"Här får du göra hur många fel och rätt som helst"
Björn Thuresson är lärare och projektledare vid KTH:s hypermoderna visualiseringsstudio. Han stortrivs och lär sig nya saker på jobbet varje dag, säger han.
– Min uppgift är att arrangera meningsfulla aktiviteter och möta studenterna med vart de är på väg och vill.
Han har en bakgrund inom mediavärlden, och på Lunds universitet fokuserade han framför allt på filmforskning 1989–1993. När mentorn blev professor följde Björn Thuresson med honom till Stockholm och började doktorera.
– Jag var också väldigt road av att jobba med teknik och byggde applikationer för att styra laserspelare och gjorde undervisnings-CD-ROM.
2009 fick han uppdraget att etablera visualisering som forskningsämne vid CST, avdelningen för beräkningsvetenskap och beräkningsteknik. Två år senare stod visualiseringsstudion klar.
– Det är en labbmiljö med toppmodern teknik där mycket undervisning sker. Alla kurser i visualisering, grafik, speldesign, och den tekniska delen av interaktionsdesign äger rum där. Den grundpedagogiska idén är att lära sig genom att bygga. Genom tillämpning förstår man vad det här handlar om.
Spetsområde
De flesta av avdelningens studenter kommer från datateknik, interaktiv mediateknik, eller industriell ekonomi. Björn Thuresson strävar efter att merparten ska bli ”full stack developers”, alltså ansvariga för utvecklingsprocesser alternativt experter inom något spetsområde.
– Vi samverkar kontinuerligt med cirka 200 företag i undervisningen. Studenternas framtidsutsikter är ruskigt goda. De får egen praktisk erfarenhet i nästan alla metoder och verktyg de senare kommer att arbeta med.
Alumner, ex-studenter, yrkesarbetar ofta med dataanalys på exempelvis Klarna, SEB, Spotify och Microsoft. Många hamnar i tekniska roller på spelföretag eller konsultföretag.
"Ganska preppade"
Björn Thuressons undervisning präglas av energi och interaktivitet. Att stå och mässa är inte så intressant, förklarar han.
– Men teorin är också viktig. De flesta kurser jag har ingår i masterprogrammet så de flesta kommer ganska preppade. Jag har bara en stor kurs kvar på grundutbildningen, i programvaruutveckling. Där arbetar studenterna i cirka 25 projekt som industrin skriver faktiska förslag till och som studenterna får välja bland.
Hur tänker du som pedagog?
– Jag vill alltid involvera och springer ofta runt när jag undervisar och försöker få studenterna att få fram aktuella exempel. Hur ser erfarenhetsnivån ut i rummet? Ingen kan veta allt, vi måste lära oss av varandra. Jag vill skapa en känsla av delaktighet. Här får man utrymme att göra hur många fel och rätt som helst.
För att fånga studenternas intresse jobbar han mycket med relevanta exempel. Eftersom hans områden ständigt förflyttar sig ägnar han också mycket tid åt att hålla sig a`jour.
– Det händer så mycket så jag måste ständigt vara en tvättsvamp. Det finns så otroligt många nya produkter, företag, metoder och teknikplattformar och i princip var sjätte månad kommer nya AR- och VR-hjälmar.
Kan man som ny student förvänta sig att lärarna är tillgängliga utanför lektionstid?
– Vi måste göra vad vi kan för att svara varje student. Är någon intresserad vill man såklart försöka hjälpa den personen. Man hinner vara tillgänglig, men har du 250 studenter i en kurs finns förstås inte samma tid. Oftast är du dock inte ensam i de stora kurserna, utan ganska många är inblandade.
Text: Lars Öhman ( larsohm@kth.se )