Ett samarbete som stärker både KTH och Region Stockholm
Varken KTH eller Region Stockholm har någon tanke på att försvinna från sin plats, konstaterar Daniel Jonsson, forskare på avdelningen för transport och systemanalys och partneransvarig för KTH:s strategiska partnerskap med Region Stockholm inom området Trafik och Region. Därför finns heller inget slutdatum för KTH:s och regionens samverkan.
Däremot är den formaliserade samverkan relativt färsk. Först 2015 tecknades det nuvarande samarbetsavtalet som är uppbyggt kring årliga träffar mellan KTH:s och Region Stockholms ledningar, mer frekventa möten i två styrgrupper och tät kontakt med projektledaren. Samarbetet har blivit den organisatoriska huvudkontakten mellan två organisationer vars storlek kan göra dem svårnavigerade.
- Det har blivit lättare att hitta rätt person i respektive organisation, berättar Daniel Jonsson. Och det underlättar för olika typer av utbyten. Till exempel tar Trafikförvaltningen, som ansvarar för kollektivtrafiken, in många exjobbare för att undersöka saker som de inte har tid eller möjlighet att göra själva. De bidrar också till undervisningen och skulle nog gärna vilja göra mer. Det är något vi arbetar på.
Daniel Jonsson skulle också vilja få till mer av personrörlighet och livslångt lärande. Så här långt finns en affilierad fakultet och en till är på gång. Det finns även planer på att vidareutbilda yrkesverksamma inom regionen och Stockholms stad. Antingen i form av skräddarsydda kurser, där även experter från regionen och staden kan delta som lärare, eller att de anställda läser tillsammans med KTH:s ordinarie studenter. Just livslångt lärande är ett område där det finns en förväntan på KTH att göra mer.
Utlysning inom samhälls- och trafikplanering under våren
Något som gör samarbetet speciellt är att regionen är en offentlig verksamhet med egna pengar. Det tar sig konkret uttryck i en årlig, KTH-intern utlysning av forskningsmedel inom samhälls- och trafikplanering. Ett enskilt projekt kan få upp till en miljon kronor per år i två år, och eftersom utlysningen bara är öppen för KTH-forskare innebär det en bra möjlighet att få forska på väldigt konkreta utmaningar. Årets utlysning öppnar 14 april och sista ansökningsdag är 9 juni.
En viktig del av styrgruppens arbete går ut på att formulera regionens underlag med kunskapsluckor i frågor med forskningshöjd. En utmaning ligger i att hitta ett gemensamt språk och se hur forskning kan bidra i stadsförvaltningen.
- Ett konkret exempel just nu är hur kollektivtrafiken kommer att se ut efter pandemin. Det är en källa till oro för regionen som vill veta hur trafiken ska anpassas framöver och om trafiken ska köras på ett annat sätt framöver, berättar Daniel Jonsson. Då kan de antingen göra analyser själva med befintliga modeller, kanske med hjälp av en konsult. Men det går också att forska i frågan och ställa frågor som ”Hur har vanorna ändrats?”, ”Hur kan man påverka resenärernas beteende framöver?”
Eftersom forskning är långsiktig gäller det att få frågorna tidigt så att kunskapen finns tillgänglig när den behövs, som till exempel underlag för en regionplan. Här ger samarbetet med regionen möjlighet till att arbeta strategiskt med regionen för att fånga upp behoven i ett tidigt skede. KTH kan även hjälpa regionen att identifiera vilken ny kunskap man skulle ha nytta av.
Öppna samtal ger bättre ansökningar
Daniel Jonsson skulle gärna vilja se fler bra ansökningar till regionens utlysning. De senaste två åren har man därför bjudit in till samtal om utlysningens teman med deltagare från regionen och KTH.
- Det har varit ett mycket bra sätt att överbrygga översättningsproblematiken mellan organisationerna. Mötena har gett bättre ansökningar och man kan mycket väl tänka sig att de också kan leda till större ansökningar till exempelvis Digital Futures.
De senaste två årens möten har fått anordnas digitalt men Daniel Jonsson hoppas och tror att det blir fysiska möten i år. Den som är intresserad av att delta i ett möte behöver bara kontakta honom.
Forskningsprojekt om syntetiska befolkningar
Daniel Jonsson har själv fått forskningsmedel från regionen till ett projekt om syntetiska befolkningar, en slags digitala tvillingar eller låtsashushåll som ser ut som den riktiga befolkningen.
- Tanken är att med maskininlärning simulera aktiviteter och rörelser i transportsystemet på individnivå utan att använda riktiga människor. Det ger samma nytta som registerdata men utan att man behöver hantera integritetsfrågor. Systemet kommer också kunna användas för framtidsscenarier och simuleringar, som att förutsäga hur ofta ambulansutryckningar kommer att behövas till olika områden eller vad effekten blir av att olika typer av personer flyttar in i ett nybyggt område. Det blir en del av regionens verktygslåda som kan hjälpa oss att få en bättre stad.
Och det är här, i det konkreta bidraget till samhällsutvecklingen, som Daniel Jonsson finner sin motivation. Hans forskning går ut på att hitta bättre metoder för att få fram underlag till samhällsplanering och samhällsutveckling. Men i samarbeten där motparten är en kommun eller region fungerar inte samma modell som med en kommersiell aktör, där det är enklare att mäta resultat i form av en ny produkt. Därför gäller det att hitta andra sätt att få forskning, och även undervisning, att komma till nytta i samhället. För, som Daniel Jonsson konstaterar:
- Det finns mycket att vinna på att bland annat vidareutbilda förvaltningen, det kommer inte att synas stort men har en konkret effekt i det tysta. Vi vill alla att det offentliga ska fungera så bra som möjligt och där kan KTH bidra med en av de saker vi är bäst på, att undervisa.
Text: Johan C Thorburn
Det här är den 27:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv