Peter Sillén utsedd till årets lärare av THS
Peter Sillén, universitetsadjunkt vid institutionen för medicinteknik och hälsosystem vid CBH-skolan, får utmärkelsen Årets lärare 2025 av THS. Peter Sillén undervisar inom företagsekonomi och är programansvarig för högskoleingenjörsprogrammet Teknik och ekonomi. Han har undervisat på KTH sedan 2011.
”Det som karaktäriserar Peters undervisning är att han är engagerad och pedagogisk och inspirerar studenterna till att utveckla sitt eget lärande”, skriver THS i sin motivering.
Vad betyder det för dig att få den här utmärkelsen?
– Det är oerhört glädjande och är väl det gensvar alla lärare vill ha – ett bevis på att det man gör fungerar. Flera personer i min närhet har slitit med sina studier. Inspirerad av dem vill jag vara tillgänglig och ta mig tid. Jag vill från hjärtat säga tack till alla studenter för den mycket fina utnämningen.
Vad är det roligaste med att vara lärare?
– Det är nog uppskattningen från studenterna och alla intresserade frågor de kommer med. Vi har också en väldigt bra arbetskultur här på KTH, samtalen med studenter och kollegor inspirerar och motiverar mig hela tiden. Det strömmar så oerhört mycket kompetens, ambitioner och förmågor genom skolans lokaler varje dag – det är verkligen ett privilegium att få ta del av det. Egentligen är jag otålig som person, men studier behöver struktur och lugn för att skapa trygghet för studenterna att våga pröva och lära. Det är viktigt att ge dem förutsättningar att växa både när det gäller kunskap och självförtroende.
– Sedan gillar jag verkligen samtalen vid utbildningsmöten som till exempel Storträffen och studienämnder. Åsikter och synpunkter kan ibland gå isär, men det finns alltid en tydlig gemensam ambition.
Har du några särskilda minnen från dina år som lärare på KTH?
– En sak jag aldrig kommer att glömma är när byxorna sprack precis innan jag skulle hålla lektion. Jag tappade ett arbetsblad under skrivbordet strax innan lektionen skulle börja, böjde mig ner och så sprack byxorna rejält. Min rumsgranne erbjöd sig att fixa det hela med häftapparat på stående fot, om jag bara stod still. Jag avstod, gick till klassrummet och försökte skriva på tavlan utan att vända mig om helt. Det gick inte, men studenterna var finkänsligt dämpade och ingen sa något.
– Förutom det har jag förstås massor av minnen från åren som gått – allt från studenten som kom rusande till tentan fullständigt täckt av snö när bussen hade fastnat och han fick ta sig till campus till fots, till lärares, studenters och kårens engagemang i olika evenemang. Flemingsbergs Arbetsmarknadsdag, Medtech Evening, Armada, lärarmiddagar, introveckor och kursnämnder. Och varje vecka tänker jag på vår skickliga, kunniga, roliga och alltid så hjälpsamma kollega Mats Nilsson, som är saknad bland oss sedan våren 2025.
Text: Åsa Karsberg