In English further down
Äntligen kan vi lägga ned Mekatronikprogrammet!
Eller kanske inte, som före detta programansvarig för Mekatronik är det inte högst på min prioritetslista, men i min nya roll som vice grundutbildningsansvarig har jag påbörjat arbetet med att titta på ITM:s utbildningsportfölj. Och det handlar kanske inte så mycket om vad vi ska lägga ned eller starta upp, som att vi behöver komma fram till vad vi behöver förändra för att ”framtidssäkra” våra utbildningar. Det har hittills främst inneburit att jag pratat med de som bär upp verksamheten ute på institutionerna: program- och masteransvariga, studierektorer och prefekter. Det bekräftar den bild som jag redan har haft – att ITM är ganska bra på att erbjuda samhällsrelevanta utbildningar med KTH-unika, eftertraktade profiler.
KTH har centralt påbörjat ett parallellt arbete med att sätta tydligare övergripande ställningstaganden för hur våra utbildningar ska utvecklas och vi kommer, som skola, ha samlat våra tankar runt detta framåt sommaren. Som jag ser det, så behöver vi jobba mer systematiskt med vår utbildningsportfölj under flera år framåt. Inte bara på programnivå, utan också utifrån vilka (nya) färdigheter som våra studenter behöver ha med sig från varje enskild kurs.
Över lag efterlyser de som jag pratat med också lite tydligare processer från att definiera vad vi ska arbeta med för att genomföra förändringar. Det känns lite tungrott och kanske saknas lite framförhållning. Som program- och masteransvarig är det inte heller så enkelt att veta vilka bollar man ska springa på, eftersom man inte vet exakt vad man ska göra i sin roll. Mitt långsiktiga mål är därför att vi ska sätta strukturer för samarbeten och rollbeskrivningar tydligare på pränt.
Klarar vi det, att ta i de stora dragen runt grundutbildningen och arbeta ihop på ett strukturerat sätt, så tror jag att det finns flera stora frågor vi kan ta tag i tillsammans. Det kommer många, mer eller mindre kloka, verksamhetsplaner, strategier och beslut från KTH centralt, och ibland saknas den där konkreta länken ner till vår verksamhet. Ska vi tolka fram en sådan länk så behöver diskussionen förankras ute på institutionerna bland de som berörs av besluten. Ibland tror jag att man glömmer att en sådan förankring kan vara minst lika viktig som att ta fram vilka möjliga val det finns att välja mellan.
Så, jag tänker att alla de jag pratat med hittills behövs för att skapa en sådan förankring, och förhoppningsvis finns det fler ute på institutionerna som också är intresserade av att tänka längre fram än till nästa kursstart. Jag ska se vad jag kan göra för att skapa möjligheter för detta.
/Fredrik Asplund, Vice grundutbildningsansvarig på ITM-skolan
At last, we can shut down the Mechatronics programme!
Well, maybe not, as a former programme director for Mechatronics it is not at the top of my priority list, but in my new role as Deputy Director of First and Second Cycle Education I have started to look at ITM’s education portfolio. And it is perhaps not so much about what we should close down or start up, as we need to find out what we need to change to “future-proof” our programs. So far, this has mainly involved speaking with those who carry the day-to-day operations at the departments: programme directors, directors of studies, and heads of department. These conversations have reaffirmed what I already suspected—that ITM is rather good at offering societally relevant programmes with KTH-unique, in-demand profiles.
KTH has also begun a parallel effort at the central level to define clearer overarching principles for how our education should evolve, and by summer, we as a school aim to have consolidated our thoughts on the matter. As I see it, we need to work more systematically with our educational portfolio over the coming years—not only at the programme level, but also in terms of the (new) skills our students should take away from each individual course.
Overall, those I’ve spoken with have also expressed a need for clearer processes—from defining what we should be working on, to actually implementing changes. Things can feel a bit sluggish at times, and perhaps there’s a lack of foresight. For programme directors it’s not always easy to know which initiatives to pursue, especially when the responsibilities of the role aren’t fully clear. My long-term goal is therefore to establish well-defined structures for collaboration and clearly documented role descriptions.
If we succeed in tackling the broader questions surrounding undergraduate education and work together in a structured way, I believe there are many significant issues we can begin to address collectively. There are plenty of (more or less clever) operational plans, strategies, and decisions coming from central KTH, and sometimes the concrete connection to our daily work is missing. If we’re to interpret and implement these decisions meaningfully, the discussion needs to be anchored within the departments—among those directly affected. I believe that such anchoring can, at times, be just as important as laying out the available choices.
So, my sense is that everyone I’ve spoken to so far is essential to creating this kind of anchoring—and hopefully, there are even more people across the departments who are interested in looking further ahead than the next course start. I’ll do what I can to create opportunities for that.
/Fredrik Asplund, Deputy Director of First- and Second Cycle Education
