Högt i tak och stort engagemang. Det kan något beskriva stämningen då kårfullmäktige, studentkårens högsta beslutade organ, samlades här om kvällen. Jag blev än en gång påmind om hur viktig Tekniska Högskolans Studentkår, THS, är för KTH:s framgångar.

Studierna på KTH är ofta krävande. Det fordras förkunskaper och hårt arbete för att lyckas med sin utbildning. Men vid sidan av studierna behövs också en inkluderande och utvecklande studiemiljö. Det innebär att studenterna är trygga och finner vägar till utveckling genom engagemang i kåren, sektionerna och kårföreningarna. Genom att organisera studenternas inflytande och att vara en samlande organisation för de 22 sektionerna inom THS/KTH så skapar THS stora värden som vi alla har nytta av.

Den fysiska miljön är en del. Där jobbar KTH hårt för att få bra miljöer för utbildningen i form av seminarierum, hörsalar och grupprum, men också genom att se till att det finns studieplatser tillgängliga. Det var trångt på campus i höstas, men i takt med att det blir lite färre studenter och hinner ikapp med en del lokalanpassningar kommer campusmiljön stärkas.

Den sociala miljön är en annan del. Genom den fantastiska mottagningen som inledde höstterminen engagerades många studenter i arbetet med att ta emot nya studenter. Snart är det dags igen för planering av höstens mottagning med ett hundratal studenter som under två dagar kommer att introduceras i mottagningens organisation, syfte och genomförande. Den första kontakten med campus, KTH och THS ska vara en positiv och välkomnande upplevelse för våra nykomlingar.

Vår satsning på Dare to Care är också en del av studiemiljön numera. Dare to Care syftar till att skapa en beredskap och förmåga att reagera när någon utsätts för icke önskvärda beteenden av olika slag, inte minst trakasserier och sexuella övergrepp.

Ett gott kamratskap studenter emellan är givetvis också viktigt. Det innebär att det finns en villighet och beredskap att hjälpa, att vara mentor, att bygga långsiktiga relationer och att skapa trygghet för varandra genom att lära känna och lita på varandra. Jag tror inte man kan överskatta den betydelse som THS och dess sektioner har för att uppnå detta.

Sverige behöver fler ingenjörer! KTH kan utbilda dem. Regeringen har i sin STEM-strategi angett att antalet studenter inom naturvetenskap och teknik ska öka från dagens 83 000 till 90 000.Det tycks som en enkel matematik att få ihop detta eftersom både arbetsmarknadens behov, regeringens mål och KTH:s förmåga pekar i samma riktning. Men så enkelt är det inte.

Varje år fastställer regeringen ett takbelopp för varje lärosäte. Takbeloppet som uttrycks i kronor är det maximala belopp som lärosätet kan få som ersättning för genomförd utbildning under ett visst år. Varje student representerar en viss avräkning mot takbeloppet enligt en särskild lista över ersättningsbelopp per student som regeringen beslutar om varje år. En ingenjörsstudent som studerar heltid under ett år och klarar alla kurser ger universitetet en intäkt om 120 000.

Takbeloppet är med andra ord ett mått på hur stort utbildningsuppdrag som varje lärosäte ges. Trots den till synes tydliga överensstämmelsen mellan vad arbetsmarknaden behöver, vad regeringen vill och vad KTH kan så har vårt takbelopp minskats under senare år vilket i sin tur innebär att vi minskar antalet nybörjare för varje år.

Om detta skrev jag och rektor för Chalmers en debattartikel i DN  i början av året. Den har också följts upp av kommentarer i en rad olika tidningar. Vårt budskap är gemensamt och vi ser fram emot en fortsatt dialog kring dessa frågor med vår uppdragsgivare för att förbättra den långsiktiga kompetensförsörjningen för behov inom industri och förvaltning.

Vi arbetar också vidare med att utveckla vårt utbildningsutbud, att skärpa och förbättra vår pedagogik och på vår agenda finns också aktiva åtgärder för att stärka kvaliteten i vår utbildningsmiljö och förbättra tillgången till experimentella miljöer för studenterna. Vi bygger för framtiden och vi är som sagt redo att emot fler studenter till KTH.

Av alla förstahandssökande till civilingenjörsutbildningar i Sverige så söker 28,8 procent till KTH. En imponerande marknadsandel.

Men vi står inför en utmaning – regeringens beslut att minska takbeloppet för många lärosäten, bland annat KTH, de kommande åren påverkar möjligheterna för många studenter att börja sin akademiska resa.  Samtidigt har den svenska arbetsmarknaden ett stort behov av ingenjörer. Inom områden som hållbarhet, digitalisering, AI-utveckling och infrastruktur är teknisk kompetens viktig. Att KTH:s ingenjörsutbildningar har många sökande är därför naturligt, då utbildningen ger förutsättningar för framtida arbetsmöjligheter.

Nu behöver vi dock avgöra hur de minskade antagningstalen ska fördelas över olika utbildningar. Det påverkar inte bara de som idag hoppas på en ingenjörsutbildning, utan kan även få konsekvenser för samhället i stort. En mindre tillgång på utbildade ingenjörer kan med självklarhet på sikt påverka teknikintensiva branscher och deras utveckling.

Många argumenterar för att Sverige bör investera mer i ingenjörsutbildningar, särskilt inom områden där teknisk innovation är central. Istället för att minska utbildningsplatserna bör vi diskutera hur vi kan stärka kompetensförsörjningen och stödja svensk industri.

Oavsett vilka politiska beslut som tas framöver är intresset för att studera vid KTH fortsatt högt, och vi ser fram emot att välkomna de nya studenterna i augusti.

Dock är det kanske viktigare än någonsin att såväl över disciplins-, lärosätes-, lands-, som kompetensgränser samarbeta för att hitta lösningar på de komplexa utmaningar samhället har.

Samverkan kan till exempel se ut som inom universitetsalliansen Stockholm trio där vi tillsammans med Karolinska Institutet och Stockholms universitet arbetarinom utbildning och forskning och där våra olikheter kan sägas utgöra en av våra styrkor. Vi är olika till både storlek och inriktning, men kompletterar varandra och finns alla i vetenskaps- och innovationshubben Stockholm.

I höst startar vårt nya gemensamma och internationella masterprogram i biostatistik och datavetenskap som kommer generera en stor bredd i kompetensen hos våra studenter. Glädjande nog har söktrycket varit stort och liksom den tidigare gemensamma masterutbildning som vi har inom livsvetenskaper ger den här typen av satsningar definitivt mersmak. Kanske blir just denna mix av kompetens karaktäristiskt för framtidens studenter från Stockholm när de efterfrågas på den globala arbetsmarknaden.

Stockholm trio är sammantaget ett av världens främsta universitet med tillsammans 62 000 studenter och 17 500 anställda. Tillsammans svarar vi för nästan en tredjedel av Sveriges lärosätens forskning och forskarutbildning och knappt 20 procentav alla studenter i landet. Dessutom är vi grannar i Stockholm och har mer eller mindre sammanhängande campusområden.

Ett annat spännande samarbete är det vi har med fyra andra ledande tekniska lärosäten i Norden sedan snart 20 år tillbaka.  Nordic5Tech, eller N5T, är en strategisk allians mellan KTH, NTNU i Trondheim, Aalto i Helsingfors, DTU i Köpenhamn och Chalmers. Det är lärosäten som liknar varandra vetenskapligt och som vi delar många utmaningar med. Vi både kompletterar, stärker och inspirerar varandra inom forskning, utbildning och innovation. Inom N5T erbjuds bland annat gemensamma masterprogram, studentutbyten och gemensam portal för kurser inom forskarutbildning.

KTH och Aalto är också tillsammans med ytterligare sju universitet med i Unite! som är en del av EU:s satsning ”European University Initiative” (EUI). Inom Unite finns många möljigheter till studentutbyten och deltagande i program över hela Europa och internationella forskningssamarbeten.

Tillsammans med mer än 50 andra universitet som har teknisk-naturvetenskaplig inriktning i Europa är vi medlemmar i CESAER. Det är i första hand ett nätverk för opinionsbildning, politisk bevakning och debatt på den europeiska nivån. Utöver alla de ganska täta samarbete som vi har i Sverige, Norden och Europa så har vi också strategiska samverkansavtal med ett begränsat antal universitet runt om i världen.

Universitetssamarbeten är, som sagt, viktiga för KTH och jag hoppas vi kan fortsätta att utveckla dessa på ett strategiskt sätt med tydliga syften och effekter!

Men vad och hur forskningen blir kvalitativt starkare genom att ha utbildning och studenter nära sig är en annan fråga som oftast lämnas därhän. Är det lika självklart att forskningen ska vara utbildningsanknuten som att utbildningen ska vara forskningsanknuten? Att ha unga och ifrågasättande människor i sin närhet är aldrig en nackdel, men hur gagnar det forskningen och hur kan växelspelet mellan utbildning och forskning utvecklas så att lärare, forskare och studenter behöver varandra.

Dessa frågor var föremål för debatt på Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) förra veckan där jag deltog. Den tog sin utgångspunkt i en rapport som KVA nyligen presenterat. Rapporten handlar om hur utbildning och forskning kan gå hand i hand i högskolelandskapet i Sverige i dag- eller snarare om hur forskning och utbildning inte gör det.

Ett förslag i rapporten är att större forskningssatsningar också ska åtföljas av satsningar på att utveckla utbildningsmiljön. Det är ett intressant och nydanande förslag som skulle innebära att forskningssatsningar bör göras så att också utbildningen gynnas genom att till exempel knyta utvecklingen av masterprogram till forskningsfinansiering.

För ett forskningsintensivt universitet som KTH vore detta en positiv utveckling. Det skulle innebära att vi skulle få större möjligheter att arbeta med att skapa kompletta akademiska miljöer och också på ett bättre sätt kunna dra nytta av de fördelar som följer av utbyggnaden av framgångsrika forskningsmiljöer. Ett centralt argument för att koppla utbildning till forskningsfinansiering är att det är via utbildning som vi allra snabbast kan få genomslag för den allra senaste och mest avancerade forskningen.

Jag ser fram emot att få fortsätta denna diskussion i andra sammanhang och att få fler tillfällen att betona betydelsen av närheten mellan forskning och utbildning. Det är självfallet viktigt att i sammanhanget återigen ta upp frågan om ett samlat anslag för forskning och utbildning (så som fallet är i många andra länder, inte minst i Norden) för att också i styrsystemet betona att forskning och utbildning hänger ihop. Det är trots allt det som gör oss till ett universitet.