Hannes Alfvéns rön ökar vår förståelse för rymden
På 50-årsjubileet för Hannes Alfvéns nobelpris i fysik reflekterar KTH-forskare över hans bidrag till dagens rymdforskning.
Hannes Alfvén betraktas som en av pionjärerna inom området plasmafysik.
– Han upptäckte att det finns en form av elektromagnetisk våg som rör sig genom jordens rymdplasma-omgivningar och solvinden – vågor som han kallade magnetohydrodynamiska (MHD), berättar Andris Vaivads, professor i rymdfysik vid KTH.
Fenomenet, som numera kallas Alfvénvågor, har guidat generationer av forskare inom viktiga områden av rymdstudier, exempelvis gällande norrsken, solvind och strålningsbälten.
– Universum består av mer än 99,9 procent plasma, en slags laddad gas, så rymden är inte ett tomrum. I områden av rymdplasma finns strukturer, och inom dessa finns i sin tur Alfvén-vågor, säger Andris Vaivads.
Det mest kända exemplet på vågornas effekt är norrskenet, som Alfvén studerade och beskrev för generationer av fysiker, inklusive sin student, Göran Marklund, som idag är professor emeritus i plasmafysik vid KTH.
Ett annat exempel är solvinden. Den amerikanska rymdsonden Parker Solar Probe är basen för flera av dagens projekt som KTH-forskare arbetar med, bland annat genom att undersöka de mätningar som rymdfarkosten samlar på sig under färden mot solen.
– En av de stora överraskningarna inom rymdforskningen är det enorma flödet av Alfvénvågor med hög amplitud som kommer från solen, säger Andris Vaivads.
En teori är enligt honom att vågorna värmer solatmosfären, som i sin tur driver solvinden och rymdvädret, det vill säga de ständigt skiftande förhållandena i rymdplasma runt jorden.
Text: David Callahan/Katarina Ahlfort
Hannes Alfvéns publicerade rön om magnetohydrodynamiska vågor, MHD: Existence of Electromagnetic-Hydrodynamic Waves . Nature (1942) doi: 10.1038/150405d0