Rymdteknik och Vetenskap

Solen har olika temperatur beroende på var i solen man menar. I mitten av solen är det allra varmast och det är runt 15 miljoner grader. På ytan är solen mycket kallare, runt 5000 grader

Med dagens teknik så skulle det inte vara värt det, varken ekonomiskt eller ur ett miljöperspektiv. Även ifall vi skulle återanvända samma rymdfarkost så skulle kostnaderna vara väldigt höga och det krävs otroliga mängder energi i form av bränsle för att transportera koldioxiden så långt bort. Förbränningen av detta bränsle kan i sig ge en del utsläpp som är dåliga för miljön.

Och för att göra en märkbar skillnad så är det rätt så mycket koldioxid som behöver fraktas bort, vilket tar upp både volym och massa i en rymdraket. Ju mer massa desto mer energi/bränsle behövs för att komma upp till en tillräcklig hastighet och bort från jorden.

Ja det finns 5 satelliter i rymden som är från Sverige. www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/sverige-i-rymden/svenska-satelliter/

Till exempel den svenska satelliten MATS som åkte upp i November 2022.

Utöver dessa så är Sverige med och har tillverkat många experiment och andra viktiga delar tillsammans med andra länder och deras satelliter.

I rymden finns det inget syre att andas vilket vi måste ha för att leva. och det är alldeles för kallt så vi skulle troligen bli nedfrysta. Dessutom är det vakuum i rymden, vilket betyder att det inte finns någon omkringliggande luft som trycker emot din kropp som det gör på jorden hela tiden. Då vår kropp är van vid trycket på jorden, så skulle allting inuti vår kropp vilja tryckas utåt i rymden eftersom inget trycker tillbaka. Troligen skulle kroppen bli väldigt uppblåst och svullen, och blodet i kroppen skulle inte kunna åka runt som det brukar.

Vi skulle alltså inte överleva i rymden utan rymddräkt ens i några minuter.

Meteoriter är oftast ganska små och lätta stenklumpar, de kan till och med vara så små som sandkorn. När de kommer mot jorden så måste dom först ta sig igenom vår atmosfär, som är det luftlager som täcker vår planet. Då de faller med hög hastighet mot jorden så utsätts dom för högt luftmotstånd och börjar brinna, då kallas de för meteorer, ifall dom då är väldigt små så hinner dom brinna upp innan dom landar på marken. Men det finns några meteoriter som är större och inte hinner brinna upp helt.

Världens största meteorit som har landat på jorden, vägde 60 ton och var gjort av järn.

Det finns ingen exakt beräkning på hur många stjärnor det finns, då vi inte kan se så långt bort och universum är så pass stort. Vår sol är ju en stjärna i sig och vår närmaste. De stjärnor vi oftast ser med ögat är bara en liten liten del av de allra närmaste stjärnorna vi kan se. Men det finns i alla fall många fler stjärnor än det finns sandkorn på hela vår jord. Tänk er då att om varje stjärna är som vår sol, och att det kanske finns några planeter runt varje sådan stjärna, då finns det ännu fler planeter än stjärnor. Så då borde det ju finnas aliens eller annat liv någonstans i universum!

I vårt solsystem bildades planeterna allt eftersom solsystemet bildades.

När ett solsystem skapas så är det i början ett enda jättestort moln med en massa olika ämnen, partiklar och grus i som studsar runt åt alla möjliga håll. Efter ett tag kommer dessa att dras mot mitten av molnet och bilda som en platt cirkel skiva som snurrar.

När denna skiva snurrar så kommer det bli allt varmare i mitten och en sol kommer börja bildas där. Samtidigt kommer de partiklar, grus och stenar som är kvar i molnet att till slut

krocka med varandra allt eftersom och då kommer de bilda större partiklar. Då de större partiklarna är tyngre så kommer de att dra till sig andra mindre partiklar som är nära dom.

Till slut är de så stora att det har blivit små planeter som snurrar runt solen.

Ett svart hål kan man säga är en stjärna som dött, och som är mycket tyngre än vår sol. Till exempel har man upptäckt ett svart hål som är lika tungt som 6.5 miljarder solar. På grund av att de väger så mycket så kommer andra föremål som är tillräckligt nära att dras in av tyngdkraften, till och med ljuset kommer sugas in och det är därför dom är svarta.

På samma sätt som tyngdkraften/gravitationen på jorden gör att om du hoppar upp i luften så kommer jorden att dra dig tillbaka på marken igen för att den är mycket tyngre än vad du är.

Då vi inte kan se något ljus från ett svart hål, så kan vi inte se eller studera dom så lätt, därför är det fortfarande väldigt mycket vi inte vet om dom.

Dom viktigaste delarna vi behöver för att kunna leva på en planet är ju vatten och syre . På Mars finns det mest en massa koldioxid som är farligt för oss att andas in. Dessutom består marken av en sand som fastnar och tar sig in överallt, vilket gör att den är svår att få bort från kroppen och andra prylar. Mars växlar också mycket i temperatur, framför allt så är det ganska kallt, runt -60 grader. Men kan bli så kallt som – 140.

Så om vi ska kunna leva på Mars i framtiden så behöver vi använda rymddräkter och något skydd att bo i. Som håller inne luften och skyddar oss mot bland annat sandstormar och kylan.

Det finns teorier om att det skulle kunna gå att göra om Mars till en planet som liknar Jorden, men i så fall skulle det ta extremt lång tid.

Eftersom rymden är så otroligt stort så är det stora delar som vi inte har kunnat utforska eller studera ännu. Så att det någonstans skulle finnas aliens är mycket möjligt, oavsett om det är tvåbenta varelser som liknar oss eller något annat typ av liv som en bakterie eller en växt. Just nu har vi ännu inte hittat liv någonstans, men vi fortsätter leta!

Via radio.

För att komma upp i en omloppsbana måste raketen ha en hastighet på drygt 40 000 km/h.

Att nå utanför atmosfären, alltså till 100 km höjd, tar inte så lång tid, runt 2-3 minuter beroende på vilken raket man åker med. Att ta sig till samma höjd som internationella rymdstationen ISS tar drygt 8 minuter. Men sedan ska man ta sig till rätt del av omloppsbanan och påbörja en långsam och kontrollerad dockning, total restid är då nästan ett helt dygn.

Inte riktigt, men det går att ”ringa” vem man vill på jorden via datorer.

Vi bor på den enda planeten i vårt solsystem som har just luft, vilket är tur! Jordens atmosfär är nämligen en förutsättning för allt liv här och jorden är den enda planet i vårt solsystem som är omgiven av en atmosfär (ett tunt lager av livgivande gaser). Jämfört med jordens storlek är atmosfären inte tjockare än skalet på ett äpple. Atmosfären består till största delen av kväve (78%) och det syre (21%), som är det vi behöver för att kunna leva här. Atmosfären hjälper även till att hålla in värmen här på jorden, om den inte fanns skulle temperaturen under dagen stiga till + 85 grader vid ekvatorn! På natten skulle värmen försvinna ut i rymden så snabbt att temperaturen skulle sjunka till - 140 grader. Vi skyddas även från farlig strålning från rymden tack vare atmosfären. Flera planeter i vårt solsystem har en atmosfär, men Jorden är den enda vi kan överleva i - den enda med luft!

Utanför planeterna, i den "tomma" rymden, är det vakuum. Vakuum innebär egentligen bara att trycket är väldigt mycket lägre (mindre än en tusendel) av vad det är på jorden. Kortfattat så skapar atmosfärer tryck och planeter skapar atmosfärer, utanför (i rymden) finns det ingenting som skapar eller håller kvar atmosfärer.

Den enklaste förklaringen är att gravitation är en osynlig kraft som drar objekt mot varandra. Om ett objekt har en massa så har den även gravitation. Ju större massa ("tyngre") något är, desto större är gravitationskraften. Den enda gravitationen vi människor märker av är den från planeter (allt annat är så otroligt litet att vi märker inte av det). Vi hålls kvar på jorden tack vare gravitationen från jordens massa, som drar vår egen massa "nedåt" (mot mitten). Jorden befinner sig i en omloppsbana runt solen tack vare att solens massa drar jordens massa till sig. Det samma gäller för alla andra planeter i vårt solsystem. Planeterna kretsar kring solen eftersom solens massa är den största massan i närheten. Månen kretsar kring jorden för att jordens massa drar månens massa till sig. Så givetvis finns det gravitation i rymden, annars skulle livet vi har här på jorden se väldigt annorlunda ut. Vi skulle inte ha någon sol som värmer oss utan bara vilset åka fram genom universum, vi människor skulle ramla av jorden för det fanns ingenting som höll oss kvar... Vi ska vara väldigt glada att vi har den med andra ord!

Både ja och nej. Man brukar tala om rumtid (Engelska: Space time), där rummet (rymden) tar upp 3 dimensioner och tiden är den 4e dimensionen. Det och mycket annat studerar man inom fysik!

Inte vart som helst i rymden. Dels så måste man se till att bränslet räcker ända fram (man kan alltså inte åka hur långt bort som helst) och det måste också finnas något att landa på, alltså kan man räkna bort alla gasplaneter. Vissa planeter är också för varma, så rymdfarkosten skulle bara brinna upp. På jorden är det lättast att landa på en flygplats där det finns en ordentlig landningsbana. Nu för tiden landar nästan alla rymdfarkoster med fallskärm, inte helt sällan i havet (det är ganska svårt att landa exakt där man vill).

Med hjälp av en månlandare. Man behöver någonting som bromsar upp inför landning (liknande en raketmotor), eftersom gravitationen är mycket lägre på månen så behövs det mindre bromskraft än på jorden.

Rymdfärjan ser ut som ett tjockt flygplan ungefär, för att det ska kunna landa som ett flygplan men också skjutas upp med en raket. Inuti finns det sittplatser, massa knappar och spakar.

Tiden på rymdstationen är satt efter UTC+0, alltså samma tid som Island har. Detta valdes eftersom både USA och Ryssland kommunicerar mest med rymdstationen, och det var en tid som låg mitt emellan.

Bränslet som brinner upp ger upphov till ett massflöde. D.v.s. massan i form av det brinnande bränsle som pressas ut gör att raketen trycks uppåt med en väldig kraft.

Ja, det finns flera planeter och månar täckta av is (det är ju nästan som snö).

Nej, och det är nog tur för är man så nära att man ser det svarta hålet ligger man illa till.

Man kan se stjärnor, fler än man kan se från jorden tack vare att atmosfären inte är i vägen. Man kan också se jorden, den vackraste planeten vi har.

Vi ser solen varje dag (om det inte är jättemolnigt).

Fram tills nyligen så byggde man nya uppskjutningsraketer varje gång - något som kostar mycket pengar och tar lång tid. Ett amerikanskt företag, SpaceX, har nu uppfunnit en raket som kan skjuta upp en rymdfärja och sedan vända och landa igen! Konceptet är fortfarande inte helt färdigt men kommer med största sannolikhet att bli vanligt vid framtida uppskjutningar.

För att ta reda på vad en planet består av kan man mäta olika typer av strålning som kommer från den planeten och sedan jämföra den med experiment man har gjort tidigare och vad vi redan vet om olika grundämnen. Mycket av det vi vet om planeterna i vårt solsystem kommer från information rymdsonder har samlat in (foton, mätningar etc.) och en del saker är faktiskt bara (väl avvägda) gissningar!

För att ta reda på vilken temperatur en planet har så mäter man den infraröda strålningen som kommer från planeten och jämför denna med solens infraröda strålning. Skillnaden mellan dessa två strålningar är planetens så kallade värmestrålning. Om man upprepar dessa mätningar för flera olika våglängder kan man sedan beräkna temperaturen med hjälp av Wiens lag, som säger att temperaturen multiplicerat med den maximala våglängden för strålningen måste vara konstant.

Den stora röda fläcken tros bero på en högtrycksregion vars molntoppar är betydligt högre och kallare än omgivande regioner. Dock vet man inte hur stormen har kunnat hålla på så länge (mellan 184 och 349 år!).

Månen har massvis med stora, djupa kratrar som vi kan se med blotta ögat från jorden.

Stjärnor, planeter, solar, svarta hål, pulsarer, månar och massa, massa mer!

Det är väldigt intressant att fundera över vad som händer med läkningsprocessen när man får ett benbrott i rymden. För att vara helt ärlig så vet vi inte exakt vad som händer, men vi kan spekulera lite grann!

När man befinner sig i rymden så försvagas skelettet eftersom kroppen inte utsätts för samma konstanta påfrestning av gravitationen som den gör på jorden. Därför kan benbrott lättare uppstå om man befunnit sig i rymden en längre tid. Däremot så borde det vara svårare att bryta ett ben i rymden just för att man inte har samma risker som på jorden. Man kan till exempel inte ramla och landa konstigt och på så sätt bryta ett ben eller en arm. Men låt oss säga att man på något sätt lyckats få ett benbrott. Vad händer då? Jo, man kanske vill tänka att benbrottet kan läka "finare" eftersom det inte påverkas av någon tyngdkraft som drar det ur sin plats och gör att det läker skevt. Men det man kanske glömmer är att skelett behöver någon form av "motivation" för att läka. Gravitationen på jorden utgör precis en sådan motivation. Skelettet känner att det behöver läka brottet och sätter då igång en läkningsprocess. I tyngdlöst tillstånd får inte skelettet samma motivering och läker därför långsammare eller inte alls! Sen när man kommer tillbaka till jorden så kommer den läkningen (eller icke-läkningen) att utgöra ett problem, för det kommer inte att vara anpassat till ett liv i tyngd.
 

I rymden upplever man tyngdlöshet, och det gör även vattnet! Vatten har ett fenomen som kallas ytspänning vilket gör att det bildas droppar (även på jorden sker detta). På den internationella rymdstationen, där vattnet inte känner av någon tyngdkraft, svävar vattnet istället omkring - men tack vare ytspänningen bildas det droppar istället för bara pyttesmå vattenpartiklar.

Rymden är så häftig eftersom det är så obegripligt stort och det finns så mycket som vi ännu inte vet om rymden. Vi kan lära oss massor om universums uppkomst och livet på jorden genom att studera rymden och det är även väldigt spännande med rymdresor. Rymdresor och forskning driver tekniska uppfinningar framåt i och med att det finns så många utmaningar i rymden, och många av dessa uppfinningar kan vi även använda i vanliga livet!

Att jorden är rund är något vi vetat i över 2000 år och tyvärr finns det en konspirationsteori om att den skulle vara platt, något som är väldigt tråkigt då det finns så mycket vi inte vet om rymden och det hade varit roligare om folk istället lagt energi på att ta reda på sådant än att ifrågasätta det vi redan vet till 100% stämmer. Att jorden är rund är inte en fråga om åsikt eller uppfattning, det är fakta och det är otroligt lätt för vem som helst att försäkra sig om den saken. 

Om jorden inte var rund skulle det vara ljust samtidigt på hela jorden, men som ni kanske vet så har vi olika tidszoner och när det är dag hemma i Sverige är det natt i Australien. Samma sak med årstider och olika klimat. Om jorden var platt skulle det vara lika varmt överallt men vi vet ju hur kallt det är i Sverige samtidigt som man kan sola och bada i Spanien. 

Om ni tittar på månen så ser ni att den är rund. Ni kan även se själva med blotta ögat hur månens form ändras från natt till natt. Den del av månen som är skuggad har en väldigt tydlig rund form, den skuggan kommer från jorden själv som skymmer solens strålar på månen och gör att månen inte är full varje natt. Om jorden var platt skulle månen aldrig ändra form.

Från ett flygplan kan man också se jordens krökning. Skepp dyker inte upp i horisonten och blir större och större utan ser snarare ut som de stiger upp ur vattenytan, detta är ytterligare ett enkelt bevis för att jorden är rund. Vi kan se olika stjärnkonstellationer från olika delar av världen, också ett fenomen som bara är möjligt med en rund jord. Det finns oändligt med bevis för att jorden är rund och alla argument för motsatsen är falska.
 

Det är farligt att åka genom/nära ringarna till Saturnus eftersom de består av massor av partiklar som kan förstöra rymdfarkosten.

Det finns meteoroider i rymden. Om en meteoroid åker in i jordens atmosfär och brinner upp kallas den för meteor, om den inte brinner upp utan slår ner kallas den istället för meteorit. Det finns alltså inga meteoriter eller meteorer i rymden, men däremot en massa meteoroider.

I rymden är det mörkt och stort. Från rymdstationen kan man se många stjärnor, många fler än från jorden tack vare att atmosfären inte är i vägen. Man kan även se jorden och man har en bättre utsikt över månen. Månen ändrar form så som vi ser den från jorden beroende på var månen befinner sig i förhållande till jorden och solen. När jorden skymmer en del av det solljus som träffar månen (dvs. när jorden ligger mellan månen och solen) kommer inte längre hela månen synas utan vara en annan form.

I vårt solsystem finns det inga andra lavafyllda planeter än jorden. Venus är den planet som kommer "närmast" att klassas som en lavaplanet då den är varmast i solsystemet. Utanför vårt solsystem finns det teorier om lavafyllda exoplaneter, men ingenting är bevisat ännu.

De flesta ser ut lite som en "platt virvel" av stjärnor, planeter, rymdstoft, mörk materia mm.

Från den Internationella rymdstationen kan man se mycket fler stjärnor än vad man gör från jorden. Det beror på att från jorden så skymmer vår atmosfär en hel del av stjärnorna, även när det inte är några moln. Men den häftigaste utsikten är ändå jorden!

Ja! Vi kan börja med att jämföra solen med jorden. Solens diameter är 109 gånger större än jordens, och det skulle få plats över en miljon jordar inuti solen! Tänk bara hur lång tid det tar att åka till Australien från Sverige (ca 24 timmar), och då har man bara kommit halvvägs runt jorden. Att åka ett helt varv runt solen skulle ta ungefär 685 gånger så lång tid som runt jorden, alltså ungefär 1400 dagar, eller nästan 4 år!

Nu kan vi jämföra jordens storlek med månens. Jordens diameter är 3,7 gånger så stor som månens, jämfört med hur mycket större solen är än jorden verkar det kanske inte som en så stor skillnad. Men vecklar man ut hela månens yta så är den inte större än fyra Europa. Solen är alltså jätte-jätte-jättemycket större än månen!

Människan har åkt till månen två gånger och då hade de med sig en månbil. Månbilen kunde köra i 13 km/h och vägde endast 34 kg på månen! Bilen fraktades på utsidan av månlandaren, som ett paket, och hade ett chassi som gick att fälla ihop.

Det finns inga bensinmackar för rymdfärjor i rymden utan allt bränsle måste man ta med sig från jorden, även det bränsle som ska användas för att åka hem igen! Det kräver mycket planering och noggranna beräkningar. Skulle man få soppatorsk måste man skicka upp en ny rymdfärja med mer bränsle, och det tar lång tid och kostar massor med pengar!

Det finns inte bara en startknapp utan det massor med knappar och system som fungerar tillsammans. Det mesta kontrolleras utanför raketen vid en uppskjutning!

Piloterna styr rymdfärjan ungefär som ett flygplan, men enligt dem själva så är det mycket, mycket svårare!

Ja, det finns bland annat två robotar, eller "rovers" som liknar bilar, på Mars!

Det är många olika delar som ska gå ihop och flera avdelningar måste hjälpas åt för att bygga en rymdraket. Svaret är egentligen lite för långt för att skriva här, men i korta drag så behöver man en kabin för astronauterna, bränsletankar och raketmotor för uppskjutningen och medel för att styra och kommunicera med raketen.

Det är svårt att uppskatta en exakt prislapp eftersom det ligger många års forskning bakom en rymdresa samt kostnaden att fysiskt tillverka raketen och all utrustning. Men enligt NASA kostar en uppskjutning med rymdfärjan runt 1.2 miljarder dollar i genomsnitt. Alltså ungefär 10 miljarder kronor.

Gravitation och centrifugalkraft (som man använder för att skapa konstgjord gravitation) är krafter som ger upphov till ett kraftfält som påverkar hela kroppen. Problemet med magneter är att de endast skulle attrahera skorna (eftersom vår kropp inte är magnetisk) så att man inte svävar omkring. Resten av kroppen skulle fortfarande ha känslan av att vara i vakuum och problemet med benskörhet, muskelförtvining och rymdsjuka kvarstår. Att använda magneter eller sugproppar för att gå är tämligen opraktiskt då kraften från dem är stark på nära håll man avtar snabbt med avståndet (omedelbart för sugproppar) vilket skulle göra det väldigt instabilt att gå, och om man råkar lyfta båda fötterna samtidigt så skulle man sväva iväg. Något som däremot används vid t.ex. rymdpromenader för att kunna gå mer stabilt är skoöglor, men inte heller dessa ger den känsla som gravitation gör tyvärr.

Christer önskar att han visste hur vi realistiskt kan resa till andra planeter och till och med stjärnor. Än idag önskar han att han kunde få veta detta!

Man behöver en rymddräkt av flera anledningar, i rymden är det väldigt lågt tryck och en människa utan rymddräkt skulle långsamt explodera! Det är också väldigt kallt, det finns ingen luft att andas så man måste få syre i rymddräkten. Det finns också olika typer av farlig strålning i rymden, på jorden är vi skyddade tack vare vår atmosfär, men utanför atmosfären måste man skydda sig på annat sätt, därför har man rymddräkt.

Det finns ingen luft i rymden eftersom det inte finns någon atmosfär! Atmosfären består av gaser som hålls kvar nära jorden tack vare gravitationen.

I en rymdfärja kan man komma ca 2 miljoner km från solen (men man borde inte stanna där så länge), jorden ligger ungefär 150 miljoner km från solen. Och tänk hur varmt det är i öknen trots att vi är så långt bort!

När en rymdfärja landar har den otroligt mycket högre hastighet än ett vanligt flygplan och för att lyckas stanna måste man använda en fallskärm som extra broms.

Inte vad vi vet. Om vi hittar liv på någon annan planet så kommer det nog att se väldigt annorlunda ut från djuren på jorden. Men vem vet?

Ja, från den Internationella rymdstationen ser man stjärnor mycket klarare än på jorden eftersom man befinner sig över atmosfären som annars blockerar mycket av sikten.

Rymdfärjan är oftast lättare när den landar eftersom den har mindre bränsle och har lämnat av gods till den Internationella rymdstationen.

Christer sköts upp till rymden ombord på rymdfärjan Discovery, som numera är pensionerad. Den var cirka 37 meter lång, och sköts upp med hjälp av en raket som var 47 meter lång.

Människor har skjutit upp många olika sorters satelliter som ligger i omloppsbana runt Jorden. En del fungerar fortfarande, men många satelliter utgör en del av det som kallas för rymdskrot. Rymdskrot består även av gamla raketer, fragment från satelliter, men också saker som astronauterna har tappat på sina rymdpromenader.

Längre bort från jorden finns det miljarder med stjärnor, asteroider, andra planeter etc. men eftersom avstånden i rymden är så stora upplevs rymden som väldigt tom och mörk.