Nina Cyrén Wormbs

Jag heter Nina Wormbs och är sedan november 2019 professor i teknikhistoria. Min grundutbildning är civilingenjör i teknisk fysik (KTH 1994) och jag disputerade i teknikhistoria 2003 på avhandlingen "Vem älskade Tele-X? Konflikter om satelliter i Norden 1974-1989". 2009 blev jag docent i teknik- och vetenskapshistoria.

Jag började studera informationssamhällets infrastruktur och i synnerhet konflikter om ny medieteknik, och det är ett intresse jag fortfarande har. I konflikter om teknik blir makt och anspråk tydliga och det är möjligt att studera vilka föreställningar om teknisk förändring som finns och hur de uttrycks. Medieteknik är tacksamt att studera eftersom det intresserar journalister och lyfter diskussionen om teknik, ekonomi och kultur till en allmän nivå.

På senare år har jag ägnat mig mer och mer åt forskning som inbegriper vårt sätt att betrakta och förstå miljön. Jag hävdar bland annat att satellitmosaiker är viktiga bärare av klimatförändring och att gränsen mellan det sublima och det vetenskapliga suddas ut i framgångsrik klimatkommunikation.

Pågående forskning

Just nu har jag ett forskningprojekt som pågått en tid och ett som ska startas upp. Det första heter Avstå och är finansierat av Energimyndigheten och leds av Maria Wolrath Söderberg. Elina Eriksson och Maria Dahlin är också med. Där fortsätter vi att titta på trögheter i omställningen i samarbete med organisationer som försöker få andra att ställa om. Det andra är finansierat av Marcus och Amalia Wallenberg (MAW) och heter "The character of social engagement in the climate transition: how arguments work in a social context". Det börjar till hösten och där tar vi vårt förra projekt vidare genom att studera hur det kan gå till när människor väljer att engagera sig för klimatet utöver egna livsstilsförändringar.

Dessutom är jag med på ett hörn i Sabine Höhlers projekt The Mediated Planet med finansiering från Formas.

Tidigare forskning

Jag har nyligen färdigställt två projekt med extern finansiering. Det ena var finansierat av Riksbankens jubileumsfond och heter Legitimeringsprocesser för ickehandling i klimatfrågan. Tillsammans med retorikern Maria Wolrath Söderberg på Södertörns högskola studerade vi hur människor rationaliserar sitt handlande för att kunna leva med sig själva när de gör (eller ibland inte gör) saker som strider mot deras övertygelse och kunskap i klimatfrågan. Det andra var ett tvärveetenskapligt H2020-projekt om Science Diplomacy so heter InsSciDE och där jag ledder ett arbetspaket om miljön.

Ett av mina huvudintressen är vad människor tror och tänker om teknik och teknisk förändring. Jag är fascinerad av hur framtidsbilder målas upp med hjälp av en teknisk utveckling med mer eller mindre stark koppling till verkliga förhållanden och hur makt och beslut förhåller sig till dessa uttalanden om teknik.

Ett av mina första projekt efter disputation var finansierat av Vetenskapsrådet och hette "Bakom en slöja av teknik: Teknik och kultur i frekvensallokeringsprocesser för radio och TV i Europa". Målet var att studera hur det gick till när man fördelade frekvenser för rundradio i Europa under 1900-talet. En publikation som kom under 2013 ingår i boken Cosmopolitan Commons, redigerad av Eda Kranakis och Nil Disco på MIT Press.

Efter det var jag involverad i två projekt som rörde Arktis och där Sverker Sörlin var projektledare. Det ena hette "Modeller, medier och klimatförändring i Arktis: Modeller för global uppvärmning och ekosystem i möte med politik för hållbar utveckling". I det utkom bland annatMedia and the Politics of Arctic Climate Change: When the Ice Breaks (Palgrave 2013, 2017)  som jag redigerade tillsammans med Miyase Christensen och Annika E Nilsson. Det andra hette "Assessing Arctic Futures" och finansierades av Mistra. Den grundläggande idén i detta projekt var att titta på historiska framtidsvisioner för Arktis och ur analysen av dessa försöka ta fram verktyg för att analysera och värdera samtida framtider, bland annat med hjälp av perspektiv från Technology Assessment.  En samlande volym med mig som redaktör kom ut på Palgrave 2018, Nina Wormbs (ed.),Competing Arctic Futures: Contemporary and Historical Perspectives.

Tillsammans med Sabine Höhler hade jag också VR-projetet "Bilder på avstånd: Fjärranalys och förställningar om jorden" inom ramen för vilket Johan Gärdebo skrev sin avhandling. En viktig artikel därifrån skrev jag tillsammans med Sverker Sörlin och som publicerades iHistory and Technology 2018, Environing Technology: A theory of making environment.

Jag har också nyligen arbetat i det stora vetenskapshistoriska projektet Science and Modernization in Sweden med pengar från MMW, placerat på Centrum för vetenskapshistoria på KVA och drivit ett dokumentationsprojekt som svensk rymdhistoria.

Administration och uppdrag på KTH

Jag är PA för forskarutbildningsprogrammet Humanistiska och samhällsvetenskapliga studier i teknik, vetenskap och miljö sedan 1/7 2022 och ansvarig för ämnet Historiska studier sedan 1/9 2016. Jag har  varit prefekt för Institutionen för filosofi och historia (2010-2013) och avdelningsföreståndare för Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö (2010-2016) då jag bland annat var med och grundade KTH Environmental Humanities Laboratory. Jag har suttit i Fakultetskollegiet, Anställningsutskottet, Språkkommittén, deltagit i arbetet med KTH Samtal och öppna föreläsningar och lett KTHs arbete i styrgruppen för samarbetet mellan KTH och SEI. Jag har varit ledamot av ABE-skolans rekryteringskommitté och är kontaktperson för Scholars at Risk på KTH sedan vi gick med i SAR Sverige 2017. Sedan 1 juli 2019 sitter jag också i Fakultetsrådet.

Samverkan och olika uppdrag

Under läsåret 2007/2008 var jag huvudsekreterare i Public service-utredningen med betänkandet Kontinuitet och förändring (SOU 2008:64). Jag har varit med i en styrgrupp för en långtidsstudie av svensk IT-politik på Näringsdepartementet och satt i Granskningsnämnden för radio och TV 2007 samt 2010-2012. Under hösten 2009 hade jag i uppdrag av kulturdepartementet att ta fram en modell för förhandsprövning av nya tjänster för public service. Jag ingick i Riksbankens Jubileumsfonds områdesgrupp för Teknisk utveckling och institutionell förändring i det tidiga 2000-talet som avslutades under 2016. Jag är också en av sex ledamöter i Academic Council for European Space Agency History, även om arbetet just nu är vilande. Jag var ledamot av styrelsen för Nobelmuseet AB 2011-2019 och 2014-2019 satt jag i insynsrådet för Polarforskningssekretariatet.

Jag är ordinarie ersättare i styrelsen för Ridderstads stiftelse sedan 2011 där jag deltar i beslut om att ge forskningsstipendier. Sedan 2016 sitter jag i insynsrådet för Myndigheten för tillgängliga medier och sedan 2019 för Kungliga bibliotekets insynsråd. Sedan 2017 är jag med i Centrum för Vetenskapshistorias rådgivande nämnd. Jag sitter också i redaktionsrådet för VRs tidning Curie (2020-), i Lars Salviusföreningens jury (2020-) och i SUs Bildningspoddens redaktionsråd (2020-).

Jag har suttit i Nationalkommittén för teknik- och vetenskapshistoria och sitter (sedan 2022) i Nationalkommittén för globala miljöförändringar.

Sommaren 2013 fick jag regeringens uppdrag att ta fram en plan för en övergång från analog till digital marksänd ljudradio. Utredningen tog namnet Digitalradiosamordningen och jag lämnade mitt betänkandeFrån analog till digital radioSOU 2014:77 till kulturminister Alice Bah Kunke i december 2014.

Europeiskt och internationellt samarbete är viktigt inte minst för mindre ämnesområden. Jag har suttit i Executive Council för Society for the History of Technology och var 2015-17 ordförande för nätverket av europeiska teknikhistoriker Tensions of Europe där jag deltog i styrgruppen 2013-2019.

Jag försöker navigera Mastodon istället för Twitter.