Till innehåll på sidan

Tahani Kaldeus – jobbar för en hållbar modeindustri

Sen hon var liten har Tahani Kaldéus intresserat sig för att lösa och förbättra saker runt omkring sig. Nu arbetar hon som konsult och rådgivare för att bidra till en mer cirkulär och hållbar modeindustri. I jobbet får hon använda sitt tekniska kunnande för att hjälpa företag att utveckla cirkulära produktprocesser och göra både modebranschen och våra garderober lite mer hållbara.

Tahani Kaldéus.

FAKTA OM TAHANI

Namn: Tahani Kaldéus

Jobb: Konsult och rådgivare inom hållbara och cirkulära textillösningar

Intervju med Tahani Kaldéus, konsult och rådgivare inom hållbara och cirkulära textillösningar

Hur fick du upp intresset för teknik?

– Jag är nyfiken av mig och har alltid velat förstå hur saker fungerar och hur man förbättrar dem. Det började redan i sexårsåldern. Jag minns hur jag funderade över mjölkpaket, hur det kom sig att mjölken inte läckte ut när förpackningen var gjord av papper. Jag testade att vika egna mjölkpaket och till slut ringde jag till Arla och blev kopplad till teknikavdelningen som fick förklara för mig hur det fungerade.

Vad fick dig att läsa till ingenjör?

– Jag insåg tidigt att jag gillade naturvetenskap och var duktig i de ämnena. Så för mig var det ganska självklart att läsa naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Jag visste inte exakt vad jag ville bli, men jag visste att jag ville göra coola saker och jobba med teknik. Bredden i ingenjörsyrket lockade mig och till slut föll valet på kemiteknikprogrammet på KTH.

Kan du påverka din bransch idag?

– Jag arbetade tidigare som forskningschef på Renewcell, ett bolag som vill göra modeindustrin cirkulär genom att på kemiskt vis omvandla bomullen från utslitna kläder till en textilmassa som sedan kan användas i befintliga viskosfabriker för att göra nya viskosfibrer. Idag har jag ett eget företag där jag hjälper innovativa företag att förverkliga sina mål med att göra modeindustrin mer hållbar. Bland annat jobbar jag med att koordinera ett gränsöverskridande projekt, mellan företag och forskningsinstitut som tittar på möjligheten att kemiskt återvinna gamla textilier. Vi har en stor kunskap kring denna frågeställning i Sverige och det finns många duktiga och kompetenta personer som jag har förmånen att arbeta med, så ja, jag tycker att jag kan vara med och påverka branschen. Tack vare den bredd på kunskap som finns inom projektet och de företag jag arbetar med anser jag att vi har stora möjligheter att få till genomtänkta lösningar på utmaningen med att göra modeindustrin mer hållbar.

Hur kan ditt arbete bidra till att lösa samhällsproblem?

– Jag vill vara med och göra modeindustrin mer cirkulär och i mina uppdrag fokuserar jag på att arbeta med just denna typ av frågeställning. Det finns många problem inom modebranschen, till exempel krävs det enorma mängder vatten för att producera bomull. För att tillverka ett enda par jeans går det åt cirka 10 000 liter vatten. Det blir väldigt problematiskt med tanke på att vi slänger lika mycket kläder som det tillverkas varje år, runt 90 miljoner ton. Och bara 1 procent återvinns. I Sverige används ett plagg ungefär 7 gånger innan det slängs. Det är ett ohållbart system. Med det sagt så finns det mycket att göra. Som att erbjuda hållbara kläder till så många som möjligt, välkomna nya innovationer och ta ansvar genom att upplysa och utbilda konsumenterna. Vi kan inte lösa all världens klädproblematik genom att återvinna kläder, men det är en bra bit på väg och alternativet att inte göra någonting är inget alternativ alls. 

Hur kan nya innovationer påverka framtiden?

– Med hjälp av nya innovationer kan vi reducera användningen av kemikalier, energi och vatten men även hitta andra produktlösningar. På denna resa mot en mer hållbar modeindustri anser jag att det är viktigt att det finns ett nära samarbete mellan akademi och industri då det finns många goda idéer inom akademin som kan hjälpa industrin framåt. Renewcell är ett bra exempel på ett sådant samarbete då företaget bildades av en grupp KTH-forskare som upptäckt ett nytt sätt att bryta ned cellulosa. Från början tänkte de att tekniken skulle användas till att tillverka bioetanol av skogsråvara, men så visade det sig att processen kunde användas för att bryta ner och återvinna bomullskläder. Vi har en lång resa framför oss och det behövs fler incitament för att driva denna förändring i snabbare takt. Ett sådant incitament är EU:s avfallsdirektiv som säger att alla medlemsländer måste börja samla in textil separat från annat avfall senast den 1 januari 2025. Detta kommer att öka sorteringsmöjligheterna och driva på den här utvecklingen framåt.

Vad är du mest stolt över i din karriär?

– Det är nog att jag, när jag ville lära mig mer om hållbara materiallösningar, återvände till KTH och började forska. Det är ett ganska ovanligt beslut att lämna industrin för att grotta ner sig i forskning i fem år. Men jag ville hitta framtida material att arbeta med, med fokus på hållbarhet. Så jag doktorerade och fick därmed en stämpel på att jag kan det här vilket gett mig möjlighet att få jobba med mer innovationstunga saker.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa teknik?

– Häng inte upp dig på att du behöver göra rätt val från början. Oavsett vilken inriktning du väljer så kan du forma ditt jobb mot det som intresserar dig. Du kan ändra dig längst vägen, komplettera och specialisera dig. Med en ingenjörsutbildning kommer du kunna få jobb i en massa olika branscher och arbeta med precis vad du vill. Så oavsett vad du väljer för program så stänger du aldrig några dörrar, du öppnar bara fler!

Läs fler intervjuer