Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Visa version

Version skapad av Ulrika Gunnarsson Östling 2014-12-22 11:49

Visa < föregående
Jämför < föregående

Socioekologisk praktik i framtiden

Socioekologisk praktik i framtiden? Bild av Chris Knox.

I länkarna till vänster och i boken Socioekologisk stadsutveckling – begrepp och lokal praktik (Arkitektur förlag) beskriver vi exempel på hur det går att tänka kring och arbeta med att länka samman social och ekologisk hållbarhet i stadsutveckling och när existerande bebyggelse ska tas om hand. 

Utifrån dessa exempel konstaterar vi att 

  • tekniska lösningar är vanligt förekommande i renovering av bostadsområden och de kan exempelvis bidra med effektiviseringar så att byggnader inte läcker värme, så att mer avfall sorteras och så boende informeras om sin förbrukning av el och värme. 
  •  tekniska lösningar är viktiga, men behöver kombineras med andra för att också synliggöra exempelvis miljöorättvisor.
  •  det räcker inte med neoklassiska förklaringsmodeller när det kommer till att förstå hur sociala och ekologiska frågor hänger ihop. En väl fungerande marknad kan ge upphov till både segregation och miljöproblem.
  •  resiliens är inget som direkt genomsyrar de exempel vi lyft, men det finns spår av tankesättet, framförallt när det kommer till att lokal odling.
  •  mer lokal odling skulle kunna skapa en mer resilient matförsörjning. Men för att lokal odling ska bli till matförsörjning räcker det inte med kryddodling eller små pallkragsodlingar beroende av påsjord och gödsel. Istället kan det finnas en poäng i att skapa möjligheter för ekologiskt jordbruk i städers utkanter, men även skogsträdgårdar och matparker inne i städer.
  •  kryddodling och pallkragsodling kan vara ett pedagogiskt verktyg för att förmedla kunskap och förståelse för naturen. Dessutom är de ofta sociala projekt som kan bidra till att skapa trivsel och lokal gemenskap. Sammantaget en tydlig illustration av hur ekologisk och social hållbarhet kan länkas samman!
  •  minskade avfallsmängder är av stor betydelse, men så är också en medvetenhet om olika gruppers olika miljöpåverkan, det vill säga ett miljörättviseperspektiv.
  •  yteffektiviseringar är en viktig del av socioekologisk stadsutveckling. Mindre boendeytor, att använda de ytor som finns effektivt, att dela på både ytor och saker i form av gemensamma tvättstugor, gästrum, verktygspooler med mera.
  • cykling uppmuntrar man inte bara till genom att anlägga cykelvägar. Cykelskolor, mekarkurser, lådcyklar med mera är andra spännande initiativ för att minska bilåkandet.
  • ställa krav vid upphandlingar genom exempelvis sociala klausuler är ett sätt för företag och kommuner att hantera både sociala och ekologiska aspekter av hållbarhet i renoveringsarbete, och kunna agera för social rättvisa, jobbskapande med mera.
  •  delaktighet och medskapande kan bidra till social sammanhållning och ökad demokrati.
  • en rättvis tillgång till resurser innebära att hänsyn behöver tas till olika gruppers förmågor, behov och önskemål. Att till exempel tillhandahålla öppna torg ”för alla” är viktigt men räcker inte, utan ibland behöver man skapa rum och aktiviteter för vissa grupper.
  • utvärdera miljöeffektivitet per capita vore mer rättvist än att mäta per kvadratmeter eller per hushållsenhet.
  •  projekt för lokal gemenskap och lokala miljöpedagogiska frivilligprojekt sker i samma städer som man bygger exklusiva bostäder för de som kan betala sig ur frivilligarbete och samtidigt köpa sig vissa delar av en miljövänlig livsstil. Allt detta kan ske i namn av social och ekologisk hållbarhet trots att det i staden som helhet snarare kan öka den sociala segregationen och bidra till miljöorättvisa.
  • hållbarhetsarbete kopplat till bostaden är inte samma sak i ett område med hyresrätter som i ett med bostadsrätter.
  • planering och byggande för social och ekologisk hållbarhet i bostadsområden, stadsdelar eller städer handlar om att ge strukturella och fysiska förutsättningar för, och uppmuntra till, hållbara livsstilar. Det betyder att det till en del handlar om styrning och disciplinering – att få människor att, när det är möjligt att välja, till exempel välja cykeln framför bilen, tvättstugan framför den egna tvättmaskinen, verktygspoolen framför varuhuset, eller miljövänligast framför billigast varor i vårt hushåll eller egna husbygge.
  • hållbara livsstilar det är en av de svåra frågorna när det gäller lokal stadsutveckling. Kan man, bör man och är det möjligt att planera och bygga för minskad materiell konsumtion när social hållbarhet idag så ofta kommit att handla om lokal service och kommersiella mötesplatser i form av butiker och restauranger? Och vilka krav är rimliga att ställa på hyresgästerna?
  •  det spelar roll vem som är ansvarig för den lokala upprustningen och stadsutvecklingen då olika aktörer har olika mandat och intressen. Ska bostadsbolaget engagera sig i vad som finns till salu i de lokala butikerna, eller om hyresgästerna väljer att ta bilen till jobbet? Dessutom kan budskapen från dessa olika aktörer vara motsägelsefulla vilket gör det ännu svårare att navigera bland olika strategier.
  • vi vill lyfta och betona rättvisebegreppet och betydelsen av rumslig rättvisa och miljörättvisa i den lokala socioekologiska stadsutvecklingen. Trivsel, gemenskap och mötesplatser är viktigt, men kanske ännu viktigare är att betona en rättvis tillgång till bostäder, service, trivsel, hemkänsla, mötesplatser och sociala nätverk.

Skriv gärna dina reflektioner i kommentarsfältet nedan!