Här är världsmästaren som löser världsproblem
Maja Reichard, studerade Energi och miljö 300 hp. I sin alumnintervju berättar hon om sig själv, sin utbildning och sin yrkeskarriär.
Intervju med alumn
Elitidrottaren Maja Reichard varvade studierna inom energi och miljö på KTH med att sätta flera världsrekord i simning i Paralympics. Maja förlorade synen i tonåren men det har inte hindrat henne från en extremt framgångsrik idrottskarriär samtidigt som hon studerat på KTH. Idag jobbar Maja som hållbarhetskonsult på WSP och har dagligen nytta av de erfarenheter hon fått från sina dubbla karriärer.
På vilket sätt kan du som ingenjör jobba med hållbarhet?
– Jag tycker klimatet är viktigt och det passar mig bra att bry mig om miljön ur ett ingenjörsperspektiv. Det gör att jag kan vara med och påverka utvecklingen i ett tidigt skede i stället för att komma med förslag på lösningar i efterhand – när det ofta är både dyrare och svårare att ställa om. Civilingenjörsprogrammet inom energi och miljö var fortfarande nytt när jag började 2011, men KTH hade lagt ner fantastiskt mycket tid och energi på att få utbildningen bra och få aktuella föreläsare som både tror på klimatförändringarna och att vi kan göra skillnad.
Hur var det att träna elitidrott och plugga samtidigt?
– Eftersom KTH är ett riksidrottsuniversitet kunde jag anpassa vissa studieaktiviteter och tider efter simningens tränings- och tävlingsschema. Jag fick öva på att prioritera och hålla fokus, så för mig har det varit jättebra att göra båda. Var studierna jobbiga kunde jag rensa huvudet genom träningen och tvärtom. Idrotten bidrog också till bättre studieresultat. Jag har till exempel fått jobba med mental träning som stresshantering, inlärningsteknik, och inte minst målsättning. Det är ganska skönt nu när jag jobbar med projekt som håller på i 10 år, för jag vet hur man sätter delmål och faktiskt firar framstegen. Det är företag ofta ganska dåliga på, men i långsiktiga projekt byts det ut folk hela tiden och då är det viktigt att alla känner sig uppskattade på vägen, även om de inte är med när projektet går i mål.
Vilka frågor jobbar du med på WSP?
– Idag jobbar jag med infrastruktur i tidiga projekteringsskeden. Då är mycket fortfarande obestämt och min roll handlar om att ifrågasätta och utmana etablerade metoder för att i stället gå över till mer hållbara alternativ. Ett av mina nuvarande projekt är nya tunnelbanan – gula linjen. I det beräknar jag klimatbelastningen för olika material och tekniska lösningar som vi får förslag på från leverantörer. Sedan gör jag research och håller i workshops med teknikspecialister för att tillsammans hitta nya metoder och tekniker utifrån ett klimat- och miljöperspektiv.
Vad har du för karriärsmål och framtidsdrömmar?
– Min framtidsdröm är att få vara med och skapa ett bättre och mer hållbart samhälle. Det är ju väldigt brett, men eftersom jag inte är fullärd än är jag fortfarande öppen för att se hur den påverkan ska ske på bästa sätt. Jag brinner ju också för idrotten så det vore fantastiskt att vara med och bygga en hållbar idrottsanläggning. Det är en stor dröm. Det bästa vore att ha OS och Paralympics i Sverige och få vara med och bygga anläggningen. En arena där man verkligen tänkt på hållbarhet ur alla perspektiv: klimatet och miljön, att alla ska känna sig välkomna och att det ska fungera för alla att ta sig runt.
Vad är det viktigaste du tagit med dig från KTH in i arbetslivet?
– Två saker. Främst att definiera problem och förutsättningarna för att lösa dem. Men även att ha många bollar i luften och att skapa en struktur kring det. Kurserna på KTH förutsätter att man lär sig att samarbeta med andra och att hitta rätt information, och det är jätteviktigt i mitt jobb som konsult.