Forskare ökar farten i OS
Kan forskning hjälpa Sverige att ta fler medaljer i vinter-OS? Svenska landslaget i banrodel hoppas på framgång efter att ha tagit hjälp av KTH:s strömningsfysiker för att få kälken att gå ännu fortare.
– Om vi ska kunna närma oss världseliten behöver vi se över alla förbättringsområden. Små förändringar på saker som kälkens utformning, åkarens position och materialet i tävlingsdräkterna kan betyda väldigt mycket, säger Hasse Kohala, förbundskapten för rodellandslaget.
Under några dagars tävlande i OS i Peking i februari kommer rodelåkarna susa fram i isbelagda banor i upp till 15o kilometer i timmen. Efter en kilometerlång bansträcka är det med tusendelars tidsmarginal som vinnarna utses.
I jakten på att kapa tusendelar har världsledande nationer som Tyskland och Österrike haft mångåriga samarbeten med forskningsinstitutioner i sina respektive hemländer, förklarar Hassa Kohala som förra året kontaktade KTH:s institution för Teknisk Mekanik.
Resultatet, ett examensarbete inom aerodynamik, har gett värdefulla insikter kring hur åkaren ska positionera sig på kälken för minsta möjliga luftmotstånd – och därmed högsta tänkbara fart.
Utvidgat samarbete
I studien, gjord av masterstudenten Malte Sloma, 3D-scannades OS-åkaren Svante Kohala tillsammans med en kälke som sedan användes för simuleringar. Bland annat prövades olika positioner för axlar, höft och huvud för att se hur luftmotståndet påverkades.
– Vi fick svar på några viktiga frågor och om saker som vi trott oss veta tidigare och nu fick bekräftade. Förhoppningsvis kan vi gå vidare i samarbetet, mäta andra positioner och gärna komma in i en vindtunnel för praktiska tester, säger Hasse Kohala, själv tidigare aktiv med OS-meriter och tillika pappa till landslagets OS-åkare, syskonen Svante och Tove Kohala.
Han hoppas att samarbetet även kan komma att omfatta frågor om friktionen mellan kälken och isbanan liksom att test av aerodynamiken för tävlingsdräkterna.
För forskarna på institutionen för Teknisk Mekanik ger samarbetet en möjlighet att hitta nya intressanta frågeställningar. I vanliga fall är det transportindustrin och luftflöden kring flygplan, bilar och fartyg som är i fokus för beräkningar av aerodynamiska krafter, berättar Timofey Mukha , postdoktor och en av tre handledare för examensarbetet.
– Det är speciellt med en människokropp i direktkontakt med luften. Att anpassa beräkningarna till en persons kroppsbyggnad är en stor utmaning, men vi har visat att det med moderna verktyg går att få en god digital representation att använda för simuleringar, säger han.
Sikte mot nästa OS
Nästa steg kan vara att förfina beräkningsmodellerna i syfte att utveckla mer effektiva och noggranna metoder.
– Lite mer långsiktigt kan man kanske förbättra modelleringen av människokroppen och så klart vill vi kunna ge konkreta råd till idrottare och även testa forskningsresultaten på banan, säger Timofey Mukha.
OS-åkarna Tove och Svante Kohala, rankade runt plats 30 i världen, ses som unga talanger med potential för topplaceringar i framtida mästerskap. Främst är siktet inställt på nästa OS i Milano år 2026.
– Vi är med i Peking för att skaffa erfarenheter och få rutin. Om fyra år har vi förhoppningsvis närmat oss världseliten betydligt, och då kan forskningens bidrag spela en stor roll, säger Hasse Kohala.
Text: Christer Gummeson