Till innehåll på sidan

Premiär för KTH:s opera i december

Leif Handberg i Reaktorhallen med roboten The Queen inuti instrumentet The Vocal Chorder.
Leif Handberg, föreståndare för KTH:s reaktorhall och initiativtagare till operaprojektet. Här tillsammans med The Queen – en av de två robotarna som är med i föreställningen – inuti det interaktiva instrumentet The Vocal Chorder, som utvecklats av de konstnärliga ledarna. Foto: Magnus Glans.
Publicerad 2022-09-27

1 december är det premiär för operan The Tale of the Great Computing Machine i Reaktorhallen på KTH. Operan är baserad på boken Sagan om den Stora datamaskinen, skriven av Hannes Alfvén, professor vid KTH, som erhöll Nobelpriset i fysik 1970. Fredag 30 september släpps biljetterna.

– Den här operan ställer viktiga frågor om datorer, digitalisering och artificiell intelligens. En diskussion KTH förstås är och ska vara med i. Det här är ett exempel på det, säger Leif Handberg, föreståndare för KTH:s reaktorhall och initiativtagare till operaprojektet.

Leif Handberg till höger om roboten The Queen, som är inuti  instrumentet The Vocal Chorder.
Leif Handberg tillsammans med The Queen, den ena av två robotar som är med i föreställningen. Foto: Magnus Glans.

I boken ”Sagan om den stora datamaskinen” förutspår Hannes Alfvén mycket av den digitala utveckling vi idag redan är en del av, och relationen mellan människan och tekniken gör den ständigt aktuell. Och den relationen är temat för operan The Tale of the Great Computing Machine, som de konstnärliga ledarna Carl och Åsa Unander-Scharin har skapat i samarbete med Vadstena-Akademien.

Det är en kammaropera i en akt på cirka 75 minuter. Historien berättas av Computa, rösten från framtiden i form av en förinspelning av en av världens ledande altsångerskor, hovsångerskan Anna Larsson. Computa är också den enda karaktären i Alfvéns bok, som berättar om människorna i generella termer. Något som varit en utmaning för de konstnärliga ledarna när de tagit fram operalibrettot, berättar Leif Handberg.

– Carl och Åsa Unander-Scharin behövde skapa rollkaraktärer som gestaltar olika skeenden i operan, säger han.

Computas röst hörs från olika håll

Så på scenen – eller i scenrummet, eftersom hela Reaktorhallen används som spelplats – möter publiken dansaren Argon, sopranen Hydrogenii,mezzosopranen Oxygeni,barytonenNitritio samt basen Carbon. Deras rollnamn är valda utifrån de gaser som finns i jordens atmosfär med tillägg av kolet. Dessutom medverkar två kollaborativa Yumi-robotar från ABB, här kallade King och Queen.

– Computa gestaltas av rösten som hörs från olika håll i rummet, dirigerad av dansaren Argon. Även robotarna är en iscensättning av Computa som till slut befinner sig överallt och ingenstans, säger Leif Handberg.

The Queen inuti det interaktiva instrumentet The Vocal Chorder.
The Queen, den ena av de två robotarna i föreställningen, inuti det interaktiva instrumentet The Vocal Chorder, som utvecklats av de konstnärliga ledarna. Instrumentet består av linor som skapar toner och musik när man töjer och drar i dem. Foto: Magnus Glans.

På plats i scenrummet finns även fem musiker som spelar Violin, Blockflöjter, Viola da Gamba/ Lirone, Bastrombon och Slagverk. Musikerna göms inte undan i ett orkesterdike utan rör sig, liksom sångarna och dansarna, runt omkring i hela scenrummet.

– Vi utnyttjar verkligen hela reaktorhallens volym. Men när slagverkaren spelar marimba får han dock stå still, för en marimba flyttar man inte på så lätt, säger Leif Handberg.

I föreställningen har ytterligare instrument viktiga uppgifter. Ett exempel är The Vocal Chorder. Ett interaktivt digitalt instrument som de konstnärliga ledarna har utvecklat. Det består av linor som skapar toner och musik när man töjer och drar i dem. Ett annat exempel är den gamla orgeln från biografen Skandia i Stockholm, som sedan några år tillbaka finns i Reaktorhallen.

– Men det finns ingen organist som sitter vid klaviaturen och spelar. Orgeln triggas istället av kroppslig gestik och sång, säger Leif Handberg.

Musikinteraktiva visuella projektioner

Högst upp på balkongen i ena delen av Reaktorhallen sitter även en kamera som fångar dansarens rörelser och omformar dem till interaktiv koloratursång.

– Musikinteraktiva visuella projektioner kommer att fylla väggar och golv som ytterligare en gestaltning av Computa, säger Leif Handberg lite hemlighetsfullt.

Operan The Tale of the Great Computing Machine ges i 17 föreställningar med premiär 1 december. Biljetter släpps fredag 30 september klockan 10.00. Mer om operan och biljettsläpp. 

Tidigare artikel om operan.

Håkan Soold

Om operan The Tale of the Great Computing Machine

Boken “Sagan om den stora datamaskinen” som operan bygger på, skrevs 1966 av KTH-professorn och nobelpristagaren Hannes Alfvén. Det är en berättelse skriven i en avlägsen framtid, där människanform och tolkas i en innovativ opera, The Tale of the Great Computing Machine”, producerad av KTH och Sts betydelse reducerats till ett evolutionärt steg på vägen mot en vis och allvetande dator. Nu tar berättelsen ny iftelsen Internationella Vadstena-Akademin under konstnärlig ledning av Carl och Åsa Unander-Scharin. 

Handlingen:

"Efter ouvertyren, den fördatiska tiden, kommer vi in i handlingen lagom till Computas födelse. Computa och människorna blir vänner, stora beslut och alltmer kunskap lämnas över till Computa i tron att det är till nytta för mänskligheten. Computas överlägsenhet börjar mer och mer irritera människorna till den dag då den stora katastrofen inträffar och allt slutar att fungera. Efter stora umbäranden får människorna Computa att fungera igen och människa och maskin lever nu i symbios med varandra. Men även symbiostiden kommer att nå sitt slut…"

Språk: Engelska
Längd: cirka 75 minuter utan paus
Spelperiod: 1–16 december 2022
Spelplats: Reaktorhallen, KTH

Musik och regi: Åsa Unander-Scharin: koncept, koreografi, regi, interaktionsdesign, libretto, musik;
Carl Unander-Scharin: koncept, musik, libretto, interaktionsdesign, musikalisk ledning; Nils Spangenberg: libretto och kollaborativ regi.

Roller: Computa: Anna Larsson (förinspelad röst från framtiden), alt; Argon: Arina Trostyanetskaya, dansare; Hydrogenii: Elísabet Einarsdottir, sopran; Oxygeni: Linnea Andreassen, mezzosopran; Nitritio: Anton Eriksson, baryton; Carbon: John Erik Eleby, bas; King och Queen: robotarna Yumi IRB 14000 från ABB.

Instrumentalister: Rebecka Karlsson: violin; Kerstin Frödin, blockflöjter; Nora Roll: lirone; Lars Westergren: bastrombon; Rolf Landberg: slagverk.

Samtliga medverkande och föreställningsdatum.

Innehållsansvarig:redaktion@kth.se
Tillhör: Om KTH
Senast ändrad: 2022-09-27