Premiär för KTH:s opera i december
1 december är det premiär för operan The Tale of the Great Computing Machine i Reaktorhallen på KTH. Operan är baserad på boken Sagan om den Stora datamaskinen, skriven av Hannes Alfvén, professor vid KTH, som erhöll Nobelpriset i fysik 1970. Fredag 30 september släpps biljetterna.
– Den här operan ställer viktiga frågor om datorer, digitalisering och artificiell intelligens. En diskussion KTH förstås är och ska vara med i. Det här är ett exempel på det, säger Leif Handberg, föreståndare för KTH:s reaktorhall och initiativtagare till operaprojektet.
I boken ”Sagan om den stora datamaskinen” förutspår Hannes Alfvén mycket av den digitala utveckling vi idag redan är en del av, och relationen mellan människan och tekniken gör den ständigt aktuell. Och den relationen är temat för operan The Tale of the Great Computing Machine, som de konstnärliga ledarna Carl och Åsa Unander-Scharin har skapat i samarbete med Vadstena-Akademien.
Det är en kammaropera i en akt på cirka 75 minuter. Historien berättas av Computa, rösten från framtiden i form av en förinspelning av en av världens ledande altsångerskor, hovsångerskan Anna Larsson. Computa är också den enda karaktären i Alfvéns bok, som berättar om människorna i generella termer. Något som varit en utmaning för de konstnärliga ledarna när de tagit fram operalibrettot, berättar Leif Handberg.
– Carl och Åsa Unander-Scharin behövde skapa rollkaraktärer som gestaltar olika skeenden i operan, säger han.
Computas röst hörs från olika håll
Så på scenen – eller i scenrummet, eftersom hela Reaktorhallen används som spelplats – möter publiken dansaren Argon, sopranen Hydrogenii,mezzosopranen Oxygeni,barytonenNitritio samt basen Carbon. Deras rollnamn är valda utifrån de gaser som finns i jordens atmosfär med tillägg av kolet. Dessutom medverkar två kollaborativa Yumi-robotar från ABB, här kallade King och Queen.
– Computa gestaltas av rösten som hörs från olika håll i rummet, dirigerad av dansaren Argon. Även robotarna är en iscensättning av Computa som till slut befinner sig överallt och ingenstans, säger Leif Handberg.
På plats i scenrummet finns även fem musiker som spelar Violin, Blockflöjter, Viola da Gamba/ Lirone, Bastrombon och Slagverk. Musikerna göms inte undan i ett orkesterdike utan rör sig, liksom sångarna och dansarna, runt omkring i hela scenrummet.
– Vi utnyttjar verkligen hela reaktorhallens volym. Men när slagverkaren spelar marimba får han dock stå still, för en marimba flyttar man inte på så lätt, säger Leif Handberg.
I föreställningen har ytterligare instrument viktiga uppgifter. Ett exempel är The Vocal Chorder. Ett interaktivt digitalt instrument som de konstnärliga ledarna har utvecklat. Det består av linor som skapar toner och musik när man töjer och drar i dem. Ett annat exempel är den gamla orgeln från biografen Skandia i Stockholm, som sedan några år tillbaka finns i Reaktorhallen.
– Men det finns ingen organist som sitter vid klaviaturen och spelar. Orgeln triggas istället av kroppslig gestik och sång, säger Leif Handberg.
Musikinteraktiva visuella projektioner
Högst upp på balkongen i ena delen av Reaktorhallen sitter även en kamera som fångar dansarens rörelser och omformar dem till interaktiv koloratursång.
– Musikinteraktiva visuella projektioner kommer att fylla väggar och golv som ytterligare en gestaltning av Computa, säger Leif Handberg lite hemlighetsfullt.
Operan The Tale of the Great Computing Machine ges i 17 föreställningar med premiär 1 december. Biljetter släpps fredag 30 september klockan 10.00. Mer om operan och biljettsläpp.
Håkan Soold