I begreppet öppen vetenskap ligger dels öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, dels öppen tillgång till forskningsdata. Båda har sina särskilda utmaningar att ta ställning till och är något som debatteras på många håll inom sektorn både nationellt och internationellt just nu. Kungliga Biblioteket håller som bäst på att, på regeringens uppdrag, ta fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap till 1 januari nästa år. Nyligen hölls en tvådagarskonferenspå temat under rubriken Open Science from policy to practice där KTH var delaktig.
När det gäller delen som rör vetenskapliga publikationer finns ekonomiska vinster som förlagen nu riskerar att gå miste om i fall forskarsamhället kan bygga upp nya, innovativa och digitala lösningar för vetenskaplig publicering. Den traditionella modellen är att universiteten betalar för att utföra forskningen, sedan är forskarna med och kvalitetsgranskar artiklar som lämnats in för bedömning (ofta utan ersättning) och sedan får samma forskare betala för att läsa artiklarna när de väl har publicerats.
Därför bevakar förlagsbranschen sina affärsmodeller och är, av naturliga skäl, tveksamma till förändringar. Tidigare har universiteten alltså betalat för att få tillgång till och kunna ta del av artiklarna medan öppen tillgång till materialet nu i många fall garanteras genom att vi i stället betalar för att publicera. Eller egentligen båda delarna där vissa publikationer fortfarande är stängda bakom prenumerationstjänster och andra är öppna genom publiceringsavgifter. I praktiken finns det många variationer på hur artiklarna tillgängliggörs som kombinationer av öppet eller stängt och med olika typer av avgifter och de olika modellerna går under namn som ”diamond”, ”green”, ”gold” eller ”hybrid”.
Oavsett lösning så rimmar alla försök att bibehålla den traditionella och kostsamma modellen för vetenskaplig publicering illa med tanken om öppen vetenskap och det sker en betydande överföring av pengar från forskningen till förlagen. Förlagens affärsmodeller är därför tydliga hinder på vägen mot öppen vetenskap. I den bästa av världar skulle en ”spotify-revolution” behövas där förlagens maktställning bröts eller åtminstone förändras i grunden och där forskarsamhället stiger fram och inom ramen för digitala lösningar tillgängliggör forskning öppet med samma kvalitet som nu utan förlagen som kostnadskrävande mellanhand.
Det är inte utan utmaningar. Den kvalitetskontroll som förlagen idag ansvarar för, de starka ”varumärken” som enskilda tidskrifter har och den betydelse som universiteten tillmäter publiceringsdata och tidskrifternas impact-värden vid alla typer av bedömningar måste i så fall hanteras på annat sätt. Det finns också de som ivrigt försvarar förlagsmodellen och som är beredd att strida för den samtidigt som det utvecklas community-drivna publiceringsmodeller där forskarna själva har makten över tidskrifterna.
Klart är i alla fall att vi befinner oss någonstans i mitten på övergången till öppen tillgång och att det gäller att hålla ut så att vi inte ramlar tillbaka till kostsamma modeller där man bara förändrat sättet att ta ut höga avgifter från prenumeration till publicering. Övergången drivs på, både på nationell och europeisk nivå, av forskningsfinansiärer och politiska beslutsfattare även om vi ännu saknar en tydlig aktör som på ett disruptivt sätt förmår förändra förutsättningarna i grunden.
