I begreppet öppen vetenskap ligger dels öppen tillgång till vetenskapliga publikationer, dels öppen tillgång till forskningsdata. Båda har sina särskilda utmaningar att ta ställning till och är något som debatteras på många håll inom sektorn både nationellt och internationellt just nu. Kungliga Biblioteket håller som bäst på att, på regeringens uppdrag, ta fram nationella riktlinjer för öppen vetenskap till 1 januari nästa år. Nyligen hölls en tvådagarskonferenspå temat under rubriken Open Science from policy to practice där KTH var delaktig.

När det gäller delen som rör vetenskapliga publikationer finns ekonomiska vinster som förlagen nu riskerar att gå miste om i fall forskarsamhället kan bygga upp nya, innovativa och digitala lösningar för vetenskaplig publicering. Den traditionella modellen är att universiteten betalar för att utföra forskningen, sedan är forskarna med och kvalitetsgranskar artiklar som lämnats in för bedömning (ofta utan ersättning) och sedan får samma forskare betala för att läsa artiklarna när de väl har publicerats.

Därför bevakar förlagsbranschen sina affärsmodeller och är, av naturliga skäl, tveksamma till förändringar. Tidigare har universiteten alltså betalat för att få tillgång till och kunna ta del av artiklarna medan öppen tillgång till materialet nu i många fall garanteras genom att vi i stället betalar för att publicera. Eller egentligen båda delarna där vissa publikationer fortfarande är stängda bakom prenumerationstjänster och andra är öppna genom publiceringsavgifter. I praktiken finns det många variationer på hur artiklarna tillgängliggörs som kombinationer av öppet eller stängt och med olika typer av avgifter och de olika modellerna går under namn som ”diamond”, ”green”, ”gold” eller ”hybrid”.

Oavsett lösning så rimmar alla försök att bibehålla den traditionella och kostsamma modellen för vetenskaplig publicering illa med tanken om öppen vetenskap och det sker en betydande överföring av pengar från forskningen till förlagen. Förlagens affärsmodeller är därför tydliga hinder på vägen mot öppen vetenskap. I den bästa av världar skulle en ”spotify-revolution” behövas där förlagens maktställning bröts eller åtminstone förändras i grunden och där forskarsamhället stiger fram och inom ramen för digitala lösningar tillgängliggör forskning öppet med samma kvalitet som nu utan förlagen som kostnadskrävande mellanhand.

Det är inte utan utmaningar. Den kvalitetskontroll som förlagen idag ansvarar för, de starka ”varumärken” som enskilda tidskrifter har och den betydelse som universiteten tillmäter publiceringsdata och tidskrifternas impact-värden vid alla typer av bedömningar måste i så fall hanteras på annat sätt. Det finns också de som ivrigt försvarar förlagsmodellen och som är beredd att strida för den samtidigt som det utvecklas community-drivna publiceringsmodeller där forskarna själva har makten över tidskrifterna.

Klart är i alla fall att vi befinner oss någonstans i mitten på övergången till öppen tillgång och att det gäller att hålla ut så att vi inte ramlar tillbaka till kostsamma modeller där man bara förändrat sättet att ta ut höga avgifter från prenumeration till publicering. Övergången drivs på, både på nationell och europeisk nivå, av forskningsfinansiärer och politiska beslutsfattare även om vi ännu saknar en tydlig aktör som på ett disruptivt sätt förmår förändra förutsättningarna i grunden.

Men bilderna väcker också frågor. Hur kan detta hända? Igen?  Har vi inte kommit längre med all den kunskap, de forskningsresultat och de tekniska lösningar när det gäller alltifrån material, byggande, hållfasthet, stadsplanering och säkerhet som finns i dag?

I Japan till exempel har de satsat stenhårt på att säkra byggnader efter jordbävningen 2011 med så vitt jag förstår lyckat resultat och hur man ska gardera sig och sina byggnader för framtida jordskalv.

På KTH finns en hel del kompetens och kunskap inom olika aspekter kring jordbävningar. Ett exempel är forskning för att bättre kunna förutsäga när en jordbävning kan  inträffa.

Det är hoppingivande.

Ramprogram för forskning (och innovation) har funnits inom EU-systemet sedan 1984 och har blivit en allt viktigare källa för finansiering av forskning. I det nuvarande programmet omsätts 95 miljarder euro under de sju år som programmet löper. Även om Europa är stort så är det mycket pengar.

De tre pelarna inom programmet är vetenskaplig spetskompetens, globala utmaningar och europeisk konkurrenskraft (till exempel hälsa och klimat) samt den tredje pelaren som kallas innovativa Europa. För oss som representerar universiteten finns många ingångar i alla de olika pelarna som bygger på olika forskningsfrågor, partnerskap och finansieringsformer.

Detta blev väldigt tydligt under en två dagar lång séjour i Bryssel.  KTH, Karolinska Institutet och Stockholms universitet som tillsammans utgör Stockholm trio har inom samarbetet ett gemensamt Brysselkontor . Vi har också bland annat ett samarbete inom forskningsstöd mellan de tre universiteten. Sammantaget kan närvaron i Bryssel och forskningsstödet vara viktiga resurser för att öka framgångarna inom ramprogrammet. Vi har tillsammans redan nu knappt 40 procent av alla medel som via ramprogrammen kommer till Sverige, men inget är så bra att det inte kan bli bättre.

Under Bryssel-besöket träffade vi personer på kommissionen och de många olika organisationer som arbetar med policypåverkan och bevakning, och deltog på Science Business konferens. Jag kan konstatera att de forskningsprofiler som Stockholm trio representerar är av största intresse i Bryssel. Hållbar utveckling diskuterades i varje möte (!) kopplat till exempelvis digitalisering, hälsa, klimat med mera. Det som vi gör på KTH och inom Stockholm trio har den största relevans också för det europeiska politiska systemet.

Några viktiga punkter för framtiden är dels att öka andelen medel som fördelas via European Research Council (en del av pelaren om vetenskaplig spetskompetens) så att den excellensbedömda forskningens utrymme ökar.

Dels att fortsätta arbetet med att inkludera länder utanför EU i programmet såsom till exempel Kanada, Nya Zealand och Sydkorea. Det är en viktig signal om att forskningen är global till sin karaktär. De delar inom ramprogrammet som riktar sig mot speciella samhällsutmaningar bör ha ett tydligt inslag av forskning så att det är möjligt att nå lösningar på de stora frågorna.

Ett exempel bland flera är Environmental Humanities Lab som nu blir ett forskningscenter på KTH. Här görs analyser med experimentell ansats utifrån en rad olika human- och samhällsvetenskapliga teorier i syfte att svara på de globala utmaningar samhället står inför. Det kan röra alltifrån politisk ekologi, migration till städernas roll i klimatomställningen.

Eller på Industriell ekonomi och organisation som rör sig i skärningspunkten mellan ekonomi/management och teknik/vetenskap där sådant som logistik, produktionsledning och entreprenörskap synas.

Gränsöverskridande samarbeten av det här slaget blir allt viktigare för att möta de alltmer komplexa frågeställningar vi ställs inför i dag. Därför är det av största vikt att vi har den här typen av miljöer också på KTH och jag hoppas de kan bli än mer framgångsrika.

Mixen av tung teknik och humaniora/samhällsvetenskap finns på många ställen runt om i världen till exempel på Massachusetts Institute of Technology, MIT. Även på KTH har vi en tradition inom teknikhistoria som är avgörande för att vidga perspektiven inom forskning och utbildning.

Vid en träff som hölls i mitten av januari gav ministern en kort programförklaring kring hur han ser på framtiden för svensk utbildning och forskning. När det gäller forskning och dess resultat håller svenska universitet hög standard, men ett starkare fokus på excellens är nödvändigt om inte resten av världen ska springa om oss.

KTH arbetar metodiskt på olika sätt för att vara med i matchen och stärka sin plats i den globala konkurrensen- inte minst genom vår kvalitetsgranskning av forskning RAEn (Research Assessment Exercise) som avslutades för ett år sedan. Resultaten är mycket användbara för att fortsätta utveckla vår forskning både genom att vi fått externa experters och vår egen granskande blick på forskningen och rekommendationer kring hur vi kan ta den till nästa nivå.

Genom de många strategiska satsningar som gjorts inom KTH och i samarbete med andra universitet och forskningsfinansiärer garanteras en fortsatt excellens i vår forskning. Det gäller allt från Science for Life Lab, Digital Futures till KTH:s engagemang i stadsutveckling och hållbar produktion för att bara nämna några områden.

Samarbete över landsgränser och discipliner är något vi arbetat medvetet med mycket länge där de stora samhällsutmaningarna kräver en mix av kompetens, perspektiv och tvärvetenskapliga forskningssamarbeten. Ett bra exempel är vår EU-strategi där vi genom att delta aktivt i EU:s nionde ramprogram för forskning och innovation Horisont Europa kan påverka forskningens inriktning och utveckling. Vårt samarbete i olika internationella nätverk, exempelvis vår EUI-allians Unite, ger också utökade möjligheter att fördjupa det internationella samarbetet.

Innovation är faktiskt också som hand i handske för KTH Innovation där tillämpad forskning som gör nytta är en grundbult för KTH. Vi har många exempel där framgångsrik forskning har kunnat omsättas i innovativa företagsidéer och vi har ett väl rustat stödsystem för att ta tillvara innovationer från både studenter och forskare.

När regeringen och ministern konkretiserat och preciserat sina nyckelbegrepp ser KTH fram emot att vara delaktig och en samtalspartner när det gäller den kommande högskolepolitiken liksom i dialogen kring nästa forskningsproposition som är planerad att presenteras under hösten 2024.