Mineraler i dricksvatten skyddar mot sjukdomar

Vi människor rekommenderas att dricka två liter vatten per dygn för att upprätthålla en bra vätskebalans och en god hälsa. Men det stämmer inte helt. Hur mycket man ska dricka beror på hur mycket man väger.

– Grovt sett multiplicerar man 0,03 gånger sin vikt. Så om du väger 100 kilo bör du dricka tre liter per dygn, säger Ingegerd Rosborg , näringsterapeut, gästforskare på KTH och redaktör för boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance.

Men det är inte bara mängden vatten vi dricker som är av betydelse. Minst lika viktigt är det att vi får i oss tillräckliga mängder och rätt balans av de drygt 20 essentiella mineraler som vårt dricksvatten borde innehålla, konstaterar Ingegerd Rosborg.

– Kroppen tar bäst upp mineralerna via dricksvattnet, säger hon.

Mineraler borde finnas i allt dricksvatten

Mineralerna är så pass viktiga för vår hälsa att det borde finnas regelverk med lägsta accepterade halter av dem för vårt dricksvatten, menar hon. På samma sätt som övre gränsvärden finns för hur höga halter av olika bakterier och toxiner som får finnas.

Det rör sig om ämnen som kalcium, magnesium, bikarbonat, selen, molybden och kisel, med flera. Alla bidrar på olika sätt till att skydda mot olika sjukdomar som inflammationer, högt blodtryck, diabetes, osteoporos, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer.

– I områden där det finns mycket selen i dricksvattnet är det färre fall av cancer. Finns det dessutom molybden i vattnet så är det ännu färre cancerfall, säger Ingegerd Rosborg.

Dricksvatten som är mineralfattiga borde remineraliseras, menar hon, åtminstone med kalcium, magnesium och bikarbonat.

– Men det ideala vattnet, med balans mellan alla de essentiella mineralerna, det finns ju inte, än så länge i alla fall, säger Ingegerd Rosborg.

Forskningen inom området stannade upp 2006

Året efter hon disputerade med sin avhandling om hur försurning påverkar människokroppen, 2006, hölls WHO:s vattenkonferens i Baltimore, som handlade om kalcium och magnesium. Och där stannade forskningen kring mineraler i dricksvattens betydelse för människokroppen upp.

– Man underkände ekologiska studier. Det vill säga studier där man jämför två områden – i det här fallet ett område med hårt och mineralrikt vatten och ett område med mjukt och mineralfattigt vatten, säger Ingegerd Rosborg och fortsätter:

– Annars kanske vi hade haft rekommendationer från WHO om lägsta accepterade

mineralhalter i dricksvatten.

Området försurning och hur det påverkar människokroppen kom hon in på när hon bodde i ett försurat område i Sverige under en period och märkte hur både hon och andra blev sjuka av det.

– Jag märkte att vi fick för låg mineralhalt i kroppen och blev trötta och sjuka av vattnet. Men när jag kalkade vattnet var tredje månad, då mådde vi bättre, säger Ingegerd Rosborg och fortsätter.

– Kalcium och bikarbonat är den bästa bufferten mot försurning i kroppen, som vi annars vet bidrar till en rad allvarliga sjukdomar.

Disputerade på LTH 2005

Ett par decennier senare fick hon möjlighet att studera området vidare och disputerade 2005 på Lunds Tekniska Högskola med avhandlingen Mineral element contents in drinking water – aspects on quality and potential links to human health. 2009 kom hon till KTH som gästforskare på Avdelningen för Mark- och vattenteknik där hon fortfarande, trots att hon numera är pensionär, håller en del kurser.

I juni håller Ingegerd Rosborg en masterkurs online som heter Drinking water technology – from source to healthy tap water .

Boken Drinking Water Minerals and Mineral Balance är enligt förläggaren Springer som enligt förläggaren Springer en av de mest använda böckerna inom flera områden som är viktiga för flera av de globala hållbarhetsmålen.

– Jag är så lycklig att det är så, säger Ingegerd Rosborg.

Håkan Soold

Fakta mineraler i dricksvatten

• Finns det mycket lithium i dricksvattnet i ett område är det färre fall av manodepressivitet där och dessutom färre allvarliga brott.
• Mycket kalcium i dricksvattnet bidrar till ben- och tanduppbyggnad. Rätt mängd kalcium och magnesium och rätt balans dem emellan bidrar till att artärer och vener fungerar som de ska och för att hjärtat ska slå på rätt sätt. De utgör alltså ett skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar, vilket även bikarbonat gör.
• 2012 blev Ingegerd Rosborg kontaktad av ett TV-team från Sydkorea. Hälsomyndigheterna hade noterat att befolkningen var längre perioder på sjukhus och ofta besökte sin vårdcentral sedan några år. Den enda skillnaden mot tidigare var att nu drack över 80 % av befolkningen bara avsaltat vatten (Omvänd osmos-behandlat, Reverse Osmosis). De stationerade teamet i Berlin och åkte runt i hela Europa till all världens forskare: hjärta/kärl-forskare, cancer-, cell-, skelett-forskare, etc. Ingegerd Rosborg intervjuades i två dagar i Berlin för en dokumentär som blev mycket bra. De gjorde också några små experiment på Ingegerd Rosborgs inrådan. De visade att groddar fick lägre halt C-vitamin om de groddats i avsaltat vatten, fiskar dog i sådant vatten inom 24 timmar: Däremot fick män som övergick till kranvatten lägre diabetes och blodtryck, med mera, trots att det kranvatten man jämförde med bara hade 16 mg kalcium per liter, vilket är mycket lite.
• Buteljerat vatten är som regel helt onödigt att dricka, anser Ingegerd Rosborg. Antingen rör det sig i svenska bordsvatten om brunnsvatten som knappt innehåller några mineraler alls, lite har tillsatts men inte tillräckligt. Eller så är det saltvatten där smaken maskeras med kolsyra och skulle vara helt osäljbart utan kolsyra, enligt Ingegerd Rosborg. I butikernas egna buteljerade vatten är det i princip bara kolsyrat mineralfattigt vatten. Däremot är mineralvatten från Alperna riktigt bra, säger hon. Hon får ibland också ett litauiskt vatten som har en så bra mineralsammansättning att när hon dricker det kan hon låta bli den matsked kalk hon annars måste ta varje dag.
• I Sverige är det kalkrika områden som Gotland, Öland och delar av Skåne som har riktigt bra dricksvattnet ur mineralhänseende. Bäst vatten i landet har Visby.
• Ska man ta reda på om man får i sig tillräckligt med kalcium gör man en hårmineralanalys. Handlar det om analys av pH-värde för att se så att man inte är försurad går man exempelvis till en näringsterapeut.