Propositionen innebär att totalt 6,5 miljarder kronor tillförs svensk forskning när satsningarna är fullt utbyggda 2028. Det är betydande resurser. Flera viktiga satsningar går till STEM-områden,  (science, technology, engineering, and mathematics), till infrastruktur och baserat på excellens i forskningen. Life Science, kvantområdet, AI, rymdforskning, batterier, cybersäkerhet och forskningsinfrastruktur är några ändamål som får särskilt utpekade medel. I övrigt kommer olika banbrytande tekniker att ges möjligheter till finansiering.

Det är glädjande med så pass stora resurstillskott i en tid när många andra politikområden har betydande behov av ökade tillskott. Om man så vill kan man nog läsa propositionen som en del i Sveriges respons i förhållande till ett allt mer komplicerat världsläge och ökade spänningar mellan Europa och de andra stora kontinenterna som tävlar om det globala inflytandet. En fri grundforskning och framgång i att omsätta forskning till tillämpning är viktiga instrument också för frihet, demokrati och självständighet!

Det finns förstås alltid en lista med önskningar inför julen och jag tänkte dela med mig av min högskolepolitiska önskelista detta år.

I ett paket hoppas jag finna en stärkt grundfinansiering av universitetens forskning och, på sikt, en större rådighet över resurserna så att vi kan ta ett tydligare ansvar för långsiktig och strategisk finansiering av forskningen. Nu fanns inte det i sin helhet i propositionen även om det finns en avsevärd förstärkning av resurserna, om än via omvägen externa forskningsfinansiärer. KTH är traditionellt framgångsrik i den konkurrensen och vi är excellensdrivna så jag är säker på att utfallet blir långsiktigt positivt för oss. Det är bra.

Men i forskningspropositionen framgår att även förstärkningen av basanslagen är styrda i en omfattning vi inte är vana vid och det måste ändå sägas att det försvårar vårt ansvarstagande och möjligheterna att skapa långsiktigt stabila förutsättningar för den allra mest excellenta forskningen. Det är därför lite oroande dels att andelen externfinansiering ökar dels att den andel som går direkt till universiteten i hög utsträckning har tydliga ändamål givna utifrån. Så – fantastiskt med stora resurstillskott till sektorn, oro inför den ökade styrningen.

En alternativ och friare driftsform för universiteten skulle passa bra i ett annat paket. Och precis en sådan utredning aviseras i propositionen. Regeringen skriver att de ska tillsätta en utredning för att analyseras ändamålsenligheten i den myndighetsform som vi har i dagsläget för de statliga universiteten. Det är bra.

Det tredje paketet som jag önskar mig är en helt ny modell för lokalförsörjningen för universiteten som tog oss bort från det strypgrepp som dagens modell med Akademiska Hus innebär. Om inte det fanns i paketet så skulle det ha kunnat finnas en dedikerad ersättning för att kompensera för de senaste årens skenande lokalkostnader. Inget av detta fanns i propositionen så det är inte så bra.

Ytterligare en sak på önskelistan är ökad uppmärksamhet kring behovet av samordnade satsningar på forskning och innovation i syfte att skapa bredare strategiska forsknings- och innovationsagendor för Sverige. Det finns med i propositionen i lite olika delar, bland annat under rubriken excellenskluster för banbrytande teknik. Det är bra.

Insatser för ökad attraktivitet och mobilitet för universitetens verksamhet finns också på önskelistan. Genom utredningar av migrationsrätten och förslag till förändringar för att förenkla internationell rekrytering så fanns ett litet sådant paket med också. Det är bra!

I stora drag så var det många klappar som gick vår väg även om en del saknades. Men, nu är det i vilket fall som helst dags att ta lite ledigt från vardagens bestyr och fira jul och nyår.

Jag vill därför också passa på att önska en riktigt god jul och ett gott nytt år till er alla.

Årets fysikpris delades mellan John J. Hopfield och Geoffrey Hinton för upptäckter längre tillbaka i tiden som har haft stor betydelse för utvecklingen av AI och som banat vägen för den AI som idag blir alltmer fundamental för vetenskapligt arbete såväl som för vardagligt liv.

Nyligen presenterade också AI-kommissionen sin Färdplan för Sverige där man målar upp de risker, behov och möjligheter som man ser för vårt land. Sverige har förutsättningar men riskerar att halka efter och det finns därför behov av stora investeringar på AI för att garantera vår position och också för att kunna ge bidrag i den långsiktiga utvecklingen inom AI-området.

På KTH har vi en gedigen erfarenhet och mycken relevant forskning inom området. Hundratals forskare använder också AI varje dag inom områden som energi, transporter, hälsa, samhällsplanering. AI kommer påverka och förändra all forskning och utbildning på ett genomgripande sätt.

Bara för att nämna några av många exempel på spännande forskning med AI på KTH finns till exempel som att upptäcka tidiga tecken på infektion hos spädbarn innan den bryter ut. Ett annat exempel rör tillämpningar inom neurovetenskap och hur man spåra hur immunceller i våra hjärnor ändrar sin form och reagerar på miljöbetingade signaler, tidigt innan neurologiska symtom uppträder som vid Parkinsons sjukdom exempelvis.

Sådana satsningar måste dock ske så att också riskerna som är förknippade med AI kan hanteras. Det handlar om risker att data på olika sätt rör sig okontrollerat i globala nätverk på ett sätt som vi inte vill med tanke på till exempel geopolitik. Det handlar också om risken att AI skulle ”ta över”, en risk som nobelpristagaren Geoffrey Hinton har formulerat genom att säga ”we have no idea whether we can stay in control”.

Men, lösningen är inte att försöka stoppa utvecklingen utan det som behövs är fri och obunden forskning som på ett ansvarsfullt och etiskt hållbart sätt tar sig an de stora frågorna som AI väcker. Det finns förstås sådant som är ren teknikutveckling, men också sådana frågor som har mer med användning och konsekvenser av AI att göra. Eftersom AI på ett eller annat sätt präglar vetenskapen i stort och inte längre är ett avskilt ämne så blir det ett ansvar som vilar på många forskares axlar och ett stort ansvar för oss som universitetsgemenskap.