Om projektet
Den övergripande hypotesen i det här projektet är att förståelsen för vad beredskap innebär förändras radikalt i Antropocen. I Sverige har nutida händelser såsom coronapandemin och extremvädret under 2018 blottlagt brister i den offentliga beredskapen. Det här projektet fokuserar på torka som tidigare var ett marginaliserat problem men som numer är en prioritet för den svenska regeringen. Både myndigheter och forskare understryker betydelsen av ”integrativ expertis” och samarbeten som kombinerar naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Humanioras potential i arbetet med att bygga beredskap och hållbara samt säkra samhällen inför framtiden är dock underbeforskad. Betydelsen av humanistisk kunskap och expertis blir relevant i nya sammanhang när problem och potentiella lösningar faller utanför den dominerande expertisens områden.
Målsättningen med projektet är att bidra till expertisen för att förbättra den offentliga beredskapen. Syftet med projektet är att studera: Den bristande beredskapen för torka i Sverige som identifierades i den offentliga diskussionen i förhållande till extremvädret år 2018, de historiska processer som har skapat den bristande beredskapen, och formeringen av en framtida beredskap med fokus på betydelsen av humanistisk kunskap och expertis. Projektet utförs i kontakt med aktörer inom offentliga sektor, NGOs, akademiska forskningsmiljöer och konst- samt kultursektorn.
Finansierat av Formas och pågår 2022–2025.
