KTH-byggd 3D-skrivare redo för användare

Hej, Isaac Emericks, Institutionen för industriell produktion (IIP), du har byggt en 3D-skrivare från grunden (som harmer än en kubikmeter i volym), hur gör man det?

– Man googlar (skrattar). Jag visste ingenting om 3D printrar, men jag surfade runt på internet förra sommaren och lärde mig det jag behövde. Man blir förvånad över hur mycket information man kan hitta där. Jag hade hellre byggt en fräs, vilket ligger närmare mitt område, men Postnord som sponsrade detta ville ha just en 3D-skrivare i den här storleken. Men de är lite hemliga om varför. Hur som helst, här är den nu.

Varför satsar KTH detta?

– KTH vill satsa på att utveckla strategiska kompetenser inom så kallad additiv tillverkning och detta projekt passar väl in i den visionen.

Vilken har den största utmaningen varit i bygget?

– Att få en jämn kvalitet och få printern att skriva ut snabbt.

Vad är tjusningen i projektet?

– 3D-printing är en cool teknik, du kan skriva ut allt du vill och i en uppsjö material, inte bara olika typer av plast; kolfiber, armerade material, trä stålpulver… Och det fina är att det är väldigt lite slöseri med material.

Vad händer härnäst?

– Jag gillar att omsätta teori till verklighet, och nu ska vi hitta fruktbara samarbeten med företag och industrier, vilket är något KTH är duktiga på. Och Postnord vill säkert börja tillverka delar, antar jag. Att sätta ihop den här printern har varit väldigt roligt och jag skulle gärna fortsätta arbeta med den, kanske genom en PhD.

Och om du fick skriva ut vad som helst på din printer, vad skulle det bli?

–En staty av mig själv, fick jag som förslag. Men det är inget jag planerar att göraså mycket hybris har jag inte (skratt).

Text och foto: Anna Gullers