Plast återvinns med solens hjälp
De enorma mängderna plast i haven har seglat upp som ett av de större globala miljöproblemen. Med solens hjälp kan KTH-studenters uppfinning återvinna lite av den plast som annars skulle hamnat i naturen.
Varje år dumpas mer än 8 miljoner ton plast i världens hav. I Sydostasien, runt Indonesien och Filippinerna, är problemet störst.
Här finns inga fungerande system för sophantering, i stället bränns det mesta av skräpet, eller så hamnar det på enorma soptippar. Eller i vattendrag, som vid skyfall spolar ut plast och sopor i havet. Floderna i Asien spolar ut mer plast i havet än floderna i alla andra världsdelar tillsammans.
Och även om man skulle lyckas samla in de fasta plastföremålen i oceanerna återstår det största problemet: mikroplasterna.
Mikroplaster som plastföremål utsöndrar är så små att de inte kan ses med blotta ögat.
När studenten Danja Mews pratar om plasten i världens hav lyser ett starkt engagemang igenom.
Hon upprörs över vilka konsekvenser människans aktiviteter har på miljön, och hon studerar ”Hållbar energiteknik” på KTH.
Sedan 2017 driver hon också ett projekt för Ingenjörer utan gränser, för att ta hand om plast som annars riskerar att hamna i naturen.
– Det är ett litet steg mot att återvinna åtminstone en del av det skräp vi människor producerar, säger Danja Mewes.
Kanske började allt när hon hörde talas om ett brittiskt projekt för Ingenjörer utan gränser, som med solens hjälp smälte plast som plockats upp ur havet.
Idag har hennes eget team byggt en prototyp, som redan har hunnit testas i grekisk sommarsol.
Iden bygger på att återvinna plast med hjälp av solenergi i liten skala – på utsatta platser, som i flyktingläger eller ställen som saknar tillgång till elektricitet.
Den smälta plasten kommer ut som band/trådar och kan sedan användas till att användas som komponent i nya föremål.
– Plast som förbränns avger stora mängder giftiga gaser. Men att smälta plast ger inte alls samma gasutveckling, säger studenten Libbis Sujessy, som också har varit med i projektet från start.
– Och de flesta plaster smälter redan under 200 grader Celsius. Det här går att göra utan krav på någon större avancerad teknisk kunskap.
Prototypen, som går under namnet ”Solar Åter”, är en metallplåt som böjts till ett u-format tråg. Metallen reflekterar solen och smälter mindre bitar av plast i ett rör i mitten av tråget. (På bilden nedan: Rohit Agarwal, Danja Mewes och Libbis Sujessy.)
Bygget av prototypen har bjudit på en del utmaningar.
– Vi försökte bygga prototypen av återvinnet material i så stor utsträckning som möjligt. Bland annat ärvde vi rester av byggena från KTH:s karneval, berättar Danja Mewes.
– Danja blev besatt av containrar, skojar Libbis Sujessy.
Men kvaliteten på materialet skulle visa sig vara för dåligt – metallen reflekterade exempelvis inte tillräckligt med ljus.
Att inte ha ett eget utrymme att hålla till på för konstruktionsprojektet var också en utmaning, och den något otympliga prototypen fraktades regelbundet mellan KTH och Kista.
– Dock inte i rusningstid, det lärde vi oss snabbt, säger Libbis Sujessy.
Under namnet ”Solar Åter”, med en utter-logga på alla ansökningspapper, vann teamet en idétävling för hållbara tekniker och fick representera Sverige i Clean Tech Challenge i London.
Danja Mewes skrattar när hon pratar om namnet: "Åter", som i återvinning, låter för amerikanska Danja som engelskans "otter" (utter). Så det blev en återvinningsutter, förklarar hon. Genom tävlingen fick projektet en del uppmärksamhet – men ingen pallplats.
– Vi befann oss i ett väldigt tidigt stadium. Och det är svårt att konkurrera med ett icke-vinstdrivande projekt, säger Danja Mewes.
Men ”soluttern” behövde komma ur idéstadiet och testas i verkligheten.
Eftersom solen i Sverige är alltför sällan stark nog för att smälta all plast föll valet för testland på Grekland. Billigt, soligt och från visum-aspekt fungerande för teamets alla olika nationaliteter.
Försöken genomfördes i en verkstad som tillhörde en flyktingförläggning som drevs av ”Habibiworks”; en del av hjälporganisationen Soup & Socks. Hit kunde flyktingarna komma och jobba med olika projekt om dagarna.
– Många som kom dit använde sina yrkeskunskaper för att tillverka ting de behövde. Vi hjälpte varandra med olika saker, berättar Danja Mewes.
Med på resan var även en student från Konstfack, med uppgift att i workshopen skapa något kreativt av den återvunna plasten.
– Vi försökte använda plasten för 3D-printrar, men kvaliteten blev inte riktigt tillräckligt bra, säger Danja Mewes.
Med försöken i Grekland blev det också uppenbart att man behöver utveckla en ”kvarn” som kan göra mindre bitar av plastföremålen innan de smälts ned – ett projekt som nu ligger högt på att-göra-listan.
Inför nästa fas har teamet omorganiserats och nya medlemmar är på väg in.
Nästa anhalt för ”soluttern” är Bali i Indonesien – Libbis Sujessys hemland, och tvåa på listan över de länder som släpper ut mest plast i haven.
Resan är planerad till sommaren. Teamet ska samarbeta med den ideella organisationen R.O.L.E. Foundation, som fokuserar just på att minska plastavfallet i haven.
R.O.L.E. Foundation håller också i utbildningar och arbetar mot fattigdomen i landet, berättar Libbis Sujessy.
KTH-studenterna ska hålla till i en indonesisk eko-by och även studera annan lokal avfallshantering.
– I Indonesien handlar det framför allt att förbättra situationen för kvinnor och barn. Här är det mammorna som bestämmer i hushållet, och om mammorna vill börja återvinna hushållsavfall – då blir det så, säger Libbis Sujessy.
Danja Mewes och Libbis Sujessy ser fram emot att jobba på plats, med verkliga problem.
–I Indonesien växer fortfarande plastindustrin och nya fabriker poppar upp hela tiden, säger Libbis Sujessy.
Kina toppar listan över länder gällande mängden plastavfall i havet. Kina har länge importerat andra länders plast, men har nu förbjudit import av utländska sopor, vilket väntas skapa bekymmer på många håll, inte minst i Europa.
– Nu måste vi i Europa själva hantera vårt plastavfall och bli än mer medvetna om hur vi använder materialet, avslutar Danja.
Bidrag från KTH Opportunities Fund har gjort det möjligt för forskargruppen att genomföra projektet Solar Åtter.
Text Anna Gullers
Foto Solar Åtter
KTH Magazine 08 MAJ, 2018