”Vi har inte pengarna- så vi måste tänka.” Citatet tillskrivs den nya zeeländske fysikern Ernest Rutherford som fick Nobelpriset i kemi 1908 för sina upptäckter om radioaktivitet. Undrar om han omprövat det när han sett dagens jakt på anslag – en av de stora utmaningarna i det finansieringssystem för forskning som vi har i Sverige.

Vår egen Nobelpristagare Hannes Alfvén som fick priset i fysik 1970 kände också till forskningsfinansieringens vedermödor. Det berättas att han vid en lunch med KTH:s dåvarande rektor Göran Borg lagt Nobelmedaljen framför rektor och sagt :”Om överheten skulle skära ner anslagen ännu mer, kan ni ju alltid ’stampa’ på den.”  (gå till pantbanken)

Detta berättas i Svante Lindqvists utmärkta bok om Hannes Alfvén från 2023, som förutom ett fint personporträtt också ger många inblickar i samhällsdebatten i stort såväl som i KTH:s liv under flera decennier under 1900-talet.

Men oavsett forskningsanslagens storlek är det alltid lika roligt att se stoltheten och glädjen när Nobelpristagarna under såväl högtidliga som festliga former tar emot sina respektive pris. Ofta finns en tydlig koppling till aktuell forskning vid KTH inom fysik, kemi, teknik där pristagarna gjort upptäckter som i vissa fall förändrar både vårt sätt att leva sätt och våra samhällen i grunden.

Det handlar ofta om långsiktigt arbete: allt från nya material och energilösningar till utveckling av avancerade metoder för att förstå vår omvärld. Tålamod, envishet och modet att ompröva igen gör att en del av strålglansen från världens främsta vetenskapliga pris spiller över också på våra fantastiska forskare inom besläktade ämnen. Om inte annat är det oerhört inspirerande och en försmak av framtiden.

På så vis blir Nobelprisen inte något avlägset och högtidligt utan snarare ett tillfälle att visa hur forskning vid svenska universitet – inklusive KTH – bidrar till ny kunskap och tekniska framsteg som påverkar vår vardag.

Med Nobel följer också att vi närmar oss Luciafirandet och så småningom jul och nyårs-helgerna. Jag hoppas att ni alla kommer att få en fin och avkopplande ledighet under de stundande helgerna och att firandet blir precis så som ni vill ha det.

God jul och Gott nytt år och på återseende 2026!

Konkurrensutsatta utlysningar, som till exempel till strategiska forskningsområden, SFO:er, bidrar till både långsiktighet och samordning. Men de riskerar samtidigt att öka den nationella konkurrensen istället för att stärka Sverige som forskningsaktör internationellt.

SFO:erna är ett instrument som regeringen använder för att långsiktigt fördela pengar till utpekade lärosäten för forskning kring ett specifikt vetenskapligt område. Nu är utlysningsperioden för SFO avslutad och det är så småningom dags att bevilja ansökningar.

I inspelet till forskningspropositionen så var vi från KTH positiva till att regeringen initierar nya SFO. De uppfyller både lärosätenas behov av att ha långsiktiga satsningar som ger underlag för att göra strategiska investeringar i personal och infrastruktur, och uppdragsgivarens/regeringens behov av att få viss forskning utförd. Det är en sorts styrning av forskningen, men med resurser som har en mycket lång tidshorisont, till skillnad från många andra forskningsfinansiärers kortsiktiga åtaganden.

Utlysningen av nya SFO sätter också igång ett sökande efter partners nationellt för att skapa de allra bästa ansökningarna. I nästan alla ansökningar är fler än ett universitet involverade och det blir på så sätt också ett instrument för att skapa en nationell samordning och arbetsdelning.

Sedan hade det varit en fantastisk möjlighet om de nya SFO-medlen hade haft en del ytterligare resurser än vad som nu blev fallet, till exempel på bekostnad av satsningar via externa finansiärer. Det hade förstås varit bra om det på totalen hade varit en portfölj av satsningar som inte ytterligare ökar graden av externfinansiering.

Det finns en del utmaningar med den här typen av konkurrensutsatta utlysningar. En risk är att vi får till en skarp nationell konkurrens för att några lärosäten inom varje område ska bli bäst i Sverige när den riktigt viktiga utmaningen är att Sverige ska bli bäst i Europa och världen. Det går också åt tid för att skapa nationella allianser och det kan alltid ställas frågor kring vilka sådana allianser som är de allra starkaste för Sverige. Det är enklare inom vissa områden än inom andra och det är en förhoppning att detta blir så bra som det bara kan bli. Också för Sverige i den internationella konkurrensen.