Till innehåll på sidan

Drönarkamera och inskannade strukturer lade grunden för modeller av Kirunas nya järnvägsstation

Punktmoln av den tilltänkta platsen för den nya järnvägsstationen i Kiruna
Punktmoln av den tilltänkta platsen för den nya järnvägsstationen i Kiruna Bild: Ulrika Knagenhielm-Karlsson & Erik Swahn
Publicerad 2022-09-14

I masterstudion Northern Grounds har studenterna fått föreslå hur en ny järnvägsstation i Kiruna ska gestaltas. Stationen skulle anpassas till platsen och i uppgiften ingick att använda delar av byggnader som skulle rivas. Till sin hjälp använde studion drönare från DiSa-labbet och inskannade representationer av byggnadsdelar. Resultatet blev intressant, rikt på information och vackert.

Återkommande i studion Northern Grounds – en projektkurs på masternivå för arkitektstudenter som initierats av Ulrika Knagenhielm-Karlsson och Cecilia Lundbäck och som under våren 2022 leddes av Ulrika Knagenhielm-Karlsson och Erik Swahn – är problematisering av arkitektoniska, stadsmässiga och landskapsmässiga frågeställningar om norr och relationer mellan infrastruktur, energi och arkitektur. Men studieobjekten varierar. I år tittade man närmare på Kiruna, där hus flyttas och rivs när staden får en ny plats. Studenternas uppgift blev att rita en ny tågstation som ska ersätta den som revs för snart tio år sedan. Den övergripande frågeställningen handlade om vad det innebar att ta isär, sätta ihop och återanvända byggnader.

- Vi tog med oss studenterna upp till Kiruna och tittade på det som finns och som kanske ska rivas, och det som har rivits, berättar Ulrika Knagenhielm-Karlsson. Studenterna dokumenterade mycket av materialet med hjälp av skanning och vi dokumenterade platsen för stationen.

Smidig filmning för nyutbildade fjärrpiloter

Studenternas arbeten och mer på Northern Grounds sociala medier

Ulrika Knagenhielm-Karlsson och Erik Swahn använde en drönare från DiSa-labbet för att filma den tänkta platsen för en ny station. För att få använda drönare krävdes att de registrerades sig och tog ett drönarkort hos Transportstyrelsen. Eftersom de filmade mindre än fem kilometer från flygplatsen behövde de också ha kontakt med flygledartornet och be om tillstånd innan de flög. Det hände några gånger att de fick instruktioner att ta ned drönaren med tanke på säkerhetsmarginaler. Utöver det var den enda svårigheten att se drönaren när de blev bländade av solen. Fördelar med drönaren är annars att den är väldigt precis i plats, höjd och vinkel och låter användaren betrakta världen i tre dimensioner.

- Sammanlagt var vi i Kiruna, Abisko och Torneträsk i två dagar, berättar Erik Swahn. Det tar inte så lång tid att skanna men man måste planera sitt arbete och veta var man ska flyga och vilken information man vill ha, om det är detaljer eller generell information man är ute efter. Vi hade planerat det bra och då gick det snabbt.

Kontakt med vardagens slitage och smuts

Studenterna å sin sida använde mobiler och kameror för att dokumentera och göra fotogrammetri av byggnader runt om i Kiruna och även av järnvägsstationen i Abisko, ritad av Folke Zettervall, som liknar den station i tegelarkitektur som fanns i Kiruna.

- En del studenter tyckte det var spännande att arbeta med skanning eftersom det är så detaljerat och tar hänsyn till vardagens slitage och smuts, berättar Ulrika Knagenhielm-Karlsson. Att göra studiebesök på en plats och träffa folk är viktigt, även i undervisningen.

Krävande teknik gör studenterna varsamma

Åter på campus fick studenterna lägga in filerna från resan i ett program för fotogrammetrisk bearbetning i DiSa-labbets kraftfulla datorer. Även med de datorerna kan det ta lång tid att läsa in informationen och studenterna fick hitta sätt att arbeta där de valde delar av inskannade byggnader att arbeta med i sina platsmodeller.

- Det krävs att man hittar arbetssätt för att kombinera det abstrakta och konkreta, förklarar Ulrika Knagenhielm-Karlsson. Studenterna i studion utvecklar olika tekniker för att i sina modeller arbeta både med linjer och geometri – abstraktion – och med punkter och högdetaljerad information. De utvecklade väldigt intressanta, informationsrika och vackra modeller. Den som ser de modellerna får säkert med sig mer än den som bara tittar på en geometri som består av linjer.

Ulrika Knagenhielm-Karlsson och Erik Swahn kommer att fortsätta använda tekniken med skanning och drönare på olika sätt i undervisningen bland annat eftersom det är väldigt bra verktyg för att få bild av en plats. Jämfört med en ren karta är det svårare att arbeta med, eftersom man har så mycket information om den befintliga världen. Men det blir samtidigt lättare att man gör ingrepp när man arbetar på ett blankt papper. I studion märkte de att studenterna blev extra varsamma när de upplevde en verklig plats med terräng, sly, hus och många detaljer.

Text: Johan C Thorburn

Det här är den 35:e artikeln i Skolan för arkitektur och samhällsbyggnads artikelserie om utvalda forsknings-, utbildnings- eller samverkansinitiativ från respektive institutions verksamhet. Du hittar de tidigare artiklarna här: Arkiv 

Innehållsansvarig:infomaster@abe.kth.se
Tillhör: Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad (ABE)
Senast ändrad: 2022-09-14