Aporna som överträffar Alpernas joddlare
Världens mesta joddlare hittas i Latinamerikas regnskogar – inte i Alperna. Ny internationell forskning, med bidrag från KTH har upptäckt att vissa apor har rejäla röstresurser. Djungelropen gör stor nytta i det sociala spelet.
Hemligheten bakom lätena ligger i ett anatomiskt fynd: ett extra tunt membran som sitter ovanpå stämbanden – det så kallade vokalmembranet. Den här strukturen inuti apors struphuvuden, som människan förlorat under evolutionens gång, fungerar som en förstärkare för tonhöjd och hastighet i röstens variationer.
Apornas rop har en teknisk komplexitet som liknar klassisk alpjoddling – men med en twist. Deras ljudresurser täcker ett frekvensomfång som är fem gånger större än vad mänskliga joddlare vanligtvis klarar av. Medan människor kan tänja sig över en oktav, kan vissa apor nå över tre.
Joddlingen fyller en viktig funktion i apornas sociala liv. Ljuden används för att väcka uppmärksamhet, skapa kontakt och identifiera varandra i regnskogens täta grönska, rapporterar forskarna.
Sten Ternström, professor i musikakustik vid KTH, har bidragit med analyser av elektroglottogram – elektromekaniska signaler som visar hur stämbanden arbetar.
Att ha ett extra tunt membran längs stämbandens överkant är ganska vanligt bland däggdjur, förklarar han.
– Givet att membranet finns, så är apornas förmåga inte så förvånande, säger Sten Ternström.
Det är i ett område som sträcker sig från Mexiko till Argentina som forskarna hittat de mest avancerade joddlarna. Aporna i dessa regioner – däribland vrålapor, kapuciner, ekorrapor och peruanska spindelapor – visade sig ha de största vokalmembranen av alla.
Studien bygger både på analyser med datortomografi och simuleringar, och fältarbete i det bolivianska djurskyddsområdet La Senda Verde Wildlife Sanctuary. Där fångades apornas rop i ljudinspelningar som nu hjälper forskarna att förstå röstens evolution – och dess potential i djurvärlden.
Text: Christer Gummeson ( gummeson@kth.se )