KTH Logo

The Future of AI Education

Sandra Tibbelin

 , 2026-10-06

In English further down.

Framtidens AI-undervisning

I samma sal sitter studenten som aldrig har provat att använda AI och studenten som ser AI som det naturliga första steget så fort man undrar något eller har ett problem som behöver lösas, oavsett problemets natur.

De kan ha helt olika inställning till den nya AI-tekniken. Den ena är mycket skeptisk och vill helst inte ha något med den att göra, medan den andra ser AI som en fantastisk utvecklingsmöjlighet inom alla tänkbara områden.

Inom KPU (Kompletterande pedagogisk utbildning) har vi ett AI-projekt inom Framtidens utbildning. Målsättningen har varit att öka AI-kompetensen hos KPU-studenterna genom återkommande AI-inslag under utbildningen. Redan under den första introduktionsaktiviteten slogs jag av hur stora skillnaderna var i studenternas förkunskaper och inställning till AI. En kort undersökning visade att hela spannet fanns representerat, från ingen erfarenhet alls till mycket stor erfarenhet.

Detta är anmärkningsvärt med tanke på att det sker inom KTH:s KPU med inriktning mot teknik, där majoriteten av studenterna är ingenjörer som tidigare har studerat på KTH, även om många av dem gjorde det innan AI slog igenom på bred front. Det fick mig också att fundera över frågan i ett större perspektiv.

På Lärarutbildningskonventets möte i förra veckan diskuterades det nationella antagningsläget inför HT26, där ämneslärarutbildningen inom STEM-ämnen är ett av de områden som väcker oro. De som väljer att läsa till ämneslärare vill i hög grad bli lärare i svenska, historia och samhällskunskap. Om man ser till landet som helhet är alltså intresset för teknik bland blivande lärare lågt, och även inom vår relativt homogena studentgrupp på KPU är skillnaderna stora. Lägg därtill den hastighet med vilken AI-utvecklingen går framåt.

Om skillnaderna redan i dag är så stora bland blivande lärare, vad betyder det för skolans förmåga att på sikt ge alla elever likvärdiga kunskaper inom AI?

/Sandra Tibbelin, Vice grundutbildningsansvarig på ITM

The future of AI education

In the same classroom, you may find one student who has never even tried using AI and another who sees AI as the natural first step whenever they have a question or a problem to solve, regardless of its nature.

Their attitudes towards this new technology can be completely different. One may be highly sceptical and prefer to keep their distance, while the other sees AI as a remarkable opportunity for development across virtually every field.

Within KPU (the Supplementary Teacher Education Programme), we are running an AI project as part of the Future of Education initiative. The aim has been to strengthen students’ AI literacy through recurring AI-related activities throughout the programme. As early as the first introductory session, I was struck by the wide variation in students’ prior knowledge of and attitudes towards AI. A brief survey showed that the full spectrum was represented, ranging from no experience whatsoever to extensive experience.

This is remarkable given that these students are enrolled in KTH’s technology-oriented teacher education programme, where the majority are engineers who have previously studied at KTH, although many of them did so before AI became widely established. It also made me reflect on the issue from a broader perspective.

At last week’s meeting of the National Teacher Education Convention, the national admissions situation for autumn 2026 was discussed. One area of concern was secondary teacher education in STEM subjects. Those choosing to train as subject teachers are primarily interested in teaching Swedish, history and social studies. Looking at the national picture, interest in technology among future teachers is relatively low, and even within our comparatively homogeneous student group at KPU, the differences are significant. Add to this the extraordinary pace at which AI is evolving.

If the differences among future teachers are already this substantial today, what does that mean for schools’ ability to provide all pupils with an equitable level of AI knowledge in the future?

/Sandra Tibbelin, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Sandra Tibbelin avatar
Sandra Tibbelin

Categories:

Deaputy Head of First and Second Cycle Education, Sandra Tibbelin
Leave Comment

When CDIO’s roots are given the right environment

Pernilla Ulfvengren

 , 2026-05-06
Woman in an air plane.
Does mastering an air plane requires an engineering mindset? Pernilla Ulfvengren on a Tuesday at work.

In English further down.

När CDIO:s rötter får rätt miljö

Härliga tider, strålande tider – det är vår! Och förändringarna hänger i luften, som Fredrik skrev i sin höstblogg. Med systemtänk förstår jag att det alltid är en fördröjning från det att styrningen ändrats tills det sipprar ner till skolor och sen PA och sen utbildningsplaner och sen kursplaner och sen undervisning och sen lärande och sen kanske åtgärdsplan…

Peter Sellers roll som trädgårdsmästare i Mr Chance, förstod vikten av att låta rötterna vara kvar och att tillväxt kräver tålamod genom årstidernas växlingar. Mr Chance konstaterar att så länge växter får rätt vård och miljö kommer de att frodas… En fin analogi och modell.

Men styrning hinner ibland ändras innan tidigare frön hunnit gro och frodas. Sedan styrning mot CDIO och ingenjörsmässighet introducerades runt 2000 i KTH:s program, har den ambitionen (i alla fall för mig) levt kvar. Men under min tid som vice GA har jag också förstått att CDIO för många idag endast är synonymt med utvärdering av hållbar utveckling i våra ingenjörsutbildningar. Förhoppningsvis finns det CDIO-rötter kvar som kan orka komma igen!

KTH:s ledning har nyligen uttryckt att KTH inte använder CDIO som styrning längre. Men det gör vi ju! Fast vi tillämpar formellt endast den del av CDIO:s standard 3.0 som riktar sig mot hållbar utveckling, nämligen  standard nummer 13. De övriga 12 som ingår i CDIO Standards 3.0 diskuterar vi däremot inte och vare sig dem eller CDIO Syllabus 3.o syns i KTH:s styrning. Varför då?

Jag möter ibland skepsis och kritik mot att vilja stärka fokus på ingenjörsmässighet. Kritiken kopplas ofta till det som kallas ”traditional engineering”. För mig känns denna kritik som ett halmgubbeargument. Jag uppfattar att kritikerna menar att ett fokus på ingenjörsmässighet egentligen handlar om att bevara ett gammalt status quo, som de ser som något negativt.

Själv förknippar jag ingenjörsmässighet med förmåga och en genuin vilja att lösa mänskliga problem och göra världen bättre genom teknik. Det är också det jag hoppas att de flesta tänker på när något beskrivs som ingenjörsmässigt. Varför vi tolkar begreppet så olika vet jag inte.

Om vi enas om en oönskad ingenjörsmässighet som ”bad practice” så borde vi också vara eniga om CDIO:s ramverk, med både syllabus och standards, som förespråkar (modern?) ingenjörsmässighet och ”good practice”. Kritik av ingenjörsutbildningar har lyfts fram sedan 40-talet då man menade att ingenjörsutbildningar i allt för stor utsträckning var baserad på naturvetenskap. Detta gjorde att de som utbildades gled ifrån ingenjörspraktiken och ingenjörsmässighet. ”Engineers that can engineer”. Ett av skälen var att färre och färre av fakulteten hade praktiserat som ingenjörer eller hade ingenjörsbakgrund och därmed inte kunde fungera som mentorer och handleda i utveckling av praktiken. Detta var också startpunkten för CDIO och att, denna utveckling till trots, kunde kompenseras med en gemensamt framtagen kravspecifikation att förhålla sig till, som kunde säkerställa att utbildningarna fördes närmare ingenjörspraktiken och ingenjörsmässighet.

Min förhoppning är att vi till nästa års programanalys har kommit en bit närmare att styra mot ingenjörsmässighet genom att under våren och sommaren ge CDIO:s rötter rätt vård och miljö att frodas i.

Glad vår och sommar!

/Pernilla Ulfvengren, vice grundutbildningsansvarig på ITM-skolan

When CDIO’s roots are given the right environment

Wonderful times, radiant times – it is spring! And change is in the air, as Fredrik wrote in his autumn blog. From a systems-thinking perspective, I understand that there is always a delay between a change in governance and when it finally reaches schools, then programme administrators, then programme syllabi, then course syllabi, then teaching, then learning – and perhaps eventually an action plan.

Peter Sellers’ character, the gardener Mr Chance, understood the importance of letting roots remain and that growth requires patience through the changing seasons. Mr Chance observes that as long as plants are given the right care and environment, they will flourish. A beautiful analogy and model.

However, governance sometimes changes before previously planted seeds have had time to germinate and grow. Since governance towards CDIO and engineering mindset was introduced in KTH’s programmes around the year 2000, that ambition has, at least for me, remained alive. But during my time as Deputy Head of First and Second Cycle Education, I have also come to realise that for many today, CDIO has become synonymous solely with the evaluation of sustainable development in our engineering programmes. Hopefully, there are still CDIO roots left that are strong enough to grow back.

KTH’s leadership has recently stated that KTH no longer uses CDIO as a governing framework. But in practice, we do! Formally, however, we apply only the part of CDIO Standards 3.0 that addresses sustainable development, namely Standard 13. The other 12 standards included in CDIO Standards 3.0 are not discussed, and neither they nor the CDIO Syllabus 3.0 are visible in KTH’s governance. Why is that?

I sometimes encounter skepticism and criticism when I argue for strengthening the focus on engineering mindset. This criticism is often linked to what is referred to as “traditional engineering.” To me, this feels like a straw man argument. I interpret the critics as suggesting that a focus on engineering mindset is really about preserving an old status quo, which they view as something negative. Personally, I associate engineering mindset with the ability and a genuine desire to solve human problems and to improve the world through the possibilities and potential of technology. That is also what I hope most people think of when something is described as being engineered in an “engineering-minded” way. I do not know why we interpret the concept so differently…

If we can agree that there exists an undesirable form of engineering mindset as “bad practice,” then we should also be able to agree on CDIO’s framework – both the syllabus and the standards – which promotes (modern?) engineering mindset and “good practice.” Criticism of engineering education has been raised since the 1940s, when it was argued that engineering programmes were too heavily based on natural sciences. As a result, graduates drifted away from engineering practice and engineering mindset – engineers that can engineer. One reason was that fewer and fewer faculty members had practised as engineers or had an engineering background, and therefore could not act as mentors or supervise the development of practice. This was also the starting point for CDIO: despite this development, it was possible to compensate by jointly developing a specification of requirements to relate to, ensuring that education was brought closer to engineering practice and engineering mindset.

My hope is that by the time of next year’s programme analysis, we will have moved a step closer to governing towards engineering mindset, by giving CDIO’s roots the right care and environment to flourish during the spring and summer.

Happy spring and summer!

/Pernilla Ulfvengren, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Pernilla Ulfvengren avatar
Pernilla Ulfvengren

Categories:

Deaputy Head of First and Second Cycle Education, Pernilla Ulfvengren

Spring brings record interest in teacher training

Sandra Tibbelin

 , 2026-04-22

Students walking on KTH campus

In English further down.

Våren ger rekordstort intresse för lärarutbildningar

Våren är äntligen här, det är dags för en nystart i naturen. Det är sol och värme, fågelsång, pollenallergi, aprilväder och det säkraste vårtecknet av dem alla – ansökningsstatistik! I år kan jag med glädje konstatera att det ser riktigt bra ut för lärarutbildningarna. Till Civilingenjör och lärare är det totalt 30% fler sökande jämfört med 2025 och även antalet förstahandssökande har ökat med 15%.

För den Kompletterande pedagogiska utbildning som fram till nu har haft antagning på sommaren har antalet förstahandssökande ökat med hela 59% till hösten 2026 jämfört med sommaren 2025. Det är mycket glädjande att studenterna fortfarande är intresserade av utbildningen när den startar på hösten. Höststarten har införts för att underlätta för samläsning mellan våra två KPU program. Samtidigt har vi strukturerat om utbildningen för att skapa en bättre studiesituation för studenterna med färre kurser som går parallellt. Förhoppningsvis ska detta leda till ökad genomströmning.

Jag tycker alltid att det är lite extra roligt att välkomna dessa studenter till utbildningen eftersom de gör samma resa som jag själv har gjort. Många av studenterna som söker sig till KTH när det är dags att byta bana i arbetslivet genom att gå KPU har tidigare läst en ingenjörsutbildning på KTH. Några av dem helt nyligen, men många har läst sin ingenjörsutbildning för många år sedan. Att så många ändå väljer att återvända till KTH när de står inför en nystart i karriären ser jag som ett mycket gott betyg.

/Sandra Tibbelin, Vice grundutbildningsansvarig på ITM

Growing interest in teacher training programmes

Spring is finally here – a time for fresh starts in nature. Sunshine and warmer days, birdsong, pollen allergies, unpredictable April weather, and the most reliable sign of spring of them all: application statistics! This year, I’m delighted to say that things are looking very promising for our teacher training programmes. Applications to the Master of Science in Engineering and Teaching programme are up by a total of 30% compared with 2025, and the number of first-choice applicants has increased by 15%.

For the Complementary Pedagogical Education (KPU), which until now has had its main intake in the summer, the number of first-choice applicants has risen by an impressive 59% for autumn 2026 compared with summer 2025. It’s incredibly encouraging to see that students remain keen to apply when the programme starts in the autumn. The autumn start has been introduced to make it easier to run joint courses across our two KPU programmes. At the same time, we have restructured the programme to create a better study environment for students, with fewer courses running in parallel. Hopefully, this will lead to improved completion rates.

I always find it especially rewarding to welcome these students, as they are making the same journey that I once did myself. Many of those who apply to KTH to change direction in their working lives by undertaking a KPU have previously studied engineering at KTH. Some have done so quite recently, while others completed their engineering degrees many years ago. The fact that so many still choose to return to KTH when embarking on a new phase in their careers is, in my view, a very strong endorsement indeed.

/Sandra Tibbelin, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Sandra Tibbelin avatar
Sandra Tibbelin

Categories:

Deaputy Head of First and Second Cycle Education, Sandra Tibbelin

When technology falters, we see its true value

Sandra Tibbelin

 , 2026-01-14

Snowy street

In English further down.

När tekniken sviktar ser vi dess värde

I förra veckan fick jag uppleva lite av en perfekt storm, i dubbel bemärkelse! Snökaoset utanför med inställda tåg, försenade bussar och bristfällig snöröjning. Och så en ny dator som krävde ett lösenordsbyte som i sin tur ledde till en (mycket stressig) arbetsdag utan internet, mejl eller möjlighet att logga in på KTH. Det är inte förrän tekniken fallerar som man uppskattar att den vanligtvis fungerar. Som med det mesta så tar man den för givet.  

Nu är tekniken igång igen och jag kan presentera mig. Jag heter Sandra Tibbelin och är nytillträdd vice Grundutbildningsansvarig med ansvar för lärarutbildningarna. Det är mycket som händer omkring lärarutbildningarna i Sverige just nu. I december kom regeringens beslut om en reformering av lärarutbildningen med skärpta antagningskrav och förändringar av innehållet. Men även beslut om att försöksverksamheten med kompletterande pedagogisk utbildning förlängs fram till januari 2032. Parallellt med detta pågår diskussioner med Stockholms Universitet om hur samarbetet kring våra lärarutbildningar ska utvecklas i framtiden. Detta arbete fortsätter under våren, och då känns det bra att ha regeringsbesluten på plats så vi vet vad vi har att förhålla oss till. 

Det är förändringar på gång på flera olika fronter samtidigt. Det är alltså ingen som vet exakt hur lärarutbildningarna kommer att se ut om några år. Men vi vet att de är viktiga. På KTH utbildar vi framtidens tekniklärare. Och de behövs ute i skolorna. De behövs för att lära morgondagens ungdomar om all den teknik som omger oss i vardagen. Den som vi tar för givet och inte tänker på att den finns. Som vi inte uppskattar förrän den slutar att fungera.  

/Sandra Tibbelin, Vice grundutbildningsansvarig på ITM

When technology falters, we see its true value

Last week I experienced something of a perfect storm – in more ways than one. Outside, the snow chaos brought cancelled trains, delayed buses and less than ideal snow clearance. And then my new computer demanded a password change which, in turn, led to a very stressful working day without internet, email or any way of logging in to KTH. It’s only when technology fails that you truly appreciate how smoothly it normally works. Like so many things, we tend to take it for granted.  

Now that everything is up and running again, I can finally introduce myself. My name is Sandra Tibbelin, and I am the newly appointed Deputy Director of First and Second Cycle Education, with responsibility for teacher education programmes. A great deal is happening around teacher education in Sweden at the moment. In December, the government announced its decision to reform teacher education, including stricter admission requirements and changes to programme content. They also decided to extend the pilot scheme for the supplementary teacher education programme until January 2032.  

In parallel, discussions are underway with Stockholm University about how our collaboration on the teacher education programmes should evolve in the future. This work will continue throughout the spring, and it feels reassuring to have the government decisions in place so we know what we must relate to going forward.  

Changes are happening on several fronts at the same time. No one, therefore, knows exactly what teacher education will look like a few years from now. But we do know that it matters. At KTH, we educate the technology teachers of the future. And they are needed in our schools. They are needed to teach tomorrow’s young people about all the technology that surrounds us in our everyday lives – the technology we take for granted and hardly notice until it stops working. 

/Sandra Tibbelin, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Sandra Tibbelin avatar
Sandra Tibbelin

Categories:

Deaputy Head of First and Second Cycle Education, Sandra Tibbelin

It should be fun to work with quality

Pernilla Ulfvengren

 , 2025-09-24

Det ska vara roligt att jobba med kvalitet

Jag heter Pernilla Ulfvengren, nytillträdd Vice Grundutbildningsansvarig (GA) på ITM, och jag identifierar mig som ingenjör. För mig är jobbet som bäst när vi tillsammans tar oss an något svårt – och löser det med glädje. Precis som under studietiden, där det studentikosa gjorde att man orkade. Jag är M88 och trivdes direkt på KTH tack vare Nollningen – en best practice i att skapa motivation och tillhörighet. Glada sånger, lek och äldrekursare med glimten i ögat – det funkar!

Tänk om samma arbets- och livsglädje hördes oftare från våra institutioner än vart tredje år när det är Quarneval. Då kanske fler skulle vilja bli KTH:are och ingenjörer – och bidra till en bättre värld. Det är ju faktiskt syftet med ingenjörskonsten. Det är vår kodex.

Så varför blickar jag bakåt? Kanske för att min son just upplevt Nollningen på LTH, medan jag själv suttit i Zoommöten och känt: “Det här är inte KTH” (förlåt Telia). Jag älskar KTH och tror att vi kan – och måste – göra utbildningen både smartare och roligare.

Jag tror på ett levande campus, där det mänskliga och studentikosa är en förutsättning för kvalitet. Det måste vara roligt att plugga på KTH! Vid inskrivningen sa jag till studenterna: “Ni klarar inte studierna på egen hand och ni orkar inte om ni inte har roligt under tiden.” Studentlivet är deras största hopp – och vår nyckel till breddad rekrytering.

Vad händer med kunskap när AI tar plats?

Samtidigt står vi inför större omställningar än att dra ner på intag eller förändra utgångar till program. Det handlar väl om synen på utbildning och universitet? Inte på lång sikt, utan typ igår? Förra veckan bjöd Mattias Wiggberg in till tre dagars diskussioner om en kunskapsvärld i AI-åldern. Kollegor hitresta från Singapore deltog i symposiet och vi diskuterade vilka vi akademiker och lärare blir när både kunskap, kreativitet och hantverk i hög grad utmanas av AI.

För att klara detta – och det kommer bli tufft – måste det vara roligt att arbeta tillsammans. Det kanske får bli min paroll: Det ska vara roligt att jobba med kvalitet!

 Skärpning kring särskild behörighet

Innan det blir roligare så har vi redan i höst identifierat behov av att förbättra praxis kring några funktioner som särskild behörighet (SB). I jämförelse med andra utmaningar så torde detta vara något vi inom kort kan göra smartare. När SB inte följs – oavsett om det sker av snällhet eller misstag – leder det till extraarbete och frustration. Om vi har SB på en kurs, måste den följas. Och om den inte behövs – då ska den bort.

Och får vi tid över… kanske vi kan ha ett “bludder” om vårt ekipage Framtidens utbildning inför vårens Quarneval. Fatta vad det skulle göra med kreativiteten och kvaliteten på ITMs utbildningar! För att möta framtidens utmaningar tror jag vi behöver både skärpa och skratt. Och kanske ett ekipage som får hela Stockholm att le.

/Pernilla Ulfvengren, vice grundutbildningsansvarig på ITM-skolan

It should be fun to work with quality

My name is Pernilla Ulfvengren, newly appointed Deputy head of first and second cycle education (GA) at ITM, and I identify as an engineer. For me, work is at its best when we tackle something tough together – and solve it with joy. Just like during my student years, when it was the student traditions that helped us persevere. I’m M88 and felt at home at KTH from day one, thanks to “Nollningen” – a best practice in creating motivation and a sense of belonging. Cheerful songs, playful activities, and older students welcoming you with a twinkle in their eye – it works!

Imagine if that same joy and energy echoed through our departments more often than every third year when it’s time for the Quarneval. Maybe more people would want to become KTH students and engineers – and contribute to a better world. After all, that’s the purpose of engineering. It’s our code of honour.

So why am I looking back? Perhaps because my son recently experienced Nollningen at LTH, while I’ve been stuck in countless Zoom meetings thinking: “This isn’t KTH” (sorry, Telia). I love KTH and I truly believe we can – and must – make education smarter and more fun.

I believe in a vibrant campus, where the human and the student-centred aspects are prerequisites for quality. Studying at KTH should be fun! At the welcome ceremony, I told the students: “You won’t get through your studies alone, and you won’t have the energy unless you’re having fun along the way.” Student life, study buddies and playmates are their greatest hope – and our key to broader recruitment.

What happens to knowledge when AI enters the room?

At the same time, we’re facing bigger shifts than just adjusting intake numbers or programme outcomes. It’s about how we view education and universities – not in the long term, but more like yesterday. Last week, Mattias Wiggberg hosted three days of discussions on the knowledge landscape in the age of AI. Colleagues from Singapore joined the symposium, and we explored what it means to be academics and educators when knowledge, creativity and craftsmanship are increasingly challenged by AI.

To navigate this – and it will be tough – we need to enjoy working together. That might just become my motto: It should be fun to work with quality!

Time to tighten up on specific entry requirements

Before we get to the fun part, we’ve already identified a need this autumn to improve practices around certain functions, such as specific entry requirements (SB). Compared to other challenges, this is something we should be able to fix fairly quickly. When SB isn’t followed – whether out of kindness or by mistake – it leads to extra work and frustration. If a course has SB, it must be enforced. And if it’s not truly needed – it should be removed.

And if we find a bit of spare time… maybe we can have a little “bludder” about our Quarneval float Future Education. Just imagine what that could do for creativity and quality in ITM’s programmes! To meet the challenges ahead, I believe we need both sharp thinking and laughter. And maybe a float that makes all Stockholm smile.

/Pernilla Ulfvengren, Deputy Head of First and Second Cycle Education at ITM

Pernilla Ulfvengren avatar
Pernilla Ulfvengren

Categories:

Deaputy Head of First and Second Cycle Education, Pernilla Ulfvengren