Samarbete med universitet i Guinea-Bissau ska vidga arkitektstudenters perspektiv

Syftet med projektet är att starta en Masterstudio vid KTH med fokus på afrikansk urbanism och att etablera ett arkitektoniskt BA-program vid Lusófona University i Guinea-Bissau. Genom att bedriva ett tvärkulturellt samarbete med ömsesidigt lärande sammanför projektet universitet med lokala och internationella organisationer som UN-habitat och Architects without borders.

– Jag träffade kontakterna i Guinea-Bissau genom Architects without Borders. Bland dem finns UN-habitat Bissaus kontor och Lusófona University, som är det största universitetet i Guinea-Bissau. Dessa är huvudparterna i projektet, säger Teres Selberg som initierade samarbetet.

Det perspektiv som samarbetet lyfter har tidigare efterfrågats i KTH:s arkitektutbildning. Samarbetet kommer att ge studenter från KTH Arkitektur och Lusófona University tvärkulturell erfarenhet, kompetens och insikter från olika sammanhang. Teres Selberg uttrycker det behov som uttrycks från eleverna av att vidga perspektiv.

– Vi har sett en önskan från studenter att arbeta med deltagande metoder men också ta in sammanhang från andra delar av världen då det för närvarande är starkt västerländskt inriktat.

Uppleva olika sammanhang runt om i världen

Rumi Kubokawa säger att breddningen av elevernas sinnen är särskilt viktig eftersom det är en integrerad del av att bli arkitekt.

– Hela idén med att resa och se nya saker är grundläggande när det kommer till arkitektur. Men det är naturligtvis kostsamt både miljömässigt och ekonomiskt. Men för att eleverna ska få uppleva det är det viktigt och det här är ett sätt att göra det. Ett sätt att få möjlighet att se något börja och fortsätta växa. Det tycker jag är väldigt intressant och viktigt.

Teres Selberg har erfarenhet från Uganda och Kuba när hon var student och ser värdet det erbjöd henne och hur det förändrade hennes sätt att tänka på arkitektur.

– Vi vill föra den kommande utbildningen i Guinea-Bissau närmare den verklighet som finns där. Informella bosättningar innehåller vanligtvis en hel del kvalitativa sociala halvoffentliga utrymmen som nya utvecklingslösningar vanligtvis saknar. Vi vill främja en stegvis uppgradering av staden istället för en total förändring, och vill diskutera hur detta skulle kunna hända. Till exempel hur lokala tekniker och lösningar kan beaktas i samtida arkitektur.

Rumi Kubokawa har också erfarenhet av att arbeta i olika sammanhang.

– Jag har erfarenhet av att arbeta i Brasilien, där studioarbetet samarbetar med lokala partners och vi designade studion kring detta. Vi arbetar med aktörer på plats, studenter kommer att göra ett projekt med samarbetsmetoder med lokala partners.

Ett ömsesidigt lärande och starten på en arkitektutbildning

Från Lusófona University i Guinea-Bissaus del kommer de att arbeta mot att starta en arkitektexamen och använda lärdomar från detta samarbete men inte helt ta på sig en svensk kontextbaserad utbildning utan att bygga en egen.

– De har ingen arkitektutbildning än i Guinea Bissau, de har länge pratat om att starta en. Detta samarbete är ett sätt att starta ett, genom att titta på hur de kan göra det och ta en närmare titt på Guinea-Bissaus lokala sammanhang, med fokus på utveckling. Vi vill inte bara kopiera alla västerländska tankar om hur utbildning ska se ut och vem vi ska arbeta för. Det handlar mycket om att förändra rollen som arkitekt, platsspecifik analys och att arbeta med delaktighetsmetoder, säger Teres.

Luís Colaço, skolchef, vid universitetet i Lusófona och arbetar med att starta ett arkitekturprogram i Guinea-Bissau.

– Vi hoppas kunna starta kurser i arkitektur och som universitet vill vi se samhällets sätt i Guinea-Bissau och skydda det i den arkitektur vi kommer att undervisa. Så det här samarbetet är till för att vi ska se hur KTH gör, hur processen fungerar för att göra kurser i arkitektur, och förhoppningsvis göra fler saker gemensamt i framtiden, säger Luís Colaço när han besöker Sverige.

Före detta KTH-student bidrar till arbetet i Guinea-Bissau

Projektgruppen har nyligen besökt Porto, Portugal med studion Adrift: In Situ där Bissau-samarbetet är integrerat. Efter resan till Porto kom gruppen till Stockholm för att besöka KTH och andra arkitekturorganisationer. Ytterligare en partner är Isa Bergh Lopes Da Costa som studerade på KTH men nu arbetar i Guinea-Bissau.

– Jag är tidigare arkitektstudent på KTH, jag är en arkitekt som fokuserar på deltagande metoder och i nära samarbete med samhällets lokala kompetens för att bygga projekt tillsammans. Nu jobbar jag för UNDP-fonden i Bissau i acceleratorlabbet och vi jobbar även med att introducera deltagande metoder och mer människocentrerade förhållningssätt till utvecklingssektorn. Jag saknade att jobba med det den här studion gör nu, med deltagande metoder. För detta projekt är jag en länk mellan KTH, jag har föreläst vid Lusófona, universitetet i Guinea-Bissau, jag kan vara en länk mellan de olika institutionerna men även med UN-habitat som har mer strategisk plan för hur Guinea-Bissau kan utveckla. Att vi kan komplettera från UNDP för att bygga de projekt som föreslås från detta partnerskap, säger hon. 

Studenter på KTH kommer att kunna se arkitektur ur olika perspektiv. Medan det ofta ses som speciella byggnader, kan tänkandet om arkitektur som en sorts persona vardagsproblem begreppsliggöra och öka medvetenheten om det tillvägagångssätt som används.

– Vem vänder vi oss till när vi gör förändringar i en gemenskap? Vems gemenskap är detta? Vems fritids- eller rörlighetsfrågor påverkar vi? Eleverna kommer att få arbeta i olika sammanhang och fundera över alla dessa saker.

Behovet av att hantera kritiska frågor

Teres fortsätter och berättar om behovet av att arbeta över gränser med ämnen som kan vara svåra att navigera.

– Vi pratar om kolonialisering i termen avkolonisering inom arkitektur. Det görs mycket forskning i ämnet, men det finns inga enkla svar så det är förstås en komplicerad fråga. Vi kan också vara kritiska till vissa saker i det här samarbetet, men vi kan inte undvika att prata om det, förlusten blir värre om vi inte gör det. Vi måste hela tiden reflektera över vad vi gör. Inspiration i lokalkännedom i kombination med deltagande metoder och en attityd att lokalbefolkningen är experter på sin egen situation för oss närmare de lokala samhällena. Oavsett om vi är här eller där. Målet är ömsesidigt lärande.

Text: Hanna Kalla

Det här är den 22:a artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad s artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv