma lösning ska kopieras till en ny plats, vilket ofta upplevs som svårt eftersom varje plats har sina egna förutsättningar. Samtidigt kan uppskalning också handla om att sprida arbetssätt, processer eller lärdomar snarare än en specifik teknisk lösning. Att synliggöra dessa olika tolkningar visade sig vara viktigt för att kunna arbeta mer effektivt med uppskalning. Det blev tydligt att många utmaningar inte handlar om brist på lösningar, utan om hur vi förstår och organiserar arbetet med att använda dem.

Vem har nytta av dina resultat? Vilken typ av impact/genomslag kan de tänkas få?

Resultaten är särskilt relevanta för kommuner, men också för andra aktörer som arbetar med hållbar stadsutveckling, såsom fastighetsägare, konsulter och forskare. Jag märker redan ett stort intresse för frågan om hur lärande från urbana experiment kan tas tillvara och skalas upp. Arbetet har lett till att jag engageras i forsknings- och utvecklingsprojekt där jag bidrar med kunskap om just dessa frågor. Avhandlingen har också resulterat i mer praktiskt inriktade verktyg som kan användas för att strukturera reflektion kring uppskalning. På så sätt hoppas jag att forskningen inte bara bidrar med teoretisk kunskap, utan också blir användbar i konkreta projekt och processer. På sikt kan detta bidra till mer systematiska och effektiva arbetssätt i hållbar stadsutveckling.

Vad ska du göra efter disputationen/ var kan man nå dig?

Jag har varit industridoktorand och arbetar idag på IVL Svenska Miljöinstitutet, där jag fortsätter att arbeta med forsknings- och utvecklingsprojekt kopplade till hållbar stadsutveckling. Projekten handlar bland annat om klimatanpassning, cirkulär och inkluderande renovering, hållbar mobilitet, kolinlagring i mark och ekosystemtjänster i städer. För mig innebär tiden efter disputationen att fortsätta arbeta i nära samverkan med kommuner och andra aktörer runt om i Sverige.