KTH Logo

Faculty recruitments – reflections on 2025 and current status

Rekrytering av lärare – reflektioner om 2025 och nuläget

Ni som följer mina blogginlägg minns kanske att ITM:s fakultetsnämnd (FN) numera har mandat att godkänna institutionernas ansökningar om rekrytering av personal inom meriteringsanställningar (tenure track) och universitetslektorer. Hur går det då?

År 2025 var ett lugnt år när det gäller rekryteringar inom tenure track, med endast ett fåtal ärenden som behandlades av FN. Jag tolkar detta som en cyklisk nedgång i kombination med osäkerhet kring fakultetsfinansieringen. Samtidigt har aktiviteten nu ökat igen, och ITM har dessutom ett par professorsrekryteringar på gång.

Även om antalet ärenden var begränsat under 2025 har rekryteringsprocesserna diskuterats flitigt. På ITM-nivå har både ledningsgruppen, FN och anställningsutskottet (AU) ställt kritiska frågor kring processerna, inte minst med tanke på att det ofta tar många månader att initiera och slutföra en rekrytering. Tillsammans med andra fakultetsförnyelseansvariga (FFA) har jag även lyft flera av dessa frågor med prodekanus.

Ett exempel gäller hur bestämmelser i högskoleförordningen tillämpas, särskilt när det gäller sakkunniggranskning. KTH har tolkat regelverket som att sådana utlåtanden ska inhämtas för samtliga sökande. Detta kan vara problematiskt eftersom arbetsbelastningen för sakkunniga ofta är hög – ibland finns 60 eller fler sökande till en och samma tjänst. Följden blir att potentiella sakkunniga allt oftare tackar nej.

På initiativ av en FFA-kollega har vi på ITM därför analyserat möjliga arbetssätt där en intern gallring görs innan ärenden skickas vidare till extern sakkunniggranskning. Många tenure-track-tjänster kräver exempelvis doktorsexamen. Är det då rimligt att be en extern sakkunnig bedöma en sökande som saknar denna grundläggande kvalifikation? Liknande kriterier kan naturligtvis övervägas, men hur långt KTH bör gå kräver noggranna avvägningar för att värna processens integritet. Förhoppningen är att förslag ska kunna presenteras för KTH:s styrelse i tid för att de ska kunna införas senare under året.

Bilden ovan är tagen vid en workshop mellan ITM:s fakultetsnämnd och ledningsgrupp med fokus på rekryteringsprocesser. Jag har blivit alltmer förtjust i workshopformatet – det är ett effektivt sätt att samla olika perspektiv kring ett konkret problem och arbeta fram lösningar tillsammans. Det påminner mig också om att jag inte är ensam i att försöka hitta vägar framåt.

/Andrew Martin, ansvarig för lärarförsörjning (FFA) vid ITM-skolan

Faculty recruitments – reflections on 2025 and current status

Those of you following my blogs recall that the ITM faculty board (FN) now has the authority to approve departmental requests for recruiting tenure-track faculty and lecturers. So, how are things going?

2025 was a quiet year in terms of tenure-track recruitments, with only a handful of cases taken up by FN. I interpret this as a cyclical downturn coupled to uncertainties in faculty funding. However there has been an uptick and ITM even has a couple of professor recruitments underway.

Even if the number of cases was low for 2025, there has been considerable discussion on the various recruitment processes. At the ITM level, the management group, FN, and recruitment committee (AU, anställningsutskott) have asked critical questions about these processes owing to the many months required for initiating and completing a recruitment. In addition, my fellow FFA have raised some of these concerns with the vice dean of faculty.

The application of regulations from the Higher Educational Ordinance in terms of external expert evaluations is a case in point. KTH has applied this specific regulation to mean that such evaluations are to be done for applicants. This can be troublesome since the workload on experts can be high; we sometimes see 60 or more applicants for a given position. As a result, potential experts are more often declining invitations.

Thanks to an initiative from a fellow FFA, we at ITM have taken the ball and examined scenarios involving an internal screening prior to expert evaluation. For example, most tenure-track positions require a PhD. Is it necessary to ask an external expert to review an application from a candidate who lacks such qualifications? The list can be supplemented by other qualifications, and how far KTH is willing to go requires careful consideration in order to preserve integrity in the process. Our hope is that some suggestions can be presented to the KTH board in time for implementation later this year.

‘A’ marks the spot!The photo above was taken from a workshop held between ITM’s FN and management group, with focus on recruitment processes. I’ve become quite the fan of workshops: they are a great way to bring minds together, focusing on a specific problem and arriving at concrete solutions. It also reminds me that I’m not alone in struggling to find a way forward.

/Andrew Martin, Head of Faculty Renewal (FFA) at the ITM School

When the light slowly returns

KTH borggård på vintern med februariljus.

Photo: Anna Gullers. Text in English further down.

När ljuset långsamt återvänder

Det är något särskilt med den här tiden på året. Förändringen kommer inte över en natt och den gör inget väsen av sig. I stället smyger den sig på – i små, stilla steg. Kanske märker man den först när man är på väg från tunnelbanan och plötsligt upptäcker att det faktiskt börjar bli ljust ute, trots att klockan är densamma som alltid.

Det handlar inte om stora omvälvningar. Ibland är det så enkelt som att kunna ta en promenad utan att det känns som natt. Att se färgen på husen igen, att känna att dagen inte bara är en förlängning av gårdagens mörker. Det finns en lågmäld men hoppfull glädje i just det.

Ett annat tydligt tecken på att vi är på väg mot ljusare tider är semlan – en tradition som hör den här perioden till. Ursprungligen var den en enkel vetebulle som åts före fastan, ofta i varm mjölk – en tradition som jag vet att både mina föräldrars och farföräldrars generation fortfarande höll vid liv. Med tiden utvecklades den till den gräddiga och mandelfyllda variant vi känner i dag, och numera finns den i otaliga tolkningar. Kanske är det just kombinationen av tradition och förnyelse som gjort semlan så älskad – och som påminner oss om att förändringar ofta sker gradvis, men ändå leder oss vidare.

Även på KTH befinner vi oss mitt i spänningsfältet mellan tradition och utveckling. Mycket är på gång. Arbetet med att forma institutionsnära team fortsätter på olika nivåer och verksamhetsplanen för 2026 tar successivt form som ett levande dokument. Det är en rörelse framåt som, likt det återvändande ljuset, känns hoppfullt.

/Eva Björndal, kanslichef för ITM-skolan

When the light slowly returns

There’s something special about this time of year. Change doesn’t arrive overnight, nor does it make a fuss. Instead, it comes quietly – in small, gentle steps. Perhaps you notice it when you’re walking from the underground station and suddenly realise that it’s beginning to get light outside, even though the time is exactly the same as always.

It’s not about dramatic shifts. Sometimes it’s as simple as taking a walk without feeling as if it’s still night. Seeing the colours of the buildings again, sensing that the day is no longer just an extension of yesterday’s darkness. There is a subtle, hopeful joy in that.

Another sign that we’re moving towards brighter days is the semla – a tradition deeply rooted in this time of year. Originally, it was a simple wheat bun eaten before the start of Lent, often served in warm milk – a tradition that I know both my parents’ and grandparents’ generations still held on to. Over time, it evolved into the creamy, almond-filled version we know today, and there are now countless interpretations. Perhaps it is this blend of tradition and renewal that makes the semla so beloved – and that reminds us that change often happens gradually, yet still carries us forward.

At KTH, we also find ourselves caught between tradition and development. There is a lot going on. Work on forming department-based teams continues at various levels, and the 2026 operational plan is gradually taking shape as a living document. It is a movement forward that, like the returning light, feels hopeful.

/Eva Björndal, Head of the ITM School’s Office

Time to reboot engineering competence

In English further down.

Dags att ladda om ingenjörskapet

Nu har jag varit vice GA i en termin. Det har varit ganska rörigt att få koll på alla instanser, arbetsgrupper, nämnder, programkontor och kvalitetssystem som löper kors och tvärs – på kursnivå, i utbildningar och i utbildningsutbudet. Allt detta dessutom i en mängd olika dimensioner som hållbar utveckling (inklusive jämställdhet, mångfald och likabehandling), söktryck, genomströmning, studentservice, studiemiljö, studentinflytande, åtgärdsplaner, särskild behörighet… ja, listan kan göras lång.

Jag forskar inom komplexa sociotekniska system, och där är det sällan tekniken som gör något komplext. Det är den mänskliga komponenten och sociala aspekterna och processerna som styr beteenden hos individer, grupper och organisationer – som driver komplexiteten. I komplexa sociala och omedgörliga problem existerar flera upplevelser av verkligheten samtidigt. I varje gruppering jag deltagit i under hösten har alla haft sina egna världsbilder, vilket är helt mänskligt. Och det är väl också det som gör det kul!

I min världsbild saknas ändå ett par dimensioner i kvalitetsdiskussionerna på KTH. Den första är: Vad gör en ingenjör?
Jag har skapat ett moment i en introduktionskurs i CITEH-programmet med just den titeln. Där får teknologerna hålla en kort presentation om varför de valde att bli ingenjörer, och därefter intervjuar de en ingenjör och redovisar för gruppen. Det visar sig att ingenjörer förstås gör en mängd olika saker. Men då uppstår nästa fråga: Vad gör en bra ingenjör? Och då tänker jag inte på arbetsplatsen, utan: vad i våra utbildningar gör en ingenjör bra?

Allt det ovan nämnda bidrar säkert. Men har vi pratat tillräckligt mycket om ingenjörsmässighet? Vad betyder det för en ingenjör på KTH i stort – eller på ITM?
En sak studenterna nästan alltid frågar de ingenjörer de intervjuar är om de använder matten från utbildningen. Och svaren blir typiskt: “Nej, nej… jag har inte räknat sedan sista tentan.”

Nu är jag kanske ute på hal is när jag påstår att matteblocket i våra äldsta program i princip sett likadant ut i 100 år. Men kanske är det dags att kritiskt utvärdera hur det integreras i program och kurser? Är det absolut nödvändigt för varje ingenjör att ha denna matte? Är det där vi tränar ingenjörsmässighet? Eller har vi detta av något annat relevant skäl? Är det kanske läge att introducera och tillämpa det på nya sätt?

Den andra dimensionen är: Vad är kvalitet?
Det återkommer jag till i ett annat blogginlägg.

Under våren kommer vi att rikta resurser och undersöka hur vi kan förstå vad vi menar med ingenjörsmässighet och hur progressionen ser ut i våra program och kurser. Jag ser framför mig många världsbilder – och spänstiga, konstruktiva och roliga diskussioner!

/Pernilla Ulfvengren, vice grundutbildningsansvarig på ITM-skolan

Time to reboot engineering competence

I’ve now been Deputy GA for one term. It has been quite a challenge to get an overview of all the committees, working groups, boards, programme offices and quality systems that run in every possible direction – at course level, across programmes, and throughout the programme portfolio. All of this also spans a wide range of dimensions, such as sustainable development (including gender equality, diversity and equal treatment), application pressure, throughput, student services, study environment, student influence, action plans, specific entry requirements… the list goes on.

I conduct research on complex socio‑technical systems, and in such systems it is rarely the technology that creates complexity. It is the human component – the social aspects and processes that shape behaviours among individuals, groups and organisations – that drives complexity. In complex social and intractable problems, multiple perceptions of reality coexist. In every group I’ve taken part in this autumn, everyone has brought their own worldview, which is entirely human. And in many ways, that’s what makes it fun!

In my own worldview, however, a couple of dimensions are missing from the quality discussions at KTH. The first is: What does an engineer do?

I’ve developed a module in an introductory course in the CITEH programme with exactly that title. The students first give a short presentation on why they chose to become engineers, and then they interview an engineer and report back to the group. Unsurprisingly, engineers do a wide variety of things. But this naturally leads to the next question: What makes a good engineer? And I don’t mean in the workplace, but rather: what elements in our education actually make a good engineer?

All of the aspects mentioned above undoubtedly contribute. But have we talked enough about engineering competence, or ingenjörsmässighet? What does it mean for an engineer at KTH as a whole – or within ITM?

One thing students almost always ask the engineers they interview is whether they use the mathematics from their studies. And the answer is typically: “No, no… I haven’t done any calculations since my last exam.”

I may be stepping out onto thin ice when I say that the mathematics block in our oldest programmes has looked essentially the same for roughly a hundred years. But perhaps it is time to critically evaluate how it is integrated into programmes and courses? Is it absolutely necessary for every engineer to have this maths? Is this where we train engineering skills? Or do we have this for some other relevant reason? Is it perhaps time to introduce and apply it in new ways?

The second dimension is: What is quality?
I’ll return to that in another blog post.

During the spring, we will allocate resources and explore how we can better understand what we mean by engineering competence, and how progression is manifested across our programmes and courses. I foresee many different worldviews – along with lively, constructive and enjoyable discussions!

/Pernilla Ulfvengren, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

When technology falters, we see its true value

Snowy street

In English further down.

När tekniken sviktar ser vi dess värde

I förra veckan fick jag uppleva lite av en perfekt storm, i dubbel bemärkelse! Snökaoset utanför med inställda tåg, försenade bussar och bristfällig snöröjning. Och så en ny dator som krävde ett lösenordsbyte som i sin tur ledde till en (mycket stressig) arbetsdag utan internet, mejl eller möjlighet att logga in på KTH. Det är inte förrän tekniken fallerar som man uppskattar att den vanligtvis fungerar. Som med det mesta så tar man den för givet.  

Nu är tekniken igång igen och jag kan presentera mig. Jag heter Sandra Tibbelin och är nytillträdd vice Grundutbildningsansvarig med ansvar för lärarutbildningarna. Det är mycket som händer omkring lärarutbildningarna i Sverige just nu. I december kom regeringens beslut om en reformering av lärarutbildningen med skärpta antagningskrav och förändringar av innehållet. Men även beslut om att försöksverksamheten med kompletterande pedagogisk utbildning förlängs fram till januari 2032. Parallellt med detta pågår diskussioner med Stockholms Universitet om hur samarbetet kring våra lärarutbildningar ska utvecklas i framtiden. Detta arbete fortsätter under våren, och då känns det bra att ha regeringsbesluten på plats så vi vet vad vi har att förhålla oss till. 

Det är förändringar på gång på flera olika fronter samtidigt. Det är alltså ingen som vet exakt hur lärarutbildningarna kommer att se ut om några år. Men vi vet att de är viktiga. På KTH utbildar vi framtidens tekniklärare. Och de behövs ute i skolorna. De behövs för att lära morgondagens ungdomar om all den teknik som omger oss i vardagen. Den som vi tar för givet och inte tänker på att den finns. Som vi inte uppskattar förrän den slutar att fungera.  

/Sandra Tibbelin, Vice grundutbildningsansvarig på ITM

When technology falters, we see its true value

Last week I experienced something of a perfect storm – in more ways than one. Outside, the snow chaos brought cancelled trains, delayed buses and less than ideal snow clearance. And then my new computer demanded a password change which, in turn, led to a very stressful working day without internet, email or any way of logging in to KTH. It’s only when technology fails that you truly appreciate how smoothly it normally works. Like so many things, we tend to take it for granted.  

Now that everything is up and running again, I can finally introduce myself. My name is Sandra Tibbelin, and I am the newly appointed Deputy Director of First and Second Cycle Education, with responsibility for teacher education programmes. A great deal is happening around teacher education in Sweden at the moment. In December, the government announced its decision to reform teacher education, including stricter admission requirements and changes to programme content. They also decided to extend the pilot scheme for the supplementary teacher education programme until January 2032.  

In parallel, discussions are underway with Stockholm University about how our collaboration on the teacher education programmes should evolve in the future. This work will continue throughout the spring, and it feels reassuring to have the government decisions in place so we know what we must relate to going forward.  

Changes are happening on several fronts at the same time. No one, therefore, knows exactly what teacher education will look like a few years from now. But we do know that it matters. At KTH, we educate the technology teachers of the future. And they are needed in our schools. They are needed to teach tomorrow’s young people about all the technology that surrounds us in our everyday lives – the technology we take for granted and hardly notice until it stops working. 

/Sandra Tibbelin, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Insights from Yokohama and a strong finish to the year

In English further down.

Nya perspektiv från Yokohama och en stark avslutning på året

Jag befinner mig för tillfället i Yokohama för en konferens och möten med olika samarbetspartners. Förutom utmärkt mat, välfungerande transporter och ett behagligt höstklimat med gyllengula gingkoträd slås jag av det ökade intresset för samarbeten med europeiska forskare och lärosäten. Jag misstänker att den senaste tidens utveckling i USA gör att många här i Asien börjar se sig om efter nya samarbetskonstellationer och det gläder mig att vi i Sverige och på KTH uppenbarligen har goda möjligheter att skapa nya samarbeten.

Som innovationsforskare är det alltid spännande att vara i Japan. Inom vissa teknikområden ligger man långt framme, men mest slås jag av hur fast vi sitter i etablerade sätt att lösa vardagsproblem. Här inser man att många kan hanteras på helt andra och ofta bättre sätt. Det omvända gäller säkert också för japaner i Sverige, vilket understryker hur viktigt det är att exponeras för nya miljöer och tankesätt.

Nu är vi inne i december, vilket för många innebär en slutspurt med undervisning, forskning och administration. För någon vecka sedan firade vi våra nya doktorer på den årliga promoveringshögtiden i stadshuset och som forskarutbildningsansvarig kunde jag glädjas åt att inte mindre än 37 nya doktorer från ITM var på plats. Ett stort grattis till dem och deras handledare! Sannolikt blir det något färre disputationer de kommande två åren som en effekt av pandemin och den minskade antagning som skedde då, men vi ser ingen avmattning i antalet doktorander, även om vissa finansiärer verkar mindre intresserade av att finansiera just doktorander.

Avslutningsvis några ord om skolans ekonomi. Våra linjechefer och controllers arbetar intensivt med årets räkenskaper och nästa års budget. Det är inte alltid enkelt då underlaget från KTH ofta kommer sent, och med vår höga externfinansiering krävs kvalificerade gissningar. I år tillkommer osäkerhet kring nästa års takbelopp, vilket påverkar flera delar av verksamheten.

Det förväntade resultatet för året ser däremot lovande ut. Jag hade förra veckan förmånen att hålla i ett undervisningspass om ekonomistyrningen på ITM i ett av våra interna ledarskapsprogram. Det var synnerligen givande att diskutera med potentiella nya chefer och konstatera att vi har många energiska kollegor som vill ta sig an utmaningen att vara chef i akademin.

Övningen gav mig också anledning att granska skolans ekonomi över tid. Vi har gjort ett imponerande arbete för att komma i balans och står nu på fast mark. Utmaningar finns, men vi är väl rustade. Givetvis har alla linjechefer och administrativ personal haft en viktig roll i detta, men i slutändan beror det på varje enskild kollegas ansträngningar i form av mer omfattande ansökningsarbete, effektivisering av undervisning och alla andra saker som i slutändan bidrar till att bygga och förbättra vår verksamhet. Tack till alla som bidragit! Jag hoppas vi snart kan njuta av julledigheten och möta 2026 med nya och förenade krafter.

/Mats Magnusson, vice skolchef och forskarutbildningsansvarig på ITM

Insights from Yokohama and a strong finish to the year

I am currently in Yokohama for a conference and meetings with various partners. Beyond excellent food, efficient transportation, and a pleasant autumn climate with golden ginkgo trees, I am struck by the growing interest in collaborations with European researchers and universities. I suspect that recent developments in the U.S. have prompted many here in Asia to look for new partnership constellations, and I am pleased that we in Sweden and at KTH clearly have good opportunities to build them.

As an innovation researcher, it is always exciting to be in Japan. In some technology areas, they remain far ahead, but what strikes me most is how firmly we cling to established ways of solving everyday problems. Being here makes you realize that many of these challenges can be addressed in completely different and often better ways. The reverse is probably true for Japanese visitors to Sweden, which only underscores how important it is for our creative capacity to be exposed to new environments and ways of thinking.

We are now in December, which for many means a final sprint with teaching, research, and administration. A few weeks ago, we celebrated our new doctors at the annual graduation ceremony at City Hall, and as Director of Third Cycle Education, I was delighted to see no fewer than 37 new doctors from ITM present. Congratulations to them and their supervisors! We will likely see somewhat fewer dissertations over the next two years as a result of the pandemic and the reduced admissions during that period, but we see no slowdown in the number of doctoral students, even though some funding agencies now seem less interested in financing PhD positions.

Finally, a few words about the school’s finances. Our line managers and controllers are working intensively on both this year’s accounts and next year’s budget. It is not always easy, as parts of the financial data from KTH tend to arrive rather late, and given our high degree of external funding, a certain amount of qualified guesswork is always required. This year, additional uncertainty regarding next year’s ceiling amount will also affect several parts of our operations.

The expected result for this year looks promising, however. Last week, I had the privilege of leading a session on financial management at ITM as part of one of our internal leadership programs. It was highly rewarding to discuss these issues with potential future managers and to see that we have many energetic colleagues eager to take on the unique challenges of academic leadership.

This exercise also gave me a good reason to review the school’s finances over a longer period. We have done an impressive job of restoring balance and now stand on solid ground. Challenges remain, but we are well prepared. Of course, all line managers and administrative staff have played an important role in this, but ultimately, it depends on every colleague’s efforts—through more extensive application work, teaching efficiencies, and all the other things that help build and improve our operations. Thank you to everyone who contributed! I hope we can soon enjoy the Christmas break and then meet 2026 with renewed and united strength.

/Mats Magnusson, Deputy Head and Director of Third Cycle Education at the ITM School