Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida

Skör supermaskin kan bli verklighet

Forskare i labb
David Havilands forskningsgrupp inriktar sig på en kvantdator som använder mikrovågor och skapar ett slags kvantsammanflätning. (Foto: Christer Gummeson)

Tema Kvantteknik

Publicerad 2025-09-03

Framtidens supermaskin, kvantdatorn, håller på att ta steget från teori till verklighet. På KTH forskar man på allt från hur själva hårdvaran ska byggas till vilka problem en kvantdator faktiskt kan lösa.

Om David Haviland

Porträtt

David Haviland är professor i nanostrukturfysik vid institutionen för tillämpad fysik, KTH. Haviland kombinerar kvant- och nanofysik med avancerad mätteknik, med applikationer inom både experimentella studier och potentiella framtida kvantsystem.

Läs mer om hans forskning här

Kvantdatorer tros kunna lösa problem som de kraftfullaste superdatorerna aldrig ens hinner räkna ut. Genom att utnyttja kvantfysikens lagar öppnas möjligheten till genombrott inom många forskningsområden, från medicinutveckling och materialforskning till cybersäkerhet.

–Kvanttekniken kan komma att påverka alla delar av samhället som är beroende av information. Direkt eller indirekt kan tekniken påverka i princip allt, säger David Haviland, professor i nanostrukturfysik vid KTH.

Kvantteknik kan bland annat göra det möjligt att snabbare utveckla nya läkemedel och material, ge mer träffsäkra prognoser i klimatforskningen och ytterligare påskynda AI-utvecklingen. Samtidigt kan kvantsäker kryptering ge starkare skydd för våra mest känsliga system.

Skapa "superkvantbit"

Vägen till supermaskinen kantas av utmaningar. Den största för forskare som bygger kvantdatorer har med skörhet att göra.

Till skillnad från vanliga datorer, där information lagras som ettor och nollor, använder kvantdatorn kvantbitar (qubits). Deras unika egenskaper – att kunna befinna sig i många tillstånd samtidigt –kan lätt förstöras av minsta lilla störning från omgivningen.

–Just nu verkar forskarsamhället vara överens om att vi måste förverkliga något som kallas kvantfelkorrigering för att kunna skapa en användbar kvantdator, säger David Haviland.

Man har kommit en bit genom att skapa en slags ”superkvantbit” där flera kvantbitar samarbetar för att åstadkomma stabilitet, vilket ses som ett bevis för att kvantfelkorrigering fungerar i praktiken.

Forskningsutrustning
Ett utrustningsrack med digitala mikrovågsstyrsystem som används för att styra och mäta kvantelektroniska kretsar, såsom kvantbitar i en supraledande kvantdator.

Utveckla algoritmer

Men oavsett tekniska utmaningar måste man få grepp om vad kvantdatorer i praktiken kan och bör användas till, påpekar David Haviland.

– På KTH finns starka forskningsmiljöer inom matematik och datavetenskap som bidrar med just den här pusselbiten: att förstå vilka typer av problem kvantdatorer kan lösa bäst, och att utveckla de algoritmer som får kvantdatorerna att göra sitt jobb.

Inom David Havilands forskningsgrupp är fokus på en alternativ typ av kvantberäkningar. Medan många försöker bygga kvantdatorer som fungerar med ljuspartiklar använder Haviland mikrovågor och skapar ett slags kvantsammanflätning - en speciell effekt i kvantfysiken där olika delar hänger ihop på ett sätt som inte går i klassisk fysik.

"Kräver flera genombrott"

Porträtt på forskargrupp
I Havilands forskningsgrupp ingår både doktorander och masterstudenter.

Förhoppningen inom projektet är att man i slutändan lättare ska kunna skala upp till tillräckligt många kvantbitar för att skapa verkligt användbara kvantdatorer. Antalet kvantbitar är avgörande eftersom varje extra kvantbit fördubblar datorns beräkningskapacitet.

– Det här konceptet har sina egna utmaningar, men jag tror framför allt det är viktigt med en ny approach inom kvantdatorforskningen och det är det vi jobbar på, säger han.

När tror du att en fungerande kvantdator ser dagens ljus?

– Jag tror att det ganska långt kvar till dess. Samtidigt kan ett genombrott ske och saker hända väldigt fort. Men det krävs flera sådana genombrott innan vi kommer att se en fullt användbar kvantdator.

Text: Christer Gummeson ( gummeson@kth.se )

Byggteknik för kvantdatorer

De främsta teknikerna som forskare idag använder för att bygga kvantdatorer:

  • Supraledande qubits. Byggs med elektriska kretsar som kyls ner till nära den absoluta nollpunkten.
  • Infångade joner. Atomer hålls svävande i vakuum med hjälp av elektromagnetiska fällor och styrs med laserpulser.
  • Fotonsbaserade kvantdatorer. Bygger på manipulation av ljuspartiklar (fotoner) i optiska kretsar. Fördel: fungerar vid rumstemperatur.
  • Spinnqubits i halvledare. Utnyttjar elektroner i nanostrukturer (t.ex. kvantprickar) för att representera kvantinformation.
  • Topologiska qubits. Bygger på exotiska partiklar (så kallade Majoranafermioner) som är tänkta att vara naturligt mer stabila.
  • Atomära och molekylära system. Utnyttjar naturliga kvanttillstånd i neutrala atomer eller molekyler.

Alla dessa tekniker försöker skapa större och mer långlivade kvant-tillstånd som man kan kontrollera in i minsta detalj med syfte att skapa verkligt användbara kvantdatorer.

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2025-09-03