Framtidens Nobelpristagare experimenterade på CBH

Publicerad 2018-05-22

Plastmaterial av brunalger. Det tillverkade skolbarn från Barnens Nobelklubb i labbet när de besökte CBH-skolan den 28 april och fick lära sig om kemi.

Nora, 9 år, är förväntansfull inför dagens besök på KTH. Hon är med i Barnens Nobelklubb – ett initiativ från Nobelmuseet för att öka barns intresse för Nobelprisämnena. I dag är det kemi som står på agendan och därför besöker klubben CBH-skolan, där de ska få lyssna på föreläsningar och själva prova på att labba.

– Jag tycker det är intressant att höra om olika Nobelpristagare och vad de har gjort för någonting. Jag tycker att det ska bli roligt att få se vad som händer här, säger Nora.

Barnens Nobelklubb riktar sig till barn mellan 7 och 10. Klubben anordnar träffar två gånger per år. Om hösten hålls Lilla Nobelfesten i Nobelmuseets lokaler och på våren brukar de göra ett studiebesök någonstans. Klubben har besökt KTH och Kemiskolan en gång tidigare, under 2014, men då med inte alls lika många barn som i dag. Den har vuxit för varje år och i dag är barnen 88 stycken, så många att de fått delas upp i ett för- och ett eftermiddagspass.

– Att barnen kan få komma in i ett riktigt labb och labba är självklart väldigt populärt, säger Kajsa Hammarström, som är ansvarig för barnverksamheten på Nobelmuseet.

Förmiddagens barngrupp anländer tillsammans med sina föräldrar. Åhörarna bänkar sig i föreläsningssalen K2, vars rader är nästintill fullsatta när alla satt sig.

Administrativ chef Marie Larsson inleder med att hälsa barnen välkomna och berätta om KTH och CBH-skolan och om vad forskning är, samt uppdragen utbildning och samverkan, som den här dagen är ett exempel på. Sedan tar lektor Peter Dinér vid och håller en föreläsning om organisk kemi och berättar om olika föreningar som innehåller kol – allt från diamanter och grafit till kolhydrater.

Antonia och Peter tar med hjälp av pipetter och brunalger fram miljövänliga material.

Därefter föreläser forskaren Anna Ohlsson om hur växter kommunicerar – med varandra och sin omgivning med hjälp av dofter, lukter, utsöndring av gifter samt fysiska attribut, för att skydda sig och klara sig bättre.

Den som ska leda laborationen som barnen ska utföra är Joakim Engström, doktorand på institutionen för fiber- och polymerteknologi. Han berättar att de ska göra den så kallade alginatlabben, där de ska ta fram miljövänliga material från brunalger. Till sin hjälp har han ett gäng studenter, som ska assistera barnen i labbet.

– Plast görs i dag mestadels från olja. På KTH forskar vi i dag om hur man kan använda andra material än olja, såsom material från träd och från alger. Många växter bildar kedjor av molekyler som kallas polymerer. De kan vi använda när vi vill skapa plastmaterial. Man måste alltid prova, det gör vi forskare. Och det ska ni få göra i dag – prova att göra plastmaterial från alger, säger Joakim Engström.

Men först blir det fika i övningssalen bredvid, där barnen tar för sig av kex och dricka.

– Jag tycker om att lära mig nya saker. Jag och Livia går till Nobelmuseet varje år, säger Nelly, 10 år, som är här med sin sjuåriga lillasyster.

– Vi gillar också att göra experiment. Vi brukar göra enkla experiment, som med vatten och olja, säger Nelly.

Efter fikat förflyttar sig barnen till labbsalen. Där sätter sig Peter, 9 år, med bänkkamraten Sigge och väntar på att få sätta igång. Han gillar också experiment och tycker det är intressant att vara på KTH.

– Det är roligt att vara med när det handlar om naturvetenskap eller exploderar eller så. Det kan man inte göra hemma, det är bättre att göra i ett laboratorium och det tycker jag är roligt, säger han.

Sigge tyckte föreläsningarna var givande.

– Jag tyckte de var bra. Man fick lära sig ganska mycket, säger han.

Labbassistenterna förser barnen med labbrockar och starkt orangea plasthandskar, som de får klä på sig. Inget av det de ska använda i laborationen är farligt, det går till och med att äta, även om det inte rekommenderas.

Joshua, 8 år, har genom gelning skapat något som känns ”lite äckligt” - som slime!

Barnen får en brungul vätska, en alginatlösning, som består av en polymer från brunalger och vatten. Med en spruta suger de upp lösningen och sprutar ner den i en genomskinlig vätska som innehåller kalciumklorid. Resultatet i petriskålen blir genomskinliga ansamlingar av geléaktiga blåsor. Genom gelning har de två flytande vätskorna skapat ett mer eller mindre fast material.

– Det är riktigt äckligt. Det känns som slime, säger Joshua, 8 år.

– Jag tror inte att det här kan lysa i mörkret. Om man tar i det med handskar kan man se det mycket tydligare. Det kan se ut som att det lyser i mörkret, men jag tror inte att det kan det för det är någon plastsak, säger Nelly.

Efter en stund höjs stämningen ytterligare när labbassistenterna kommer med lösning i olika färger som barnen kan färglägga sina plastmaterial med. Den som vill kan plasta in och ta med dem när labben är slut och visa sina föräldrar.

Tillbaka vid K2 är föräldrarna nästan klara med att lyssna på Christina Moberg, professor emeritus i organisk kemi och preses i Kungliga Vetenskapsakademien, som berättat om hur Akademien utser Nobelpristagare och gett exempel på några Nobelpris.

– Det har varit väldigt roligt. Det är viktigt med populärvetenskap och det är roligt att sprida kunskap om naturvetenskap, och speciellt kemi eftersom jag själv är kemist, säger Christina Moberg.

Hon hoppas att barnen fått med sig både ett väckt intresse och ny kunskap.

– Det är oerhört viktigt att göra barnen intresserade av naturvetenskap. Vi behöver det för att kunna förstå, bevara och förbättra vår värld, säger Christina Moberg.

Text: Sabina Fabrizi

Till sidans topp