Till innehåll på sidan

Nya rymdmöjligheter för KTH

Delar av en antenn som ska användas vid kommunikationen med studentsatelliten MIST.
Just bygger forskare och studenten en ny antenn som ska användas vid kommunikationen med studentsatelliten MIST. Foto: Privat.
Publicerad 2020-11-03

Hallå där, Mark Pearce, professor i astropartikelfysik på KTH. Rymdminister Matilda Ernkrans har precis offentliggjort en satsning på 90 miljoner kronor som gör att Sverige kan skicka upp satelliter i omloppsbana. Hur påverkar detta KTH:s rymdforskning?

– Jag hoppas att möjligheten att skicka upp satelliter från Esrange i Kiruna ger oss forskare en snabbare åtkomst till rymden. För närvarande förlitar vi oss bland annat på NASA och Ryssland, att dela rymdraketer med dem. Potentialen att nationellt kunna skjuta upp miniatyrsatelliter i en låg omloppsbana är väldigt spännande och vältajmat. Detta på grund av det ökande intresset att använda dessa satelliter för forskning, rymdbaserad övervakning och kommunikation.

Porträttfoto på KTH-forskaren Mark Pearce.
Mark Pearce, professor på avdelningen för partikel och astropartikelfysik på KTH. Foto: Privat.

Kan vi klippa bandet med NASA nu?

– Inte riktigt. Internationella samarbeten kommer även fortsättningsvis att vara viktiga. Den forskning vi bedriver är komplex och kostsam. Samtidigt ökar ett nationellt rymdprogram vår kunskap när det gäller att utveckla och testa satelliter. Jag hoppas den här satsningen ger svenska forskare en möjlighet till en mer ledande roll när det gäller att föreslå och leda nya rymduppdrag.

Vad jobbar du och KTH:s rymdcenter med idag?

– Rymdcentret har precis installerat en ny rymdsimulator, ett samarbete med satellittillverkaren OHB Sweden. Här kan vi undersöka och testa nya satelliters duglighet innan de skickas upp. Simulatorn består av en stor temperaturreglerad vakuumtank som återskapar den miljö en omloppsbana cirka 50 mil ovanför jordens yta bjuder på. Forskare, ingenjörer och studenter på KTH arbetar vidare med studentsatelliten MIST . Projekten leds av Sven Grahn, tidigare teknisk direktör på Rymdbolaget och numera anställd på KTH.

Hur ser framtiden ut?

 – En intressant idé att utföra mätningar med en mängd CubeSat-enheter, som miniatyrsatelliterna vi jobbar med kallas. En satellit, som mäter 10 x 10 x 10 cm, kan bara se en del av rymden. Men en konstellation bestående av ett antal satelliter kan övervaka en större del av rymden. Om något intressant händer kan dessa flagga för det, varpå teleskop på marken eller i rymden tar över. Jag hoppas för övrigt på möjligheten att skicka upp lite större satelliter från Esrange, motsvarande en tvättmaskin i storlek och 50 kilo i vikt. Dessa är troligtvis mer relevanta för mitt ämnesområde, astrofysik.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Mark Pearce på pearce@kth.se.