”Det ska vara ett inkluderande klimat i klassrummet”
Möt våra lärare
Det var när Sara Sebelius doktorerade som hon upptäckte hur roligt det var att undervisa. Ja, trots stora forskningsframgångar till och med ännu roligare än att forska och stå i labbet! Hon tror att det som gör henne till en bra lärare bland annat är att hon aldrig har fördomar om eleverna och att hon är mån om att vara inkluderande.
Sara Sebelius har varit lärare på KTH sedan 2014. Hon har disputerat i organisk kemi vid Stockholms universitet och gjorde sedan sin postdoc på KTH. Dessutom har hon fått patent för en innovation som hon kommersialiserat och lyckats sälja på fem stora marknader i världen. Hennes forskning har använts vidare av kända forskargrupper i världen och har citerats i läroböcker för universitetskurser. Idag är hon universitetsadjunkt och chef för avdelningen för grundläggande naturvetenskap på campus Flemingsberg. Där undervisar hon i kemi på Tekniskt basår.
Innan hon började sin lärarbana på KTH hann hon dessutom med att arbeta med avgasrening och katalysatorer på Scania, med elbilar på TFK och som gymnasielärare i matematik och kemi.
Vad gör dig till en bra lärare?
– Studenterna på basåret har intresset för de naturvetenskapliga ämnena, men de läste inte Natur på gymnasiet. De är ofta rädda för att det ska vara svårt och många kommer från studieovana hem. Jag tror att en del av det som gör mig till en bra lärare är att jag tycker om att förklara och verkligen få dem att förstå. Jag är mån om att alltid förklara alla termer och allt som inte är vardagsspråk. Det ska vara ett inkluderande klimat i klassrummet, så att studenterna vågar ställa frågor när de inte förstår. Jag försöker också hela tiden inspirera och göra undervisningen intressant.
Vad är det bästa med att undervisa?
– Det är nog att få uppleva när det som studenterna först tyckte var svårt faller på plats, ”Aha, är det så här det hänger ihop!” Att se när de förstår. Den insikten och när man ser deras glädje i att lära sig.
– Jag fick en väldigt fin kommentar i en utvärdering, där en student skrev att man aldrig "zoomar ut" på mina lektioner och att jag lyssnar in klassen.
– När jag doktorerade hade jag 20 procent undervisning och det var nog då jag upptäckte hur roligt det faktiskt är och att jag är bra på att förklara så att andra förstår.
Hur hittar du ditt engagemang?
– KTH har ett viktigt uppdrag i breddad rekrytering, studenterna på KTH ska spegla samhällets befolkning. Vi har en stor samhällsresurs som vi inte tar tillvara på – personer från studieovana hem, men även kvinnor, som fortfarande är i minoritet. Därför är det så roligt att undervisa just på basåret, som kan vara en ingång för både studieovana studenter, studenter med annan etnisk bakgrund och för tjejer.
– Jag har också gått flera JML-utbildningar för chefer, vilket gav en massa insikter. Efter kursen höll jag en workshop på en avdelnings-APT, så att kunskaperna inte bara skulle stanna hos mig.
Har du några tips du vill dela med dig av?
– En viktig sak att tänka på för att bli en bra lärare är att inte ha några fördomar, att se vad som är svårt för studenterna och utmana dem att arbeta med det.
Vilka yttre förutsättningar gör ditt jobb lättare?
– Vi har väldigt duktiga och engagerade lärare på min avdelning – vi har bra stämning och många intressanta diskussioner. Det är roligt att jobba ihop med mina lärarkollegor! Alla är så engagerade och nyfikna och måna om att ta till sig ny kunskap. De flesta av lärarna som undervisar på tekniskt basår undervisar även på ingenjörsprogrammen och det bidrar till att få in det perspektivet i undervisningen. Man är ju inte ensam när man undervisar, vi är ett team som arbetar tillsammans med basåret och jag har ett stort stöd av mina kollegor, som håller väldigt hög nivå på sin undervisning.
– Min chef Sebastiaan Meijer är också ett bra stöd, bland annat genomförde han en utredning som visade att studenterna på basåret inte kände sig riktigt som en del av KTH. Så nu har han föreslagit att basårsstudenterna ska besöka KTH:s olika forskningscentra. Ett förslag som välkomnades av basårslärarna. Och jag har tillsammans med Michail Magkos, forskare på MTH, fått möjligheten att bygga upp en filmstudio i Flemingsberg där både lärare och forskare kan spela in undervisningsfilm.
Sara är själv uppvuxen i Haninge, en klassisk arbetarkommun, och kanske har det bidragit till att hon brinner för breddad rekrytering och inkludering.
– Jag kom från en studievan miljö, men det gjorde inte mina kompisar. Ingen av mina barndomsvänner pluggade vidare, så jag har verkligen sett hur bakgrunden och vilket hem man kommer ifrån kan spela in.
Text: Åsa Karsberg